Jag satt alldeles stilla, rädd för att röra mig, rädd för att röra mig och kanske få min kniv in i samma sår som inte läkt ordentligt sen skottet. Jag svalde och vred försiktigt på huvudet mot mannen som doftade starkt av alkohol.
Sheriffens dotterson, vice sheriffen, satt bredvid mig med ett lurigt leende, ett leende som avskräckande mig. Vad tänkte ha göra?
"Du tror inte jag känner igen kniven eller?" Sade han och vred lite på spetsen mot sidan av min mage, jag kved till men vågade inte skrika. "Du fick den av mig som en gåva om giftermål, men du nobbade mig med tog kniven." Han hade lutat sig närmare mig och viskade sensuellt i örat på mig, jag svalde igen när jag kände hur kniven gick igenom tyget och in mot bandaget.
"Du borde sköta ditt jobb istället för att sitta här och hota mig!" Viskade jag lågt till honom. Människor gick förbi oss utan att så mycket som se vad som hände. Sheriffens dotterson skrattade.
"Jag är ledig ikväll och gör som jag vill, lagen är i någon annans hand!" Sa han med en njutningsfull röst över att inte behöva tänka på kriminaliteten.
"Me-men du har ju stj-stjärnan på bröstet!" Stammade jag medan tårarna rann ner för kinden. Jag visste vad detta skulle leda till och tanken äcklande mig.
"Åh den har jag bara för att skryta inför kvinnorna, de trånar efter en man som lever farligt!" Han kysste mig på kindbenet och jag ville bara kräkas och fly från platsen.
"En man som låtsas leva farligt för kvinnornas skull är en riktigt fegis!" Den välbekanta rösten dök upp från ingenstans och vice sheriffen suckade irriterat över att någon stört honom. Just som han skulle vända sig om mot mannen som talade till honom och säga vad han tyckte om folk som lade sig i, åkte han istället på en rejäl käftsmäll och min kniv som bara legat och irritera min hud, försvann in i min hud, förbi tyg och bandage och öppnade upp såret på nytt. Mannen från natten innan tog tag i min hand och sprang iväg med mig, även fast jag hade hellre skrikit på hjälp och av smärta från kniven som fortfarande satt kvar i kulskott såret, sprang vi genom folksamlingen och försvann från platsen och lämnade vice sheriffen ensam och blödande på marken.
Fortsättning följer...
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Ett mörker är inte för evigt!
ФанфикVid den tidiga morgonen öppnades en ytterdörr av gammalt trä långsamt upp för att inte låta den spela ett gnisslande ljud för att väcka upp resten av folket i huset. In genom dörren kom en skuggad och smal gestalt in med en brun cowboyhatt, klädd i...
