Min vän Love (🇸🇪)

Kapitel 2

Catfish.

Hon måste ha blivit kattfiskad. Det kan inte finnas någon annan förklaring. Love finns inte längre. Allt han en gång var existerar bara i minnen.

Maja stirrar på skärmen. När hon inte trodde att hon kunde bli mer yr har hennes liv vänts upp och ner igen. Det här händer inte. Under några långsamma sekunder ser hon envist in i väggen. Sedan låser hon snabbt upp telefonen och öppnar snapen innan hon hinner ändra sig.

Det hugger till i magen. En våg av förlorade testunder tillsammans tar över tankarna, på en balkong i solnedgången invirade i ett lila överkast. Stunder som hade kunnat få vara längre.
Det är en bild på Loves rum. Inget ansikte. Ingen person. Inget som alls behöver betyda att det verkligen är han. Bara hans städade rum och gitarren som står lutad mot väggen. Gitarren som han alltid brukade spela på och försökte förklara jazzens alla konstiga regler för Maja, vilka hon ändå aldrig förstod. Hon skulle hellre sitta och räkna matte i tre timmar istället för att läsa på om jazz, vilket säger ganska mycket.

Snapen slutar och Maja spelar upp den igen. Tar en skärmbild den här gången. Telefonen glider ur handen och landar på täcket. Hon vet inte om hon borde svara. Det skulle nog vara dumt.

Kemiboken är helt bortglömd. Rummet känns litet, som om väggarna krymper, och som om det inte var nog kan hon inte skaka av sig känslan av att någon bevakar henne. Nästan som om någon kikade in genom fönstret. Maja ryser och känner håren resa sig på underarmarna.

Hon reser sig upp och drar ner rullgardinen. Ser hur den klagande gatlyktan där utanför försvinner. Hon får en brinnande lust att skicka något till Loves lillasyster Elsa. Höra hur det är med henne. Hon går trots allt igenom ett värre trauma än Maja själv.

Maja hinner inte tänka länge innan det vibrerar igen och telefonen lyser upp. Love har skickat något mer.

Hon sneglar mot sängen. Svävande på ett andetag låser hon upp telefonen och öppnar den. Det är fortfarande en bild på gitarren i hans rum men den här gången med en text.

Ain't no sunshine when he's gone.

En iskall klump pressar sig genom halsen. Gör det svårt att andas. Rummet känns plötsligt kallt som om någon dragit alla element till noll. Det är som om hjärnan inte riktigt kopplar. Ain't no sunshine. Det var Loves favoritlåt. Han spelade den alltid, trots att hans nivå på gitarren var mycket, mycket högre än så. Maja trycker telefonen mot täcket och tar en svart bild.

Vem är du?

Hon sitter spänt på sängen och väntar. Vågar inte röra sig. Tacksam för att hon tryckt telefonen mot täcket, som om personen skulle kunna se henne genom kameran annars. Svaret kommer nästan direkt.

En som gillar ostbågar till tacos.

Maja sväljer igen. Ostbågar och tacos. Deras fredagar tillsammans. Hon, Love, Elsa och Tetris, deras tax. Hur kan någon veta allt det här om honom? Sedan lyser telefonen upp igen.

Vill du prata?

Maja är inte så säker på att hon vill det. Love är död. Hon har själv sett hans uppklädda kropp i kistan. Vem än bedragaren är så vill hon inte träffa personen.

Hon biter sig i läppen och möter sin spegelbild ovanför byrån. Det mörka håret håller på att glida ur scrunchien och att döma av den förskräckta kylan i de blå ögonen kunde hon just ha sett ett spöke. Det kanske hon har också. Något mer än ett snapchat spöke.

Maja stoppar undan telefonen längst in i skrivbordslådan och slår upp kemiboken. En av få gånger som hon är lycklig över att kunna dyka ner i atomernas värld.

Men inte ens molräkning kan få tankarna att släppa taget helt om vad som just hänt. Inte riktigt.
Någon har kommit över Loves konto.

Någon skriver till henne som utger sig för att vara hennes kompis, och som inte gärna berättar vem det är.

□ □ □

Hejsan!

Det var ett litet tag sen men nu har jag äntligen uppdaterat igen.
Vad tycker du såhär långt? Några teorier på vad du tror kommer att hända? Eller kanske en gissning på vem det är?

Luuugn du kommer få lära känna fler personer ^^

Ha en riktigt fin dag och wow vad jag har saknat att skriva här!

Pöss

//prismcactus