»f.s« Can't Give Up On Love

Kapitel 55

"2019-07-01 11:23"

"Felix, vakna." Jag flinar åt mig själv i spegeln medan jag beskådar min kropp. Han mumlar någonting från sängen bakom mig innan jag ser hur hans ögon sakta öppnas. De öppnas snabbt hela vägen när han ser att jag står helt naken med ryggen mot honom och spegeln som speglar min framsida. "Kolla." Jag vänder mig om och går runt sängen för att komma över till hans sida av sängen. Jag ställer mig bredvid honom och pekar på min höft. "Vad är det här?" Skrattar jag fram. Han drar fingret över det lilla blåmärket innan han tittar upp med osäker blick.

"Gjorde jag det där?" Frågar han. Jag nickar och skrattar till igen. "Och varför skrattar du åt det?" Han höjer ögonbrynen och jag rycker på axlarna innan jag klättrar upp över honom. Sittande grensle över honom med bara täcket som skiljer våra nakna underkroppar kysser jag honom på läpparna. Jag känner hur han ler och drar upp händerna från under täcket så han kan lägga dem på mina höfter. Han klämmer till försiktigt innan han drar sina läppar ifrån mina. Jag ser undrande på honom och han ler lätt.

"Hur frestande det än är att ha sin nakna fru sittande över sig, så kan vi inte göra det här nu. Vi måste kolla till pojkarna." Säger han. Jag suckar och böjer mig ner till hans läppar igen.

"Ta lite på mig i alla fall." Mumlar jag. Han skrattar till och skakar på huvudet innan han drar sina händer vidare från mina höfter till min rumpa. Jag stönar tyst när han klämmer och mina händer söker sig in under täcket. Försiktigt omsluter jag handen om honom och han stönar han också.

"Inte nu." Mumlar han medan han drar bort läpparna från mina igen.

"Är det jobbigt?" Skrattar jag. Han ger mig en besvärad blick innan han lägger sina händer om mina höfter igen och rullar runt oss så att han ligger över mig istället.

"Släpp min kuk." Mumlar han. Jag flinar, men gör som han säger. Han himlar med ögonen innan han rullar av mig igen och drar med sig täcket. Jag skrattar åt honom innan jag reser mig ur sängen och öppnar garderoben. Jag kliver in och öppnar min troslåda. Jag drar på mig ett par trosor innan jag går över till Felix sida av garderoben och tar en av hans tröjor. Jag drar den över huvudet innan jag går ut i rummet igen. Felix verkar ha somnat om då han lagt sig på mage och ryggen höjs i takt med hans djupa andetag. Jag plockar upp alla kläder från golvet och slänger dem i tvättkorgen inne i garderoben. Efter det plockar jag upp bebisen ur sin säng och lämnar rummet. Försiktigt stänger jag dörren innan jag går ut i köket. På vägen öppnar hon sina ögon och spottar ut den lilla nappen. Hon skriker inte. Jag ger henne en lätt puss på näsan innan jag startar kaffemaskinen som jag nu lärt mig hur den fungerar. Jag gör i ordning ersättning till bebisen. Så fort allt är klart så sätter jag mig vid köksbordet och matar henne med blicken fäst på den stora anslagstavlan bredvid dörren in till skafferiet. Där står de två namn som vi velar emellan. Det kanske är bra om vi väljer nu. Jag vill verkligen ha det namn som jag valt, men Felix vill ha sitt. Hans anledning till att vi borde välja hans förslag är: "Collin stod på din lista och Charlie stod på våra bådas när vi valde till tvillingarna." Enligt honom är det alltså hans tur att välja.

En lätt knackning på ytterdörren får mig att resa mig upp och gå ut i hallen. Jag öppnar dörren och möts av fyra granskande ögon. Alla fyra fyllda av samma förtrollning som Felix ögon när han tittar på bebisen.

"Det var mig en fin unge." Säger Alicia och smeker försiktigt bebisens kind. Vi har inte haft möjlighet att ta emot besökare sedan vi kom hem eftersom sjukhuset lämnat restriktioner till oss på grund av hennes infektionskänslighet.

"Det är en underdrift." Säger Isac och drar igen dörren bakom sig. "Vi väntade på ditt blogginlägg, men det kom aldrig så vi åkte ändå."

"Här är vi vakna nästan tjugofyra timmar om dygnet." Skrattar jag och backar in i köket igen. Det har blivit så efter att huset fyllts av tre barn under två år. "Ni får göra kaffe själva."

"Okej." Får jag till svar innan de båda kommer in i köket. Jag sätter mig ner vid bordet igen och fortsätter mata min dotter.

"Var har du Felle?" Frågar Isac och ser sig omkring i köket. Jag pekar ut i hallen.

"Han somnade om." Svarar jag.

"Jaså, vad gjorde ni innan det?" Frågar han och besvärar sig inte att vänta på något svar innan han försvinner ut i hallen igen. Jag skakar bara på huvudet med ett flin innan jag tittar på Alicia som knappar för fullt på kaffemaskinen.

"Hur i helvete fungerar den här?" Frågar hon och tittar uppgivet bak på mig.

"Det finns en knapp där det står start." Skrattar jag. Hon studerar maskinen noga innan hon verkar hitta knappen och trycker på den.

"Vi funderar på att skaffa barn." Säger hon plötsligt och tittar bak på mig. Jag känner hur glädjen kommer krypande och jag ler stort. Min reaktion blir att nicka snabbt, upprepade gånger.

"Vad roligt!" Säger jag. Även om mina barn har flera kusiner så vet jag att det kommer vara annorlunda för mig när det är just Alicia som får barn, mitt närmsta syskon. Både för att hon är min enäggstrilling och att vi är ensamma systrar i familjen. Då blir jag moster istället för faster! Hon nickar lätt innan hon tar den färdiga koppen och sätter sig mittemot mig.

"Men inte riktigt än. Jag vill inte vara gravid över sommaren så vi tänkte kanske börja försöka i augusti eller så." Säger hon fundersamt. Jag nickar medhållande.

"Ja, det är jobbigt att vara gravid över sommaren. Jag var ju det." Konstaterar jag, gällande tvillinggraviditeten. Hon nickar innan hon tittar mot hallen. Jag vänder också blicken dit och ser Isac komma in med ett stort flin på läpparna. Han pussar Alicia på pannan innan han sätter sig bredvid henne och hans skratt bubblar upp.

"Jag undrar verkligen vad ni gjorde." Får han fram i sitt skratt. Jag inser plötsligt att jag lämnade Felix naken på sängen. "En närmre relation än såhär kan man väl inte få med sin svåger, nu när jag sett hela honom."

"Vad pratar du om?" Frågar Alicia med höjda ögonbryn.

"Felix ligger spritt språngande naken och sover. Eller han sover inte längre." Skrattar Isac fram. Jag himlar med ögonen medan Alicia möter min blick.

"Du är så omogen." Säger Felix röst bakom mig. Jag vänder huvudet bak mot honom där han står i dörröppningen iklädd rosa kalsonger.

"Vad smal du har blivit." Konstaterar Alicia och jag känner direkt hur stämningen tätnar. Han har blivit väldigt smal, men jag försöker att undvika att påpeka det eller göra honom uppmärksam på det.

"Jag vet, sluta påminna mig. Jag ska träna." Mumlar han innan han drar handen över håret på bebisen och sedan ger mig en puss på pannan. "Har du kollat till tvillingarna?"

"Nej." Säger jag och tar den tomma flaskan från bebisen. Felix suckar tyst innan han går ut i hallen igen och jag hör hans steg leda uppför trappan.

"Varför är han så sur?" Frågar Alicia. Jag rycker på axlarna innan jag tittar mot hallen för att vara säker på att han inte kommer.

"Han är så. Ibland är han jätteglad och ibland blir han sådär." Säger jag och nickar ut mot hallen. De båda nickar bara till svar innan Alicia dricker sitt kaffe och Isac tittar på sin telefon.

-

16/10-14