»f.s« Can't Give Up On Love

Kapitel 35

"2019-02-24 14:02"

Jag tittar på det stora vita huset med ett enormt leende på läpparna, bara av att se på ett hus. Huset är dock till och med större än mammas och pappas hus, större än Ogges hus. Det är inte konstigt eftersom det är Felix som har valt det.

"Vad tror du?" Frågar Felix glatt och jag ler bara mot honom som svar. Han ler tillbaka och han parkerar vagnen på uppfarten. Det står redan två barnvagnar där och jag tror att huset är ganska populärt att titta på just idag eftersom det är ett tiotal bilar som står utanför. Felix plockar upp Charlie och räcker honom till mig. Jag tar emot honom och tittar upp mot huset igen. Det är fantastiskt. Felix puttar till mig i ryggen och jag ser på honom där han står med Collin. Han ler och puttar till mig igen så jag börjar gå mot trappan. Jag går uppför den och in i den enorma hallen. Bredvid dörren finns ett stort fönster med en grov fönsterbräda. Det ligger en kudde där och jag gissar att den kanske används som bänk, att sitta på. Folk står överallt i hallen med små glas i händerna och när en kvinna kommer fram till oss har också vi snart varsitt glas i handen.

"Välkommen." Säger hon och vi båda tackar. Hon ler innan hon vänder sig om och går vidare och börjar prata med någon annan.

"Alina?" Jag tittar mot dörröppningen till ett annat rum där en kille jag mycket väl känner igen står. Han går emot oss och tittar ner på barnet i min famn. Han petar på Charlies näsa innan han ser på Felix. Han sträcker fram handen och Felix tar emot den med ett frågande uttryck lysande i ansiktet.

"Du är väl... Jag har glömt bort ditt namn, men vi pratade i telefon förrförra året när Alina hade problem med att resa sig från stolen på lektionen." Säger Jesper och ler lite. Felix ser fortfarande frågande ut.

"Det är Jesper. Han som hjälpte mig upp från stolen den där dagen innan natten vi åkte till Danmark." Förklarar jag och Felix ser äntligen ut att förstå och han ler mot Jesper.

"Ja, du. Tack så jättemycket för det förresten." Säger Felix och skakar Jespers hand en gång till.

"Ingen orsak. Ska ni flytta?" Jesper tittar mellan mig och Felix och hans bruna ögon glittrar. Jag nickar och han ler. "Det är ett fint hus, det här." Säger han och tittar runt i hallen. "Men farsan lämnade morsan förra året och jag har flyttat hemifrån så hon och brorsan ska flytta till ett mindre hus."

"Synd." Säger jag fundersamt och han nickar.

"Men om ni flyttar hit så kan jag väl få komma och hälsa på?" Han skrattar tyst och höjer ena ögonbrynet. Det märks tydligt på honom att huset betyder mycket. Bara det får mig att känna att det kanske är ett bra hus för barnen att växa upp i.

"Självklart. Vad är det vi väntar på?" Felix tittar på Jesper som rycker på axlarna.

"Jag tror mäklaren är sen, men jag har faktiskt ingen aning egentligen." Svarar han och ser sig omkring i rummet. Ännu en kille kommer ut ur samma rum som Jesper kom ut från tidigare. Också den här killen känner jag igen, vi träffades för inte alls längesedan. Lite längre än en månad sedan. Också han kommer fram till oss och kisar med sina bruna ögon. Nu när de står bredvid varandra är de väldigt lika och jag känner hur jag blir lite generad, jag hoppas bara att ingen ser det.

"Det här är min lillebror." Säger Jesper och klappar på Jockes axel. "Joakim heter han."

"Jag är väl medveten om det." Säger Felix och spänner blicken i Jocke.

"Jag tror vi fick en dålig start, Felix." Säger Jocke och skrattar torrt innan han himlar med ögonen. Felix håller tyst. Bra för honom. Jesper ser förvirrad ut, men hinner inte ställa någon mer fråga innan dörren bakom oss smäller upp.

"Ursäkta att jag är så sen." Säger en kvinnoröst och jag tittar bak och möter mycket riktigt en kvinnas blick. Hon ser dock inte på mig länge innan hennes blick är vidare på alla andra. Hon går förbi oss och ställer sig i mitten. "Idag ska ni få se på familjen Iderstedts hus. Ni kan gå och se er om och när ni är klara kan ni söka upp mig, jag kommer finnas här, i hallen. När ni har hittat mig så berättar jag om utgångspriset så får ni möjlighet att lämna intresseanmälan. Ni väljer helt och hållet själva. Budgivning sker senare. Varsågoda att gå in i rummen med dörrarna öppna. De övriga får ni ta med familjen för att få se." Säger kvinnan och ser sig omkring igen. "Det är Marlene, Jesper eller Joakim." Hon pekar på de tre personerna innan hon försvinner ifrån rummet. Jag ser på Felix som tar tag i min hand och drar med mig mot det rum där både Jesper och Jocke kom ut från tidigare. Det visar sig vara vardagsrummet. Det är stort, ganska mycket större än det hos mamma och pappa. Väggarna är vita och det finns inte alls mycket där. En soffa och en tv. Kanske har de redan flyttat ut lite.

"Alla skåp och grejer är redan i nya huset." Säger en röst bakom oss som svar på mina tankar. Jag tittar bak och möter samma kvinna som gav oss glasens blick. Antagligen Jesper och Jockes mamma, Marlene. "Det är bara soffa och tv kvar här och så finns det ett par rum som redan är helt tomma, så den som köper huset ska kunna flytta in så fort som möjligt."

"Åh, okej." Säger jag och tittar runt i vardagsrummet igen. Det är så fint och ljust. Det finns en stor glasdörr ut mot en altan som härifrån ser väldigt stor ut.

"Det finns pool därute. Den är förtäckt nu över vintern, men den finns. Tio gånger sju meter, mellan en och två meter djup beroende på var du går i." Säger Marlene. Jag ser storögt ut mot baksidan och sedan på Felix vars ögon glittrar.

"Det låter jättebra." Säger han och tittar mot Marlene.

"Jo, pojkarna har tyckt om den där poolen, de brukar springa ner till bryggan som vi har där nere vid vattnet, sedan springer de upp hit och in i bastun. Det finns bastu i den där vita stugan som ni ser där borta." Hon pekar ut igen och jag nickar glatt. "Jag ska låta er kolla vidare." Hon lämnar oss med ett leende och jag ser på Felix.

"Jag tror jag har blivit kär." Säger Felix och jag nickar instämmande. Vi går vidare in i köket som finns vägg i vägg med vardagsrummet. Det är likaså stort och rymligt. Vit- svartrutigt kakel, precis som i vår egen lägenhet. Vi tittar in i badrummet och i det sovrum som finns på nedervåningen. Det innehåller en dubbelsäng med rödvita sängkläder och en klädhängare med tjejkläder på, jag gissar att det är Marlenes rum. På övervåningen finns det sju dörrar varan sex står öppna. Fyra av rummen är helt tomma, alla med vita väggar. I ett rum finns det en soffa. Rummet är ganska stort och kanske används som ett tv-rum. Det sjätte öppna rummet är ett badrum. Alla rum skulle kunna passa som sovrum till pojkarna och därför tycker jag att tjugo miljoner för det här huset inte är någonting. Felix skriver likaså han mer än gärna på intresseanmälan.

-

*Redigerad*

1/10-14