Min vän Love (🇸🇪)

Kapitel 38

Vilken fantastisk kompis hon har varit. Hon fanns inte där när hennes bästa vän behövde prata och på grund av det började han med droger. Eller hon misslyckades i alla fall med att få honom att känna sig tillräckligt trygg för att berätta.

"Love hur kunde du?" mumlar Maja.

Hon ligger på golvet i sitt rum och stirrar upp på sängen. Det gör hon alltid när hon mår dåligt och helst vill sjunka ner under jorden. Hon förtjänar inte att ligga i den. Den är för mjuk och för bekväm.

Lumi har svarat igen och berättat vilken drog det var och sedan försökt tvätta rent sig själv med att det i alla fall inte var något tungt. Maja gör en grimas mot taket.

"Marijana är också en drog," viskar hon och hoppas att Love hör för det är riktat till honom.

Hon minns när Love berättade för henne att han var asexuell. De satt på Muren och tittade ut över den norra delen av stan. Muren var det namn som de kommit överens om. Det beskrev platsen så perfekt för det var precis vad det var för något.

De hade klättrat upp för den och satt och såg på solnedgången tillsammans. Knä mot knä. Axel mot axel. Solen stod länge lågt på himlen innan den klättrade ner över hustaken. Svarta figurer mot brinnande rosa himmel. Då och då syntes tåg köra förbi längs järnvägen. Det rasslade en del men inte så mycket att hon inte kunde höra vad han sa. Det är de stunderna som hon saknar mest.

Maja kniper ihop ögonen och stryker undan en tår innan den faller av hennes kind och landar på mattan. Love valde alltid ställen med omsorg. Ingen skulle kunna höra dem, ingen kunde se dem. Det hade han noga sett till. Men det mest fantastiska var att själva kunde de se allt.
Det var det som gjorde Muren så speciell.

De kunde se hela Forsåkra och prata om det utan att någon hörde. Allt låg framför dem och nedanför deras fötter som om det var de som bestämde världens lagar och regler. En spektakulär utsikt över bostadsområden, skolor, järnvägar, skog och sjöar. De kunde titta på cykelvägarna utan att någon hörde när Love tog fel ackord. De kunde sitta där uppe i timmar.

Sedan promenerade de hem mitt i natten utan att någon kände till var de varit någonstans och slutligen somna på varsitt håll. Det var storslaget men det var så han var. Allt Love gjorde var en stor explosion. Hans liv var en kapplöpning, inget maraton. Och det är så hon kommer att minnas honom.

Maja sätter sig upp på mattan. Hon känner sig klumpig av alla tankar. Hon undrar om Loves annorlunda syn på sex har någonting med drogerna att göra. Forsåkra är inte känd för att vara en särskilt förlåtande stad.

Trots den långa promenaden hem från dagens extra träning så måste hon sysselsätta sig med något. Kroppen har återhämtat sig fort. Hon lutar sig mot väggen och stretchar ut armen mot den. Draget i muskeln får henne att slappna av. Produktiviteten gör henne lugn igen. Hon skulle kunna öva på den senaste katan sedan om hon har lust.

Hon lyssnar till talgoxarna som kvittrar utanför fönstret. De är så trevliga. Den sista kvällssången innan läggdags. Det är lördagkväll men allt är lugnt runt kvarteret. Ingen fest ikväll. Hon kan höra surret från gatlyktan utanför och bruset från trafiken men ingen musik.

Maja blundar och tillåter sig att bara vara i nuet för en gångs skull. Andas och känna fötterna mot golvet. När hon öppnar ögonen möts hon direkt av fönstret. Blicken går till brevlådorna vid syrénhäcken. Hon ser grannens tomt på andra sidan vägen och plötsligt vet hon vad hon ska göra. Hon måste besöka Muren igen. Själv eller med sällskap, det spelar egentligen ingen roll.

Bara hon får en glimt av världen som den var innan.

---

Hej på er!

Jag behöver lite hjälp. De kommande kapitlen är jag inte helt säker på vilken ordning jag vill ha dom i. Så jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig och säga vilken ordning du tycker passar bäst?

Jag skulle bli suuuper glad om du vill hjälpa mig med det här!
Ha det fint så hörs vi i kommentarerna <3

//prismcactus