Kapitel 21

12 4 0
                                    

Skolan är äntligen slut och Maja skyndar sig till skåpet där hon häver upp väskan på axeln. Hon låser skåpdörren och vinkar hejdå till Becca som är på väg mot entrén. Becca försvinner mot busshållplatsen medan Maja genar tvärs över skolgården med siktet på träningslokalen. Den ligger några kvarter från skolan men med rätt vägar genom små dungar, kryssande över trottoarer och övergångsställen tar det max fyra minuter att gå dit.

Den stora byggnaden närmar sig för varje steg. Maja märker att hon fått upp andningen lite grann. Det förvånar henne visserligen inte, för hon har hållit uppe ett snabbt tempo. Hon ser sig om runt området intill sporthallen. Några killar spelar fotboll på den stora gräsplanen en bit bort. Tränaren ropar åt dem att tänka på passningarna.

Maja ler mot dem. Hon älskar verkligen vardagskvällar. Mörkret smyger sig långsamt neråt längs himlen, gatlamporna tänds och det finns en alldaglig energi längs gatorna. Det är en alldeles speciell känsla att gå direkt från skolan, byta om till träningskläder och sedan förlora sig i karaten. Och att få se alla andra lämna skollivet bakom sig.

Det gör henne alltid lycklig när hon ser andra längs gatorna på väg någonstans. Personer som är helt olika från henne men som ändå har samma liv. Skola, fritid, middag, sova, och sedan börjar allting om igen.

Hon stannar en bit ifrån läktaren vid fotbollsplanen. Spelarna är nog glada över att kunna träna utomhus igen efter vintersäsongen. En blond kille med svarta träningskläder springer längs långsidan närmast henne. Han tar emot en passning och skjuter på mål. Skottet missar men det var snyggt, i alla fall enligt Majas ovana fotbollsögon. Det såg säkert ut.

Maja ser på medan tränaren hejar på dem. Spelarna samlas på mitten och börjar med en passningsövning. Hon tittar på en stund, sedan rör hon sig mot entrédörrarna till sporthallen. Det är dags för hennes egen träning.

Hon går in och svänger direkt till vänster för att byta om. Utanför lokalen, deras dojo, möter hon Marcus som redan är igång och stretchar inför passet. Han ler mot henne när han hör henne komma.

"Hej, fighter," hälsar han skämtsamt.

Marcus är hennes tränare. Han har svart bälte och hittar alltid på något sätt att göra träningen annorlunda på. Det är det hon gillar mest med honom. Att han får henne att aldrig känna sig fullärd.

"Hej, mästare," svarar hon med samma leende, sedan sätter hon sig ner bredvid honom och börjar tänja lårmuskulaturen.

"Du är här som vanligt."

Marcus viker in ena benet och stretchar ut rumpans muskel. Han verkar redan ha värmt upp och varit igång och tränat en stund.

"Självklart," svarar hon.

Hon hänger framåt med kroppen och låter händerna gunga mot golvet. Såklart att hon inte skulle missa en träning, karate är hennes passion.

"Jag skulle aldrig missa en träning och det vet du."

Han nickar och svarar någonting i samma ton. Bakom henne hör Maja ytterligare några deltagare komma in och hon känner pulsen i kroppen när den förstår att det är dags.

---

Trevlig lördag på dig!

Det här går ju riktigt bra med uppdateringarna nu. Eller tja, jag råkar vara på ett ställe i boken som jag redan har redigerat ganska mycket ;)

Hur är din helg? Händer det något roligt? Och innan du går, glöm inte berätta för mig vad du tycker om kapitlet :D

Ha det fint!

//prismcactus

Min vän Love (🇸🇪)Where stories live. Discover now