Och vår resa började.
Över 200 kreatur skulle vallas till Goldfield's där grönt gräs väntades på att betas av.
Min fars bror och brorson red sist och höll koll på att inga kor hamnade på efterslänt medan jag och min far red längst fram för att leda flocken åt rätt riktning, allt gick fläckfritt genom den sandiga öknen.
Solen sken med sitt starka ljus och värmde upp våra väg och ett till två stopp fick vi göra för att inte överarbeta oss eller driva på korna till överhettning, fast korn såg inte det minsta missnöjda ut utan gjorde sitt bästa med att finna något gott att bita i medan vi vandrade den låga vägen genom öknen. Trots att vi vandrat halva morgonen nådde vi till slut floden, som hade krympt efter en dålig regnsäsong och det var fritt att vandra över utan att tänka på vår säkerhet. Vid de värsta regnperioderna kunde floden vara farlig att korsa. Det har hänt förr att vi mist stora delar av flocken förr och varken jag eller min far ville vara med om det igen.
Säkert kom vi över till den andra sidan där gräset var grönare och de sista milen till Goldfield låg bara ett landskap ifrån oss. Jag pustade ut när denna resa skulle komma till sitt slut innan kvällen det var dag att ännu en gång bege oss av hemåt. När himmelen färgar sitt himlavalv rosa visste även jag att natten närmar sig och så fortsätter även mitt äventyr!
Fortsättning följer...
أنت تقرأ
Ett mörker är inte för evigt!
أدب الهواةVid den tidiga morgonen öppnades en ytterdörr av gammalt trä långsamt upp för att inte låta den spela ett gnisslande ljud för att väcka upp resten av folket i huset. In genom dörren kom en skuggad och smal gestalt in med en brun cowboyhatt, klädd i...
