Min vän Love (🇸🇪)

Kapitel 34

Maja kan inte fokusera på engelskalektionen, på engelskan, hon kan alltid fokusera på engelskan. Det är en ny nivå av bristande fokus.

Det är måndag igen, helgen har gått så fort att hon inte riktigt hann med, även om hon har varit en aning spänd. Hon har kollat telefonen regelbundet men inte fått något svar. För varje dag som går blir hon mer och mer nervös om Lumi ens finns på riktigt. Det är så lätt att hitta på en egen persona, särskil utan bilder. Irritationen har växt genom henne hela söndagen.

Maja stirrar ner i bordet och önskar att hon kunde slänga telefonen i väggen. Om det inte varit så många i klassrummet kanske hon hade gjort det. Hon är arg både på sig själv och på Lumi som lovade att berätta men istället har hållit tyst. Hennes meddelande är öppnat och deras löfte brutet. Maja drar fingret längs en bild i på en karta över Australien boken. Om man öppnar så svarar man. Det borde finnas skrivna regler på det. Innerst inne är hon rädd för att Lumi ska försvinna igen.

Becca knuffar till henne med armbågen. Maja skjuter per automatik suddet mot hennes bok men Becca plockar inte upp det. Hon fångar Majas blick och lutar sig närmare så att bara Maja kan höra.

"Jag tror att jag såg din festcrush på stan i helgen."

Maja känner hur hjärtat bultar till. Kroppen känns alldeles varm och det är som om hon plötsligt blivit väldigt medveten om allt som händer runt omkring henne. Stimmet från klassen, skrapet från stolar mot golv och smattret från tangentbord. I allt kaos fortsätter hon att lyssna på Becca.

"Nu har jag bara dina beskrivningar att gå på men det var en brunhårig kille med en tjocktröja från damavdelningen som gick av vid dansskolan. Låter ganska träffsäkert om du frågar mig."

Becca ler självsäkert och Maja ser på sin kompis. Det låter rätt. Tankarna försöker komma underfund med om det verkligen kan stämma.

"Och hur kunde du se att tjocktröjan kom från damavdelningen?" frågar Maja. "Collegetröjor ser ändå likadana ut oavsett vilket kön som är tänkt att bära dem."

"Därför att jag kände igen sortimentet," berättar Becca.

Hon ler belåtet. Det är en av hennes meriter av att ha jobbat på stans sportaffär. Maja avslutar stycket i sin engelskabok och gör en liten notis i skrivblocket om koalor.

"Vart ska jag leta då?"

"Jag tror att han tränar på söndagar, måndagar och onsdagar. Kanske mer."

Becca ler och snurrar en hårlock runt sin penna.

"Hur fick du reda på det?" undrar Maja.

"Jag kollade kursutbudet på dansskolans hemsida. Du sa dessutom att han dansade jazz och lektionen som var i söndags var inte jazz, vilket betyder att han är där flera dagar i veckan."

Becca klickar med tungan och Maja ler mot sin kompis. Det där är detektivarbete. Förhoppningsvis har Anton inte ens märkt något. Maja sätter in en post-it lapp som bokmärke och känner hjärtat pulsera i bröstkorgen.

"Du är bäst!"

Becca blinkar mot henne med ena ögat och ler självsäkert.

"Jag vet."

---

Hejhej!

Ett kort litet trevligt kapitel. Fast början på någonting nytt ;)
Det har varit väldigt tyst om den här boken på senaste, låt mig höra era tankar! :D

Ha det bäst!

//prismcactus