Ett mörker är inte för evigt!

Ett mörker är inte för evigt - del 15

"Hey du?" Rösten var bekant och jag vände på huvudet snett bakåt mot rösten som tillhörde vice sheriffen, som också var sheriffens dotterson. En yngre man i sina tjugo år. Brunt kortklippt hår, orakad och propert klädd i svart skjorta med silverstjärnan på vänster bröstficka, bruna skinnbyxor och svarta boots. Han stannade tvärt när han såg vem det var.
"Kathy Silverfield, du av alla borde stanna hemma vid denna tidpunkt!" Log han lurigt och ställde sig framöver mig, lutade med handen mot Silverstar's bog. Jag log skevt tillbaka.
"Jag kunde inte sova så jag red till byn för att se på allt ståhej!" Ljög jag, det var inte hela sanningen men han behövde inte veta vad jag egentligen skulle göra.
"Du borde rida hem. Här har inga unga flickor att göra, speciellt när vi har en mördare lös!" Hans ansikte fick ett allvarligt uttryck när han nämnde mördaren. Jag himlade med ögonen.
"Jag rider hem om en timme!" Svarade jag honom och sparkade hällarna i Silverstar och vi red bort från vice sheriffen, som tittade efter oss med en misstänksam min.

För min egen säkerhets och för att vice sheriffen visste att jag var i stan fick jag stalla in Silverstar i ett annat stall längre ner i byn. Familjen som ägde den uthyrningen ägde också en av de populära pubarna, vilket också betydde att det blev liten dyrare och jag blev illa tvungen att besöka själva puben för att få tag på mannen i huset så jag kunde betala för min plats.
Jag tvingade mig förbi alla människor som var fullare än dagen innan, spillde ölen åt alla håll och med bisarra röster som klagade på att ölen alltid tog slut så snabbt. Jag hittade tillslut pub mannens fru och betalade henne för en stallplats och lämnade sen puben, där mina kläder, efter den korta visiten, doftade öl och kändes redan kladdig mot huden.
Väl ute i friska luften började jag planera. Planera på en plan jag egentligen inte hade. Mitt i funderandet insåg jag att jag tagit vatten över mitt huvud och handlat impulsivt, hur skulle jag lyckas få tag på min fickkniv utan att bli upptäckt?
Jag satte mig ner på en bänk utanför den stängda banken mitt emot Saloonen, tittade upp mot natthimlen som dolde de tindrande stjärnorna bakom mörka moln och tankarna från natten innan hann ifatt mitt medvetande, liksom jag återvände till verkligheten när någon satte sig ner bredvid mig med en stank av alkohol och en fickkniv i sin hand som trycktes mot mitt kulskottsår, det var min fickkniv.
Fortsättning följer...