Natten borde vara främmande och skrämmande. Många unga idag låter sig aldrig vistas ute mitt i natten just på grund av rädslan för vad som kan hända, vad som lurar bakom varje mörk hörn och vad som kan hända. För några år sen försvann unga flickor från de olika byarna och de sågs aldrig mer, det var väl då som min far vägrade låta mig vistas ute ensam och jag började lära mig att inte vara rädd för mörkret, för hur det än var, har mörkret om natten aldrig skrämt mig, snarare tvärtom.
Jag omfamnade mörkret som en vän och respekterade natten för vad den var, mörk, spännande, dolda hemligheter och sval mot huden.
Darkspirit och jag hade kommit långt hemifrån trots att vi bara skrittade, men långt hemifrån betydde också långt ifrån säkerheten men som just nu inte var så mycket till säkerhet när tre stycken låg och sov med alkohol i kroppen, inte ens en jordbävning skulle väcka dom. Jag lade min röda sjal över munnen och näsan och dolde halva mitt ansikte, satte upp håret under min hatt när jag och Darkspirit närmade oss byn, där det redan var håll igång på festligheterna.
Fulla män och kvinnor vinglade runt från bar till bar för att skapa en natts lycka för båda könen. Glasen och flaskorna tycktes inte kunna lämna deras händer och det var alltid något som de höll i. Just ikväll var det perfekt för mig att samla på mig kraft och samla in påsarna med pengar som de fulla män och kvinnor inte kunde ha koll på efter att ja druckit mängder av alkohol.
Jag red in i en av de mörka gränderna och hittade ett dolt litet stall där det redan stod en annan häst, lika svart som mörkret.
"Jaså, du är tillbaka?" Rösten kom från en alkoholpåverkad uthyres man som vinglade fram när jag närmade mig stallet. Jag nickade bara till svar, min röst skulle vara för avslöjande. Jag kastade en skinnpåse till honom med småmynt som han tacksamt tog emot så jag kunde stalla in Darkspirit bredvid den andra mörka hästen. Jag har alltid stått här ensam här utan sällskap av någon annan, så vem var den andra ryttaren?
Fortsättning följer...
ESTÁS LEYENDO
Ett mörker är inte för evigt!
FanficVid den tidiga morgonen öppnades en ytterdörr av gammalt trä långsamt upp för att inte låta den spela ett gnisslande ljud för att väcka upp resten av folket i huset. In genom dörren kom en skuggad och smal gestalt in med en brun cowboyhatt, klädd i...
