»f.s« Can't Give Up On Love

Kapitel 59

"2019-07-23 10:23 Tja tja bloggen! Jag är ute på shopping med bästa brudarna. Searching efter bröllopsklänning. Det är inte långt kvar. By the way. Bilden som cirkulerar på Twitter, Instagram och Facebook. Den är från en månad tillbaka i tiden. Det är jag på bilden, ja. Det var en kompis till mig som kom fram och sa hej. Felix var uppe i Insane medan jag och resten av våra kompisar stod nedanför och väntade på honom och två kompisar. Chilla lite och sprid inte runt massor. :) - Alina."

"Den här är väl fin?" Jag kollar på klänningen som Rebecca håller upp. Den är rosa. Rosa är ingenting jag ska ha på mitt bröllop.

"Okej, lyssna lite nu. Vit klänning ska det vara. Det är mitt enda krav." Säger jag. Hon suckar och himlar med ögonen innan hon hänger tillbaka den igen. Hon letar igenom hängarna innan hon tar fram ytterligare en. Vit, inga axelband. Silverglittrig överdel. Jättefin. 

"Jag provar." Säger jag och tar den ifrån hennes händer. Jag går in i provrummet och drar av mig den ljusa sommarklänningen som jag hade när vi kom. Jag drar den vita över huvudet och försöker förgäves att dra igen dragkedjan. "Finns det fler storlekar?" Frågar jag igenom tygskynket. Jag får ett hummande till svar innan jag hör galgarna slå emot varandra. Så länge drar jag av mig klänningen.

"Tyvärr." Säger Alicia. 

"Hitta något liknande då." Säger jag och drar på mig min klänning igen. Jag kollar ut och räcker klänningen till Becca. Jag kollar själv igenom galgarna innan jag hittar en som jag kan tänka mig att ha. 

"Jag provar den här." Säger jag och går ytterligare en gång in i provrummet. Den var finare på galgen än på.

"Prova den här." Jag provar klänningen som faller av mig. Alldeles för stor.

"Den här."

"Den här." 

"Den här."

"Den är perfekt." Jag drar bort skynket och båda tjejerna kollar storögt på mig.

"Den är absolut perfekt." Säger Alicia. Jag ler och nickar. 

"Hitta brundtärneklänningar till fyra personer. Rosa eller aprikosfärgade." Säger jag innan jag går in i omklädningsrummet igen och drar av mig klänningen. Jag hänger upp den fint på galgen och drar på mig min klänning innan jag fiskar upp telefonen ur väskan och ringer Felix.

"Ja, det är Felix." Svarar han. Jag ler och vänder på prislappen på klänningen. 

"Hej världens bästa, sötaste, underbaraste och bästa pojkvän." Piper jag fram. Han suckar tyst på andra sidan luren.

"Du inser att du sa bästa två gånger, va? Men ja, vad vill du världens bästa flickvän?" 

"Jag har hittat en bröllopsklänning." 

"Och vad exakt kostar den då?"

"Ganska exakt trettiofemtusenniohundratrettiofyra komma sextiotvå." 

"Oh gosh, var hittar du ens så dyra kläder?" 

"Säger han som köper tröjor för fyratusen."

"Är det så du fjäskar till dig kläder?" 

"Förlåt. Får jag köpa den?"

"Är den jättefin? Är det din drömklänning?"

"Den är otroligt fin och jag kommer gråta om du säger nej." 

"Är du jättesöt i den?" 

"Jag är alltid söt. Men jag är ännu sötare i klänningen."

"Okej, köp den då." 

"Okej min lilla neggoman."

"Ja, självklart får du köpa den min underbara lilla fru. Trettiosextusen är absolut någonting som man kastar bort på en klänning." 

"Jag visste väl att du kände som mig. Puss puss, glöm inte tillägget på brudtärneklänningarna och din egen kostym. Älskar dig."

"Wait what..?"

Jag klickar av samtalet och går ut till det stora rummet där mina brudar står.

"Det står mellan den här och den här, eller?" Alicia håller upp en klänning och Becca håller upp en annan. Jag kollar mellan dem innan jag pekar på den aprikosfärgade med ett litet silvrigt smycke fram. "Det var den vi tänkte också."

-

"Håller ni koll på henne en kort stund? Jag ska köpa en grej till Felix." Jag rullar vagnen till bredvid Alicia och reser mig sedan upp och går utan att invänta svar. Snabbt går jag igenom stan och letar efter rätt affär. Gatorna har börjat tömmas smått igenom regnet. Men vissa går på gatan ändå. 

Jag svänger in i en gränd för att ta mig till rätt affär, men jag hinner inte igenom då jag blir upptryckt mot väggen med en lätt knuff. Jag kollar chockat på skuggan framför mig. Det är mörkt härinne.

"Det är bara jag." Mumlar en killröst.

"Vem är du då?" Frågar jag och rätar på benen för att stå rakt.

"Jag är Jocke." Säger han. Jag suckar och drar handen över hans kind. Det måste vara han. Hans kindben är överdrivet välmarkerade.

"Hej på dig. Vad är det med bilden på alla sociala medier? Jag vet att det var någon ur ditt kompisgäng som tog den." Jag försöker vänja mig vid mörkret men lyckas inte se.

"Jag är bara så fruktansvärt kåt på dig." Säger han och böjer sig framåt. Han trycker ansiktet mot min hals och andas ut. Jag ryser till då halsen är det absolut känsligaste på mig.

"Men Jocke. Mitt tåg har gått. Jag är gift snart." Säger jag menande. Han höjer huvudet igen och jag ser att han skakar på det innan han lägger handen mot min kind.

"Men du är så sjukt fin." Säger han.

"Se men inte röra." Jag puttar bort hans hand och han suckar och nickar.

"Kan jag komma på ert bröllop? Som bjuder gäst, inte stå bakom alla era fans." Frågar han. Jag biter mig i läppen men nickar.

"Fine. Jag skickar en inbjudan till din familj. Till din mamma och bror också, för att vi köpte ert hus." Säger jag. Han nickar innan han backar och gör en gest mot utgången av gränden. 

"Damerna först." Säger han. Jag ler lätt och nickar innan jag går ut ur gränden med honom efter mig. Väl ute så ser jag honom. "Var är du på väg? Eller jag visste att du skulle köpa något åt Felix, men..."

"Hur visste du det?" Frågar jag förvirrat.

"Jag följer efter dig." Säger han menande. Jag biter mig i läppen och nickar.

"Jag ska till teknikmagasinet." Säger jag. Han rynkar ihop ögonbrynen och jag skrattar tyst. "Felix gillar leksaker. Jag fick en klänning för trettiosextusen så då kan han få någonting att leka med för tjugo spenn."

"Helvete vad generös du är." Skrattar han. Jag ler och nickar innan vi tillsammans går mot teknikmagasinet. Kanske skulle Jocke kunna fungera som en kompis. Inte en med fördelar utan bara en kompis.

-

18/10-14