BAB 24

1.4K 98 11
                                    

"BAKAT terpendam?" Kening Damia bertaut. Telefon bimbitnya dijeling sekilas. Ya, dia sedang berbual melalui panggilan telefon dengan Edward.

"Yes. Tips keempat, tunjukkan bakat terpendam you yang tak ramai tahu. Takkan you tak ada talent kot," provok Edward.

"Hello! Mestilah I ada bakat terpendam I. Let me show you,"ujar Damia. Damia melangkah ke arah sebuah bilik. Tombol pintu dipulas dan sebuah piano berwarna putih menyapa pandangan Damia.

"Cuba teka bunyi apa ni,"uji Damia sebelum tangannya menari di atas bar piano. Edward tersenyum. Dia tahu dan kenal benar dengan bunyi itu.

"Piano, right?"

"True!"

"So, you pandai main piano?"

"Pandainya Edward ni,"manja suara Damia memuji. Edward senyum lagi biarpun tahu senyumnya tidak dilihat oleh Damia.

"Mestilah I pandai,"ujar Edward. Mereka ketawa.

"So, you nak request lagu tak?" Soal Damia. Dia mula meregangkan jemarinya. Telefon bimbit diletakkan di atas Piano. Panggilan telefon sudah ditukar kepada panggilan video.

"Nak. I nak lagu How Deep Is Your Love. One of my favourite songs,"beritahu Edward.

"Really? Biar I nyanyi sedap-sedap untuk you." Mereka berdua ketawa lagi. Damia mula memetik pianonya.

"I know your eyes in the morning sun
I feel you touch me in the pouring rain
And the moment that you wander far from me
I wanna feel you in my arms again..." Lunak suara Damia mula mendendangkan lagu. Edward tersenyum. Di tangannya sudah tersedia sebuah gitar. Jarinya mula memetik gitar akustiknya. Dia tarik nafas sebelum berduet bersama Damia tanpa memberitahu gadis itu dahulu.

"And you come to me on a summer breeze
Keep me warm in your love,
then you softly leave..." Sambung Edward. Damia ketawa.

"And it's me you need to show..." Suara mereka berpadu.

"How deep is your love?" Mata Damia talakan tepat ke dalam mata Edward.

"How deep is your love? How deep is your love?" Nyanyi Edward. Matanya juga tidak beralih langsung daripada menentang mata Damia. Biarpun sekadar merenung dari skrin telefon bimbitnya, namun tak dapat disangkal, getaran yang Edward rasa masih sama.

"I really mean to learn
'Cause we're living in a world of fools
Breaking us down when they all should let us be
We belong to you and me..." Suara lunak merdu mereka bergabung lagi.

"I believe in you
You know the door to my very soul..." Edward terus memetik gitar sambil menyanyi.

"You're the light.."

"You're the light in my deepest, darkest hour
You're my savior when I fall..." suara Damia bergetar. Entah kenapa dia gugup.

"And you may not think I care for you
When you know down inside that I really do
And it's me you need to show..." Mata keduanya berpaut lagi.

"How deep is your love?"

"How deep is your love? How deep is your love?"

Bodyguard Seumur HidupWhere stories live. Discover now