Fortfarande Omars perspektiv
Jag gick upp för trappan och in i Mias rum. Hon rörde lite på sig när jag la ner henne i sängen och en tår trillade ner för hennes kind. Jag satte mig på sängkanten och strök hennes hår. Jag tror hon kände det för hon lugnade ner sig lite och flyttade sig närmare mig. Jag kramade om henne och sedan gick jag. Jag gick ner för trappan till killarna. Men de satt inte där. Jag kollade mig omkring och gick först in till köket. De var inte där heller. Plötsligt hörde jag Felix ropa.
- Vi är här uppe!
Jag gick upp och in i Felixs rum. Där stod killarna och höll på att bädda. Eller Ogge bäddade och Oscar och Felix brottades på madrasserna som Ogge just bäddat. Jag såg på Ogges sura min och jag skrattade åt den. Han vände dig om och tittade på mig med en ännu surare min. Han stirrade på mig i en halv minut innan han hoppade på mig. Jag skrattade ännu mer och han brottades med mig. Efter några minuter slutade vi och Ogge hade vunnit för länge sedan. Oscar och Felix slutade också och satte sig på Felixs säng.
- Vad ska vi göra? Frågade Felix tillslut
- Jag är ganska trött, sa jag
- Ska vi gå och lägga oss? Frågade Oscar
- Mmm, svarade Ogge
Vi la oss på olika madrasser och efter ett tag hade alla somnat förutom jag. Jag kunde inte sluta tänka på Mia. Hon var en solstråle i mitt liv som gjorde det ljusare varje dag. Men jag tror att det är någon annan som gillar henne nästan lika mycket. Och denna någon ligger i detta rum.
Mias perspektiv
Jag tittade mig omkring i rummet. Jag visste att jag först låg i Felixs säng men sedan hade Omar flyttat på mig och lagt mig i Felixs föräldrars rum. Jag hörde ett till ljud där nerifrån. Jag hade vaknat av ett och nu började jag bli riktigt rädd. Jag gick upp ur sängen och fram till dörren. Jag vet inte var jag fick allt mod ifrån men jag öppnade iallafall dörren. Jag tassade fram till trappan och smög långsamt ner. När jag kom ner såg jag ingenting som kunde ha låtit så jag tände lampan. Jag gick först till vardagsrummet och tittade in där. Jag såg soffan och tv:n och sedan fönstren. Jag tittade ut och såg att det var kolsvart. Klockan var säkert runt 2 på natten. Jag gick in i köket också innan jag gick upp. Men när jag gick in där såg jag vad det var som lät.
- Hej Mia, sa en röst jag så väl kände igen. Någon som jag inte ville se igen.
YOU ARE READING
What is wrong with me?
FanfictionDu är äcklig. Jävla hora. Kan du inte dö? Ord , slag och tårar. Det är vardag för Mia. Allt hon vill är att dö men vad ska man göra när man är rädd rädd för döden? När man skadar sig varje dag finns det ingenstans att fly. Ärren är kvar ändå. Men e...
