Min vän Love (🇸🇪)

Kapitel 17

Maja skrattar torrt. Såklart. Vad hade hon förväntat sig? Ändå skrämmer det henne lite. Det rör om nere i maggropen. Sanningen om Love alltså. Hon borde redan veta allt om honom. Vad finns det mer att känna till?
Maja känner hur det smakar illa i munnen. Hon känner sig sjuk och det har nog inte bara med bakfyllan att göra. De var bästa vänner, bättre än vad hon och Becca är. Love berättade allt för henne och hon berättade lika mycket för honom. De var oskiljaktiga, både i skolan och hemma.

Vadå för sanning? Var lite mer konkret.

Maja måste ha svar. Hon känner pulsen genom hela kroppen medan hon väntar. Hon ser på sina böcker som står som tysta åskådare på hyllan. Kanske är det precis nu som hon borde kontakta Paula. Nu när det börjar dra igång på riktigt och när hon faktiskt har kontakt med personen.
Men hon har fortfarande ingen aning om vem det är som skriver. Vilket betyder att Paula också vet lika lite. Om hon bara luskar lite till så kanske hon kan få några ledtrådar som kan hjälpa dem båda två. Hon behöver inte berätta något om sig själv, bara höra sig för.

Maja känner rummets tystnad genom kroppen. Som om varje fiber i hennes kropp är en spänd tråd.
Avsändarens svar kommer någon minut senare.

Det avgör du. Jag har bara perspektiv.

Maja sväljer. Oron stiger genom kroppen. Betyder det att personen inte är rädd för att vrida på sanningen lite? Eller är väldigt insatt, så kan det också vara. Kanske har hon något som någon annan vill åt, och personen använder Love för att få det av henne. En död kille. Maja känner hur tarmarna vrids åt och ser bilden av Loves vita kista framför sig igen. Det är inte schysst på något vis. Telefonen lyser upp och en till snap lyser på skärmen. Maja öppnar.

Du kan få se några av dem på ett villkor.

Svaret är enkelt. Maja vet precis vad hon ska svara.

Vilket villkor?

Minutrarna dröjer medan hon väntar. Rummet blir sådär spänt och tyst igen. Som en dragen bågsträng. Hon letar upp den första skärmbilden i galleriet. Det är ett helt vanligt sovrum med säng, skrivbord och mörkblå tapeter. Maja försöker att tänka igenom hela sin vänskapskrets och personer hon varit hemma hos men kan inte minnas en enda med ett rum som liknar det här. Ändå så är det inte något ovanligt med det. Det ser ut som ett helt vanligt tonårsrum.

Maja stannar upp. Tonårsrum. Isåfall kanske det är lugnt ändå. Det är skönt att skriva med någon i sin egen ålder. Och det utesluter de värsta farhågorna om att det skulle vara någon pervers galning. Hon ser på bilden igen, försöker titta lite noggrannare. Personen har svarat på hennes meddelande så Maja öppnar.

Du berättar något om dig själv, jag berättar något om Love. Fair square.

Maja biter sig i läppen. Hon förstår inte varför personen har intresse av att veta saker om just henne. Hon är bara en helt vanlig tjej som går i skolan precis som alla andra. Hur långt är hon ens villig att gå? Hon borde sätta en gräns någonstans. Maja fingrar tankfullt på läppen. Det kanske räcker med att hon säger att hon gillar ostbågar? Hon bestämmer sig för att prova.

Jag gillar ostbågar. Liksom sjuuukt mycket.

Det sista kanske är lite överdrivet men hon har en känsla av att det är bra att överdriva i det här fallet. Svaret kommer genast.

Hahaha! För den biten poesi från ditt liv får du en matchande bit från Loves:

Love hade hemligheter för dig.

Maja himlar med ögonen. Som om hon inte redan visste det vid det här laget. I alla fall enligt den anonyma avsändarens perspektiv. Ändå har någonting har förändrats i rummet. Det finns något mer mellan väggarna nu. Någonting som hon inte riktigt kan sätta fingret på. Någonting som får henne att vilja veta mer. Nu. Bara lite till. Bara skrapa lite på ytan. Hon behöver en kontext. Så att hon kan berätta för Paula vad hon har hittat.

Hur kan du veta det?

Om mig: min favoritbok är Harry Potter. Jag samlar till och med.

Personen är fortfarande snabb på att svara.

Därför att Love hängde med mig tillsammans med en annan kompiskrets han umgicks med. Vi var bra vänner, inte lika bra som er, men vi hängde tillsammans på ett lite annorlunda sätt.

Maja skriver på en gång det första som dyker upp i hjärnan. Även fast det känns fel. Hon vet mycket väl att Love inte brydde sig om sådant.

Var ni ihop?

Hon får svar direkt.

Haha, jag trodde att du kände Love.

Det suger till i Maja. För ett ögonblick svartnar det för ögonen. När hon tittar ut genom fönstret ner mot gatan är det som om luften försvunnit i huset. Maja håller andan och sedan störtar hon mot dörren. Det är ingen på övervåningen, så det är ingen som ser hennes förvånade min när hon känner luften strömma in i lungorna igen väl på andra sidan dörren. Nu vet hon att det är på riktigt. Personen känner Love, frågan är bara hur väl. Och varför den skriver till henne anonymt.

Maja lutar sig mot dörren och stirrar på telefonen. Hon lägger armarna i kors och önskar att hon kunde stirra hål i den. Det dyker upp en till notis på skärmen. Love? har skickat något i chatten. Maja grabbar tag i telefonen, öppnar och kollar.

Hjärtat gör en volt. Hon slänger ifrån sig telefonen på täcket och begraver huvudet i händerna. Hela hennes kropp darrar. Hon plockar upp telefonen igen, tittar på bilden som personen har skickat, zoomar in i varje hörn och letar efter ett enda bevis som bekräftar att det är photoshopat men hittar inget.

Bilden är av hyfsad kvalitet och ser ut att vara tagen i farten med en mobilkamera. Den föreställer Love som sitter på golvet i ett mörkblått rum med en glasburk framför sig. Det finns något ljust i ena hörnet, som om ett finger kommit för kameran.

Maja letar upp bilden från personens rum igen. Hon nickar för sig själv. Hon vågar knappt andas, än mindre lita på det hon ser. Rummen matchar varandra. Samma mörkblå tapet, samma skrivbord, samma säng längs väggen. Även blommorna i fönstret är av samma sort på båda bilderna. Det måste vara den anonymas rum, eller någon i vänskapskretsen, för hon känner inte igen det.

Maja suger in ett långt andetag i näsan. Nu vet hon i alla fall två saker. Love har varit hemma hos den anonyma avsändaren - och uppenbarligen varit så pass okej att han ler och sitter med slapp hållning på golvet - och personen i fråga är ljushyad att döma av fingret i hörnet.

Maja sjunker ner bland kuddarna i sängen, drar fingrarna över läpparna och undrar hur tusan det kunde bli såhär.

□ □ □

Hej igen!

Nu börjar vi komma igång. Äntligen börjar vi komma lite mer under ytan på storyn. Som vanligt, berätta gärna något om vad du tyckte så gör du mig glad😊

Och jag vill passa på att informera om en rolig sak. Några av er känner säkert till den.

Det är dags för omröstning i Summer Award 2021. Så nu behöver jag just Din hjälp om jag ska ha en chans att komma till final. Det är nämligen läsarna som röstar fram finalisterna. Du får jättegärna rösta på mig, det är ju det jag vill haha, men om du har spanat in en annan favorit så får du väl rösta på den då ;)

Om du letar upp boken Summer Award av AmbassadorsSE så finns det ett kapitel där som heter Röstning och där står allt du behöver veta.

Så gå och kika in den och rösta gärna på mig 😃

Och om du inte har läst mitt bidrag än så är det nog bra om du gör det så att du vet vad du röstar på. Boken heter En förlorad värld och finns i min profil 😉

Jag är en vinnarskalle så hjälp mig tävla mot alla fantastiska bidrag. Det är väldigt hård konkurrens kan jag säga! 🤩

Ha det fint! 💜

//prismcactus