»f.s« Can't Give Up On Love

Kapitel 26

"2019-01-12 00:12"

Jag tittar på telefonen som ligger på det lilla bordet bredvid sängen. Den klarade sig ur krocken med bara en krossad skärm eftersom den låg i min bakficka. Hade det varit snö på backen hade den inte klarat sig, den hade fått fuktskador, men nu var det inte snö.

Jag överväger att ta telefonen. Jag är ensam i rummet och har varit det sedan läkaren var in hit och frågade hur många som tänkte flyga hem med planet. Jag sa tre plus mig, jag tror att Felix följer med eftersom pojkarna förmodligen inte kan flyga ensamma om jag åker på ett speciellt sätt.

Jag sträcker mig efter telefonen och låser sakta upp den och går in på kontakter. Jag letar reda på namnet jag sökt och trycker på det. Jag trycker telefonen mot örat och andas långsamt när första tonen går fram. Andra kommer efter, tredje. På fjärde slutar tonerna och en hög gäspning hörs på andra sidan luren.

"Ja, det är Jocke." Säger en trött röst. Han sov och jag får direkt dåligt samvete. Klockan går en timme efter i England, så klockan borde vara strax efter ett på natten hos honom.

"Det är Alina." Säger jag lågt och får ett lågt hummande till svar.

"Alina? Vad får dig att vilja ringa mig då? Vi har väl inte träffats på... En och en halv månad? Du är väl inte ens i Sverige?" Jag suckar lågt åt hans förmåga att prata på i all oändlighet.

"Jocke, de tror att ungen är din." Mumlar jag och han ger ifrån sig ännu ett hummande.

"Jag trodde du och Felix gjorde en massa faderskapstest och grejer. Vi knullade väl inte ens 2017?" Han tror att jag pratar om Collin och Charlie.

"Jag menade inte dem." Säger jag lågt och han blir knäpptyst. "Jag är gravid, igen. I tredje månaden. Felix såg när jag kom ut från rummet på den där festen hos Fredde i september. Barnet är från då, så han tror att det är ditt för att det var då jag och han var i den där perioden då vi knappt snackade. Du hade väl kondom?"

"Ja, jag är ganska noga med att ha kondom, så ja. Jag tvivlar på att det är mitt. Även om det är mitt så får han mer än gärna kalla det sitt eget för jag kommer inte göra det." Jag suckar åt honom innan jag sluter ögonen. Jag är nästan övertygad om att det inte är hans barn och även om det var det skulle jag aldrig förvänta mig eller be honom att vara delaktig. Jag vill bara försäkra mig om att det är Felix barn. Tänk om det är Jockes.

"Kan du i alla fall göra ett faderskapstest? Felix kräver det." Jag biter mig i läppen i väntan på hans svar. Han är tyst länge innan han svarar.

"Kan man ens bli gravid efter första gången? Jag menar. Vi har bara legat med varandra en gång." Jag suckar frustrerat eftersom jag helst bara vill få bekräftat att han gör testet och sedan lägga på.

"Gör du testet eller inte?" Frågar jag irriterat.

"Jo, ja, visst. När?" Jag tar telefonen från örat och tittar på klockan.

"Kan du idag? Vi kommer hem från London idag, du vet, det är mitt i natten nu. Planet går härifrån klockan ett och jag ska upp till vårdcentralen klockan fem. Möter du oss där?" Frågar jag försiktigt.

"Jag kommer dit. Den på Värmdö?" Frågar han.

"Ja, tack så jättemycket. Det är inte ditt. Jag lovar." Säger jag innan jag lägger på. Bara tanken på att det skulle vara Jocke som är pappan får mig att rysa, men jag hoppas verkligen inte det. Jag lägger tillbaka telefonen på bordet innan jag sluter ögonen och försöker somna. Det kommer bli en lång dag.

-

Felix håller handen löst om min höft medan vi går ut på den öppna flygplatsen. Bredvid oss går någon sorts flygpersonal med vår barnvagn och bredvid henne går en man och puttar på en vagn med våra resväskor.

Vi stannar framför en kort trappa upp till ingången till ett litet plan. Felix ställer sig istället bakom mig och jag hoppar med kryckorna uppför trappan och in genom den lilla dörren. En man kommer ut från bakom ett skynke och hjälper mig att sätta mig ner på ett säte där han lägger upp mitt ben på ett metallställ. Han spänner fast både mig och mitt ben och jag ser på Felix när han får hjälp av kvinnan som körde barnvagnen att sätta fast pojkarna i små stolar som sitter fästa i flygplansstolarna. När de är fast så sätter sig Felix på sätet bredvid mig och både mannen som satte fast mig och kvinnan försvinner ut ur planet. En man i pilothatt och kostym kommer ut från cockpiten och ställer sig mellan oss i gången.

"I'm going to take you back to Sweden. Some people will come in and help you out of the plane and to the car that will take you to your home. Don't take of your seatbelt when we are up in the sky. There is no toilet, so you have absolutely no reason to. If your babies scream, then you can take care of them, but not for any other reason. Okay?" Jag nickar och Felix också innan mannen ler och försvinner in till sig igen. Jag ser på Felix när planet ger ifrån sig ett surrande ljud.

"Jag lovar att det inte är Jockes." Viskar jag, men han vänder inte blicken mot mig, han ger mig ingen reaktion på att han ens hörde vad jag sade. Han bara sitter och ser på skynket som skiljer passagerarna från cockpit. "Felix, lyssna på mig."

"Jag vill inte ens lyssna. Jag hade helt glömt bort att du var med honom. Nu känner jag mig bara dum för att ha låtit dig vara med Oscar när det egentligen borde varit jag som gav igen på dig." Säger han och vänder äntligen blicken mot mig.

"Förlåt." Viskar jag och ser skamset på honom. Hela upplägget var konstigt från början. Det var jag som var otrogen först, inte Felix. Hade det inte varit för barnen hade vi förmodligen gjort slut redan då.

"Nej, jag vill bara glömma det. Om ungen är hans har jag ingen aning om vad jag kommer göra. Jag vill bara att vår familj ska fungera. Jag vill vara pappa åt barnen i vår familj, jag vill inte ens behöva tvivla på att jag är det. Vad gör vi ens med ungen ifall det är hans. Du föder den och ska låtsas att det är mitt, eller vad?" Han ser sorgset på mig och jag suckar och låter ett par tårar falla från mina ögon. Han torkar snabbt bort dem och pussar mig på pannan. "Det är bara jobbigt för mig. Du vet att du är mamman men jag vet inte om jag är pappan. Jag vill verkligen vara pappan."

-

*Redigerad*

24/9-14