»f.s« Can't Give Up On Love

Kapitel 30 Del 2

"2019-01-21 09:23"

"Jag tyckte väl att ni var få. Ta av er ytterkläderna så ska vi börja gå in till gymnastiksalen." Säger fröken. Sami nickar och sparkar snabbt av sig skorna. Han verkar inte kunna koncentrera sig på något annat än det eftersom det också är han som får ta av dottern, Elsa, kläderna. Jag försöker gömma mig bakom Felix utifall han ska titta upp och få syn på mig. Jag lyckas undvika att bli sedd och så fort de är klara går vi iväg mot dörren som tar oss in i gymnastiksalen. På golvet ligger madrasser utspridda, bildande en cirkel. Fröken ber oss att sätta oss så vi ser varandra, vilket vi gör. Jag hamnar mellan Felix och Mikaela med Charlie mellan mina ben eftersom mitt ena är brutet och jag inte kan sitta skräddare som alla andra.

"Jag har nog glömt att presentera mig. Kajsa Lind. Jag är den fröken som man får tag på ifall man ringer till avdelningen jordgubben." Säger fröken och tittar runt bland oss föräldrar och våra barn igen. "Jag tänkte att det säkert är viktigt för en del av er att veta vilka ni har att göra med, så jag tänkte att vi kan presentera oss, lite så som man gjorde i skolan. När man får säga sitt namn och så. Jag tänkte att ni säger ert eget namn så kan ni presentera ert eller era barn och kanske berätta lite om vad ni gör på dagarna och om barnen har några syskon, deras födelsedagar kan vara intressanta, så ni kan väl nämna det." De flesta nickar och Kajsa vänder sig till den mamma som sitter bredvid henne. "Vem är du här med och vilka är ni?"

"Jag heter Hanna Gustavsson och jag är här ensam med min dotter Julia. Jag är ensamstående, delar på vårdnaden av mina och mitt ex barn. Det är Julia och hennes åttaåriga storebror Jonas. Julia är född den tjugonde juli tvåtusensjutton och jag själv är trettiotvå år. Jag arbetar på vårdcentralen närmast det här området." Säger den blonda kvinnan.

"Vad bra, det är såhär en presentation av er ska se ut." Säger Kajsa glatt och vänder blicken till nästa familj. Den med tvillingflickorna.

"Ska jag?" Kvinnan ser på mannen som nickar och hon börjar berätta. "Ja, jag heter Helene Isaksson, jag är trettiofem år och det här är min make John, fyrtioett. Vi har sammanlagt sex barn varav två fortfarande går på dagis här. Det här är våra yngsta. Saga i rött och Disa i rosa. De är födda den första december tvåtusensjutton. Vår nästyngsta heter Wilma, hon är två år, sedan är det femåriga Oliwer, sjuåriga Tindra och nioåriga Molly. Jag jobbar som försvarsadvokat och John jobbar som värdepappersmäklare." Hon nickar som avslut och Kajsa ler innan hon tittar på Leo och Mikaela.

"Ja, jag heter Leo Roos, jag är tjugo år gammal och jobbar inte." Säger han innan han tittar på Mikaela som suckar tyst åt honom.

"Jag heter Mikaela Högqvist och jag är tjugo år gammal jag också. Jag jobbar som frisör inne i Stockholm. Det här är vår dotter, Zamira. Hon föddes den femte januari tvåtusenarton så hon fyllde precis ett. Vi har inga fler barn, så det finns inte så mycket mer att säga om oss." Kajsa nickar innan hon vänder blicken mot mig och Felix.

"Jag heter Alina Forsell, jag är arton år gammal och jobbar heller inte. Jag driver en blogg som jag tjänar pengar på och jag ska försöka börja plugga eftersom jag tvingades hoppa av skolan mitt i min graviditet." Säger jag och tittar upp på Felix som nickar innan han fortsätter.

"Och jag heter Felix Sandman. Jag är tjugo år gammal och jag är musiker. Mitt band var precis ute på Europaturné där jag hade med mig familjen, men vi har nu tvingats avbryta den då Alina var med om en olycka som nu kräver att hon vilar. Det här är våra barn. Collin i svart och Charlie i vitt. De föddes den trettonde december tvåtusensjutton. Vi väntar barn till juni." Han ser sig omkring och likaså jag. Vi är vid det här laget vana vid att bli ifrågasatta, både gällande vår ålder och barnen och gällande hans karriär.

"Tror ni att ni kommer att orka? Tvillingar är inte alls lätta att handskas med och ett barn kräver mycket. Har ni inte märkt av någonting alls?" Frågar en kvinna som sitter med en liten pojke i knät. Felix suckar och skakar på huvudet.

"Du vet inte hur många gånger vi har fått den frågan sedan vi fick veta att vi väntar barn igen. Vi är unga, så folk tror inte att vi någonsin kommer kunna klara av tre barn inom loppet av två år. Det handlar inte om att tvillingar är svåra att handskas med. Det handlar om hur man behandlar sina barn. Det kan bli lika svårt att ta hand om ett barn om du inte har lärt det på rätt sätt från början." Säger han och jag hoppas att han ska vara klar snart. Jag vet att han har tröttnat på den frågan nu och att han gör allt för att knäppa alla på näsan för det. Tyvärr fortsätter han dock. "Du kan inte behandla barnet så som det vill bli behandlat. Köper du allt som ditt barn vill ha så kommer du bara att få problem med dem när de blir äldre. Kolla på Alina här. Hennes föräldrar har köpt allt vad hon vill ha och var är hon nu? Gråter för att jag vägrar köpa en dator för tolv tusen till henne."

"Felix." Säger jag strängt och han ser ner på mig innan han fortsätter.

"Hon sa att ifall hon fortfarande bodde hemma så hade hennes pappa köpt den till henne, men jag är inte hennes pappa. Jag vet själv hur jag betedde mig som barn. Jag har precis som henne fått exakt allt vad jag pekade på och jag vet hur det har påverkat mig. Mina barn får inte en ny leksak varje gång vi är på affären." Säger han innan han är klar och skickar turen över till nästa. Han är så körd. Om han sa till våra barn i morse att det är jag som kommer få smisk så ändrar jag den historian nu. Det är han som kommer få smisk.

-

*Redigerad*

27/9-14