Jag svalde. Men det kändes precis som om något satt fast i halsen som en stor klump och omedvetet började jag nervöst fingra på min bruna hatt. Den var silkeslen och begagnad, men vacker att se på och ett mästerverk enligt mig själv. Hattens skärm var vackert kurva, toppen gick som en båge med en liten grop i på toppen av hatten och runt den vackra kuvade skärmen gick en tråd i svart skinn i ett sicksack mönster. Runt botten på hatten hade den ett bredare svart läderbälte och fram på hatten vid botten av toppen hade den en mindre rund silvrig brosch med solen som symbol. Min pappa hamrade med handen mot bordet och väntade på att jag skulle fortsätta.
"Ingenstans, jag var ute och red på Silverstar." Ljög jag. Jag hoppades han inte skulle se igenom min lögn. Han såg inte ut att godta den lögnen, gömde ansiktet i händerna till ljudet av kanna på spisen som visslade irriterat om att vattnet kokat klar.
"Du var ute och red..." Lade han till när han reste sig upp för att ta bort den tjutande kannan från spisen. Sanningen skulle komma fram förr eller senare, tills vidare fick han godta min usla lögn, även om det bara var halva sanningen.
Fortsättning följer...
KAMU SEDANG MEMBACA
Ett mörker är inte för evigt!
Fiksi PenggemarVid den tidiga morgonen öppnades en ytterdörr av gammalt trä långsamt upp för att inte låta den spela ett gnisslande ljud för att väcka upp resten av folket i huset. In genom dörren kom en skuggad och smal gestalt in med en brun cowboyhatt, klädd i...
