Min vän Love (🇸🇪)

Kapitel 7

En dyster tjej sitter vid kassan i den lokala mataffären.

Maja går raskt in bland frukthyllorna vid ingången. Hon har precis duschat efter en karateträning och håret luktar friskt av vatten. Efter att ha tittat på det mesta av frukten plockar hon ett äpple ur lådan.

Allt suger sedan Becca skaffat pojkvän. Hon saknar att ha någon att gå hem med på kvällarna. Eller bara hänga med i centrum.

Maja plockar på sig en drickyoghurt. Framme vid kassan har den fått sällskap av en chokladkaka och några andra saker som hon egentligen inte behöver. Ett kakpaket, tuggummi och en låda glass. Tydligen tycker hennes kropp att hon förtjänar det.

Maja lägger upp inköpen på rullbandet och gräver efter plånboken i jackfickan. Tjejen bakom kassan följer varorna med blicken. Det är som att hon ser de men helst inte vill ta tag i dem riktigt än. Hon ler matt.

“Fyfan för killar.”

Maja hittar plånboken och tittar upp. Det går helt reflex och hon känner sig dum. Hon rynkar ögonbrynen lite grann, förstår inte riktigt. Pratar hon alltid med sina kunder?

För ett ögonblick undrar hon hur den här tjejen fick sitt jobb. Hon verkar inte direkt göra så mycket och när hon väl gör det går allting väldigt långsamt.
Tjejen bakom kassan trycker på några knappar på datorn och suckar.

“Jag blev precis dumpad av min kille.” Hennes underläpp ser ut att bli flera gånger tyngre. “En riktig traskatt, vi skulle ha firat ett år i övermorgon.”

Maja nickar. Hon ser på när varorna rullar förbi henne på bandet och vidare in i nästa fålla.

“Jag beklagar.” mumlar hon.

Tjejen i kassan fortsätter scanna in Majas köp. Bea heter hon. Det står på den lilla namnskylten på skjortan.

“Tack. Det värmer faktiskt.” Bea drar på mungiporna och lyckas faktiskt se lite nöjd ut även om det inte är helt övertygande. “Du verkar inte heller leva ditt bästa liv just nu, annars skulle du inte plocka på dig all den där skiten.”

Hon gör en gest mot Majas inköp. Maja ser på maten och sedan på Bea. Skräpmaten som rullar den sista biten på bandet. Är hon så lätt att läsa? Det finns så många andra alternativ. Det skulle kunna vara så enkelt som att hon är sötsugen. Bara det att Maja vet att det inte är så.
En billig lögn och en bortförklaring, det är vad det är.

“Faktiskt, jag är imponerad.” erkänner Maja och ser överraskat på Bea.  

Bea ser nyfiket på henne. Hon ser bekant ut, men Maja kan inte komma på var hon har sett henne förut. Den där frustrerande känslan är tillbaka igen, som alltid kommer när hon inte kan sätta ord på saker som hon egentligen kanske borde.
Med ens bestämmer sig Maja för att berätta. Det är någonting i Beas milda blick som får henne att vilja öppna upp sig, om allt. Och en nydumpad tjej borde få veta hennes sorgliga bekymmer.

“Min kompis har skaffat pojkvän och nu är det som om jag blivit till luft.”

Maja känner den där dysterheten komma tillbaka och gör sitt bästa för att hålla den på avstånd.

“Jag beklagar.” säger Bea uppriktigt och håller kvar blicken.

Maja tittar upp och möter Beas blå ögon. Någonting är off med dem. Det ena skelar ibland.

Ögonkontakten rycker henne tillbaka till verkligheten. Bea ser bra ut. Lite fräknig hy och perfekta ljusa hårlockar. Maja har svårt att förstå hur någon kille skulle kunna dumpa någon som Bea. Hon har rätat på sig nu och en rakare hållning gör henne definitivt mer rättvisa än tjurigheten. Hon ser charmig ut, särskilt när hon ler, verkar inte vara rädd för att prata och verkar ändå kunna stå upp för sig själv, trots att hon är nere.

“Gick du på Trollbergaskolan?” frågar Maja plötsligt och märker inte förrän efteråt hur skeptisk hon låter.

“Japp.” svarar Bea och himlar med ögonen.

Det är då Maja minns. De gick i samma grundskola. Bea spelade fotboll och borde nog vara i alla fall två år äldre än Maja, men utöver det vet hon inte någonting om henne.

“Om man ändå var en pojkvän...” suckar Bea och gör en längtansfull grimas.

Att sura gör henne verkligen inte rättvisa. De övertydliga minerna får henne att verka rolig och intressant. Hon har säkert hur många vänner som helst. Maja hör hur hon skrattar till och ler sedan lite generat för att hon är så fnissig. Hon förstår precis vad Bea menar. Verkligen precis.

“Förstår de ens hur lyckligt lottade de är som alltid blir valda först?”

Bea skakar på huvudet.

“Det gör de nog inte. Isåfall hade det varit skillnad.”

Maja nickar. Sakerna har rullat förbi på bandet för länge sedan och Maja har inte ens betalat än. Hon har knappt märkt att hon borde gå förrän nu. Bea pekar på kortterminalen. Efter några enkla knapptryck skrivs ett kvitto ut och Maja packar ner allt i sin väska, utom frukten.

Innan hon går känner hon hur Bea tittar på henne. Hon har blivit dyster igen, hållningen har sjunkit och hon fingrar på tangentbordet framför sig utan att riktigt röra vid knapparna. En något spetsig tand syns i mungipan när hon biter sig i läppen.

“Kom ihåg att du är stark.” säger hon tyst.

Hon ler men det når inte riktigt ögonen. Bara mungipor som dras uppåt. Sedan sträcker hon sig efter något och skickar ett cigarettpaket längs rullbandet.

“Det är ditt. Jag bjuder.” säger hon och pekar på det. “Bara för idag.”

Hon ger Maja en varnande blick. Som om hon förväntade sig att Maja skulle göra en vana av det.

“Tack.” mumlar Maja och vet inte riktigt vad hon borde säga.

Hon röker inte och kommer aldrig att göra det heller. Ändå stoppar hon ner paketet i väskan, ler mot Bea och vinkar hejdå.

När dörrarna stängs bakom henne ser hon hur Bea sjunker ihop på stolen igen. Dumpad och ensam i den tysta butiken.

□ □ □

Hey ho!

Kapitel 7, tadaaa! Ett intressant kapitel som du nog bör lägga på minnet men jag tänker inte säga hur. Hehe, lite får du tänka själv ;)

Har det dykt upp några teorier än? Eller bara nått som du jättegärna vill dela medan du läste?

Era kommentarer gör mig så glad!

Ha det bäst! ❤

//prismcactus