»f.s« Can't Give Up On Love

Kapitel 60 Del 2

Försiktigt andas jag ut och kollar på de säkert flera tusentals människorna som är samlade för att delta i publiken för vårt bröllop. Släkten sitter på stolar längs en gång fram till ett altare där jag mycket riktigt kan se min underbara blivande man. Kostymen klär honom perfekt, det är absolut så som jag vill se honom fler gånger i framtiden. Jag menar inte att vi ska gifta oss fler gånger, men han kan gärna få ha kostym oftare. 

"Det är dags." Viskar pappa vid mitt öra innan han kysser mig lätt på kinden. Jag nickar lätt och andas djupare den här gången innan jag slänger ytterligare en blick på publiken bestående av fansen. De är extremt många. 

Jag hoppar till då musiken går igång och jag ser hur inte bara Felix står där framme. Nu står också mina brudtärnor samt hans best man där. Hans best man Ogge. Bredvid Ogge står också Oscar och Omar för att de inte skulle behöva känna sig utanför. Ogge fick dock äran för att han var den som blev Felix kompis först av killarna. 

"Nu måste vi gå." Säger pappa. Jag nickar och låter honom kroka ihop sin arm med min. Jag flackar oroligt med blicken då han drar ut mig ur tältet och alla blickar vänds mot oss. Under musikens spelande går vi igenom den gröna gången fram till altaret. Hela tiden håller jag blicken osäkert i Felix. Han ler uppmuntrande och ger mig samtidigt tillbaka min säkerhet. När pappa väl släpper mig mittemot Felix med ytterligare en lätt kyss på min kind så är jag helt säker på mig själv igen. Så fort musiken tystnat så börjar också prästen prata.

"Vi har samlats här idag, för att bevittna vigseln mellan Felix Sandman och Alina Forsell." Att prästen ska använda mitt gamla efternamn beror på att det inte skulle låta så bra ifall vi båda hette Sandman när vi gifte oss, även om vi enligt alla papper har samma efternamn nu. 

Prästen pratar en liten stund om saker som är relevanta till vår vigsel. Min blick ligger i Felix och han biter sig löst i läppen var och varannan sekund medan hans hand ligger löst knuten om min.

"Nu ska vi lyssna på era tal. Varsågod Felix." Han ser snabbt på prästen innan han harklar sig och ser in i mina ögon. 

"Alina. Att vi under två år har lyckats utveckla så mycket tillsammans är kanske både lite konstigt och väldigt fantastiskt. All den kärlek som jag har funnit hos dig hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle hitta hos någon människa i hela världen. Men som sagt var så kom du in här i mitt liv och spred en glädje till mig. Så glad som jag är just nu med dig och med barnen har jag aldrig någonsin varit tidigare. Inte när jag dansar, inte när jag sjunger. Inte ens när jag fick min livs första cross." Jag ler lätt och fortsätter smått generat se in i hans ögon. "Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna förklara min kärlek för dig i ord. Det är nästan lite omöjligt. Det är som att förklara känslan av att hålla i sitt nyfödda barn. Du vet själv att det är omöjligt att beskriva. Varje dag så växer mina känslor för dig. Varje liten sak du gör får mig att älska dig mer. Allt du ger mig, allt du delar med mig. Ord kan inte beskriva hur mycket du betyder för mig och de kan absolut inte beskriva hur du har ändrat mitt liv under dessa år, till det bättre. Du tar allt jag säger och gör och står ut med det, du hjälper mig att förändra mig till det bättre och du berättar för mig vad jag kan göra för att du ska må ännu bättre med mig. Ibland är det svårt för mig och jag glömmer bort hur jag ska göra för att vara bra för dig, men du hjälper mig alltid att hitta tillbaka och bli bra igen. Jag älskar dig så mycket och jag längtar efter den där kyssen efter att vi båda sagt ja."

Jag ler och klämmer om hans hand lite hårdare medan jag drar bort de tårar som bildats i mina ögon med andra handen.

"Alina, det är din tur." Säger prästen och ler uppmuntrande mot mig. Jag nickar och ser in i Felix ögon igen.

"Jag vet inte vad jag kan säga nu, Felix. Dina ord gäller oss båda. Det är absolut omöjligt att beskriva min kärlek för dig i ord. Du är min himmel, du är min jord. Du är mitt hav, du är mitt land. Du är min sol, du är min måne. Du är mitt leende och du är mina tårar. Även om det är tårar av glädje eller tårar av sorg så finns du där. Det är du som skapar mina glädjetårar och det är du som torkar bort mina tårar av sorg. Du betyder allt för mig. Utan dig och barnen skulle inte jag vara jag. Du har ändrat mig lika mycket eller mer än det som du säger att jag har förändrat dig. Jag vet inte vad mer jag kan säga nu. Du gör mig ordlös, du har sådan påverkan på mig. Jag älskar dig och det hoppas jag att du vet vid det här laget. Du är det jag behöver för att kunna leva. Jag älskar dig mer än någonting annat." Han blinkar bort ett par tårar men jag lyckas se ett par lämna hans ögon innan han snabbt torkar bort dem och kollar mot prästen.

"Tager du, Felix Wilhelm Sandman, Alina Corell Forsell till din maka, att älska i nöd och lust?" Felix ser på mig innan han uttalar ett högt och tydligt "ja."

"Tager du, Alina Corell Forsell, Felix Wilhelm Sandman till din make, att älska i nöd och lust?" Jag ser fortfarande på Felix och uttalar själv ett tydliga "ja."

"Då kan vi be om att få fram ringarna." Prästen kollar mot Ogge som tar ett steg fram och ställer sig bredvid Felix som långsamt tar min ring och för den på mitt vänstra ringfinger. Jag tar sedan hans och för den på hans vänstra ringfinger. Ogge backar igen och vi vänder oss mot församlingen. 

"Ni har nu ingått äktenskap med varandra och bekräftar härmed detta inför gud och denna församling. Ni är nu hustru och man." Vi vänder oss tillbaka till varandra och Felix ser på mig. "Du kan nu kyssa bruden." Han böjer sig snabbt framåt och kysser mig. Det känns hundra gånger bättre än någonsin då vi kysst varandra. Bättre än den första ordentliga, bättre än den vid den borgerliga vigseln, till och med bättre än de två kyssarna direkt efter de två födelserna som vi varit med om. Känslan efter den här kyssen är lika svår att beskriva som kärleken som jag och Felix delar.

-

19/10-14