»f.s« Can't Give Up On Love

Kapitel 28

"2019-01-15 13:12 Jag läser era kommentarer här på bloggen varje dag, jag går igenom Foooers Instagram och Twitter varje dag, jag ser Felix läsa dessa inlägg varje dag, jag ser Felix gråta varje dag för att han läser dessa. Förstår ni ens innebörden i det ni skriver? Förstår ni att ni fortfarande diskuterar en händelse som inträffade för snart två år sedan. När jag startade bloggen. Ni diskuterar hurvida Collin och Charlie inte är Felix barn. "Hon våldtog honom" "Han var full" "Hon vägrade göra abort". Jo visst, vissa av dessa är sanna. Han var full, det var jag också. Jag hade fan ingen aning om att han ens var känd. Jag låg med en kille på en fest. En kille, inte fan kunde jag veta att han var en känd kille. Ja, jag vägrade göra abort. Jag är helt emot abort när det gäller mig själv. Jag visste fortfarande inte ens att han var känd. I mina ögon var han verkligen inte känd. Jag vill bara att ni ska sluta. Jag får hot. "Gör du inte abort så kommer vi stå med facklor utanför er lägenhet" Inser ni att det är ett hot mot Felix? Ni hotar er idol. Vad spelar det för roll ifall jag gör abort nu? Jag har ändå redan två barn med honom. Lägg av med ert beteende innan Felix lägger av helt. Han klarar inte av att se er ledsna. Han klarar inte av att se vad ni tycker om honom för att han väljer familjen före en turné. En turné som de kommer att göra hundra gånger bättre nästa år istället. Herregud säger jag bara. Bete er för i helvete. Jag har varit gravid i tre månader redan. Jag har inte längre möjligheten att göra abort. Det är försent. Tack snälla ni som visar att ni bryr er om Felix genom att komma med namnförslag och lyckohälsningar. Han uppskattar det jättemycket. Jag vet att ni inte har fått en enda tweet från honom sedan vi berättade. Det är på grund av det hat som vi får. Om det slutar kommer han orka och vilja tweeta igen. Tänk på det. Tänk på er idol och gör någonting snällt mot honom, gör som de riktiga fansen gör. Önska honom lycka till. Han har det fan inte lätt. Han är tjugo år och väntar sitt tredje barn. Försök för i helvete att bete er. Förlåt att jag låter så elak, men jag klarar verkligen inte av att se honom såhär. Hejdå. -Alina."

Jag suckar och ångrar nästan att jag skrev det där. Jag kommer få hat för att jag klankar ner på Foooers. Jag gör egentligen ingenting bättre, kanske bara värre.

"Alina, vill du ha kaffe?" Frågar Felix och jag nickar lätt innan jag reser mig upp och följer efter honom in i köket. Han ställer sig framför maskinen och tittar på den medan den gör i ordning vårt kaffe. "Om sex dagar ska de till dagis. Lina fyller år då." Säger han och vänder sig om och hoppar upp på köksbänken. Det är en halv millimeter till att han dunkar huvudet i skåpet bakom honom, men han landar precis i tid vilket får mig att skratta och gå fram till honom. Han ler försiktigt mot mig och lägger sina händer på mina axlar och böjer sig ner. Hans läppar möter mina och jag slickar försiktigt på båda hans läppar för att få känna smaken av honom. Det får honom att dra ifrån och dunka huvudet i skåpet. Jag skrattar medan han gnuggar handen på det ömma stället. Han suckar och ser på kaffemaskinen som piper åt oss att vårt kaffe är klart.

"Du är äcklig." Säger han och drar handen över munnen. Jag ler och tar min kopp innan jag går ifrån honom och sätter mig vid köksbordet. Han sätter sig bredvid mig och dricker en liten klunk ur sin kopp. Jag ser ner i mitt kaffe och tänker på vad han precis sa. Lina fyller år och vad jag vet har vi ingenting att ge henne. Det är också den måndagen då vi båda ska till dagis och vara med på inskolningen av nya ettåringar.

"Du tog det väl inte seriöst?" Frågar Felix och jag ser undrande upp på honom.

"Vadå?" Frågar jag förvirrat.

"Att jag sa att du är äcklig." Säger han och biter sig nervöst i läppen.

"Va? Nej. Jag tänkte på det där du sa om Lina." Säger jag och han nickar. "Vad ska hon få?"

"Hon får väl pengar. Vi brukar göra så, jag och killarna. Ge pengar, menar jag. Ingen av oss är i behov av pengar, men lite mer skadar aldrig." Säger han och skrattar lite. Jag nickar lätt och tittar ner på klockan på hans handled. Det är den han fick av mig när han fyllde nitton. Den är fortfarande hel och fin, enligt mig i alla fall. På hans finger sitter ringen som matchar min. Jag kommer snart behöva ta av mig den igen. Jag gör det redan när jag duschar och det börjar bli lite jobbigt. Mina fingrar börjar bli lite tjockare.

Utan att hinna tänka mer på det reser jag mig hastigt från stolen så den flyger i backen. Jag drar upp min tröja och vänder blicken mot Felix som håller blicken fäst på spetstrosorna som jag har på mig. Det enda jag hade under hans långa t-shirt.

"Vad i hela friden håller du på med?" Frågar han och tittar upp mot mina ögon. Jag ler och tar tag i hans hand och lägger den mot min mage. Han ler och reser sig upp. Jag möter hans blick med uppspärrade ögon.

"Den sparkade." Säger jag och hans ögon blir lika stora som mina. Han lägger båda händerna på min mage och vi står stilla och tysta. Hans händer ligger på min mage och mina ligger om hans handleder. Jag känner en liten spark till och Felix ser storögt på min mage.

"Jag kände." Säger han och håller kvar händerna. "Den finns därinne." Säger han och jag nickar innan jag flyttar bort hans händer från min mage. Själv tittar jag ner på den lilla bulan som faktiskt finns där. Den har växt väldigt mycket på sista tiden. Inte så mycket som tvillingarna gjorde, men den växer. Den är också mycket rundare än vad magen var när jag väntade tvillingarna. Det är en fantastisk känsla att veta att det finns någon inuti mig igen.

-

*Redigerad*

26/9-14