Ett mörker är inte för evigt!

Vid den tidiga morgonen öppnades en ytterdörr av gammalt trä långsamt upp för att inte låta den spela ett gnisslande ljud för att väcka upp resten av folket i huset. In genom dörren kom en skuggad och smal gestalt in med en brun cowboyhatt, klädd i svarta slitna skinnbyxor, blårutig skjorta, röd scarf och i bruna cowboy boots. Den besynnerliga gestalten smet in genom dörren och lät den långsamt glida igen med ett klick. huset var fortfarande tomt och ingen verkade vara vaken, vilket fick gestalten att pusta ut, men bara för en kort stund innan någon grabbade tag om axeln på den.
Rösten tillhörde mig, Kathy Silverfield, dotter till en ensamstående bonde och det enda barnet. Min far slet av mig hatten och mitt röda hår föll ner över axlarna. Jag stirrade in i min fars bruna ögon, skärrad men lättade.
"Kathy, när ska du sluta klä dig som en man och uppföra dig som en kvinna?" Muttrade min far och släppte taget om min axel, där jag i morgon garanterat, skulle ha ett blåmärke!
Fortsättning följer...