Min vän Love (🇸🇪)

Kapitel 29

Maja möter upp Becca vid skoltoaletterna. Fredagens andra lektionen börjar om ungefär femton minuter. Det är precis så mycket tid hon har på sig innan Ulrik slutar sin lektion.

"Det ska bli så himla skönt med helg," säger Becca glatt och kollar sig i spegeln medan hon drar bort en ögonfrans som hamnat på kinden. "Vad ska vi klä ut oss till imorgon?"

Maja tittar sig i spegeln utan att riktigt se sig själv. Något som påminner om en fjäder kittlar sin väg längs huden. Någonstans i bakgrunden uppfattar hon det vita kaklet. Beccas ord slår ner som en bomb i henne och efter smällen finner hon sig stå i en nybliven krater. Festen. Hon hade helt glömt den. I sitt huvud hade hon planerat att möta upp Bea vid hockeyarenan för att titta på finalmatchen. Det var den planen hon hade inför helgen. Maja byter fokus och ser på sin korta spegelbild, med håret i en tofs som är på väg att åka ur. Sedan på sin kompis.

"Jag tror inte att jag kan gå," börjar hon. "Jag har blivit dubbelbokad. Du kan väl gå med Ulrik istället, han vill säkert."

Hon drar ut tofsen och masserar med fingertopparna längs hårbotten för att få lite volym. Det mörka håret blir alltid så platt varje gång hon sätter upp det. Det förlorar den där levande känslan som hon tycker om. Becca möter hennes blick i spegeln.

"Vad är det med dig?" Hon rynkar på näsan. "Du verkade ju se fram emot det så mycket."

Det skaver i Maja. Hon har inte berättat om Bea än, de känner varandra bara lite grann. Inte tillräckligt mycket för att göra en grej av det. Kanske kommer de inte att umgås längre om en månad. Men ändå. Det kanske är dags att berätta nu, tänker Maja som en pik till sig själv, men någonstans på vägen ändrar hon sig.

"Jag måste vakta huset imorgon. Min mamma ska börja jobba övertid för att tjäna ihop tillräckligt med pengar. Hon vill starta eget."

Maja ser på sin kompis. Det hon inte hade förväntat sig var hur mycket beslutet skulle påverka Becca. Hon skäms lite när det går upp för henne att Ulrik inte är det enda som gör Becca lycklig. Maja drar tänderna mot tungan. Hon undrar varför hon inte kunde se det förut. Det är så tydligt nu. I ögonblicket när Becca förstår kramar hon hennes hand.

"Det finns tid för så många andra fester. Vi kan festa någon annan helg," säger Maja.

Becca släpper ut en suck och drar en hand genom håret.

"Jag antar det." Hon tittar upp och sätter fingret under näsvingen bara för att släppa den. "Då går väl inte jag heller då."

"Eller så kan du gå själv," föreslår Maja. "Det är inte mer än rättvist eftersom jag gick själv förra veckan. Nu är det din tur. Du kanske också får några nya vänner."

"Du fick också nästan utegångsförbud för det," påpekar Becca och går ut från skoltoaletten.

Maja känner hur hon rodnar lite grann. Det finns en poäng där.

"Dina föräldrar är nog inte lika hårda. Du är ju trots allt yngst."

Becca skrattar till.

"Ja, det är sant. De har slutat bry sig nu när de har överlevt mina systrar."

Maja ler och fingrar på hänglåset bredvid sig. Låset påminner henne om att hon borde hämta böckerna ur sitt eget skåp. Det borde inte vara många minuter kvar tills lektionen börjar.

"Över till något annat, jag tänkte försöka prata med Amir igen, han är ju också Loves kusin. Förhoppningsvis går det bättre med honom än med Gabriella."

Becca sätter sig på en bänk i korridoren. Hon pillar på sina nagelband och visar åt Maja att sätta sig bredvid henne så Maja slår sig ner.

"Visst men ta det lugnt bara. Vi vill inte att Gabriella ska komma på dig igen. Jag är övertygad om att det finns någonting begravt i den här jorden som hon inte vill ska komma ut."

Becca ritar sura ansikten på sitt block och ser sig omkring. Det är bara dem två i den här delen av korridoren. Maja tuggar på läppen. Hon tänker på det som Becca sa för några dagar sedan. Om att den som vill hålla en hemlighet inte vill att något ska förändras. Orden har öppnat en ny dörr i henne. En dörr som hon inte visste fanns.

Det går en kall vind genom korridoren när ytterdörren öppnas och en grupp elever kommer in. Maja får syn på Ulrik bland dem med sina runda glasögon. Han tittar ner i golvet medan han torkar av skorna på entrémattan.

För säkert hundrade gången undrar hon vem som skriver till henne. Hur någon kan veta och varför någon vill att just hon ska känna till det. Hjärtat slår lite kraftfullare i bröstkorgen. Hon undrar vad det är Gabriella vill hålla kvar vid.

---

Hej där!

Jag lever gott på det jag skrev och redigerade i höstas. Här kommer ännu ett nytt kapitel.
Glöm inte berätta för mig vad du tycker såhär långt och om du har några andra tankar om boken :D

Känner jag någon som ska vara med i svenska ONC?

Vi hörs!

//prismcactus