What is wrong with me?

Kapitel 23

Felix perspektiv

Jag lämnade Mias rum med allt annat än ett leende på läpparna. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det enda jag visste var att jag och killarna måste hjälpa henne på ett eller annat sätt. Jag gick ner för trappan till killarna. De satt och pratade och verkade vara lite i chock som jag. Jag förstod de. Även om vi bara känt Mia i snart två veckor så brydde vi ju oss om henne. Hon var min flickvän men också som en syster till killarna.

När jag kom ner för trappan kollade alla på mig med förväntansfulla blickar. Dte var som om de sa 'Vad sa hon?' 'Hur mår hon?' 'Sa hon varför' 'Älskar du henne fortfarande' Jag skakade bara på huvudet och satte mig ner. De fortsatte att titta på mig och jag började känna mig lite obekväm.

- Sa hon varför? frågade Omar och jag skrattade lite för att det var precis det hans blick sa

- Nej inte riktigt, men vi måste hjälpa henne! svarade jag och killarna nickade

- Hon sa att hon inte orkade, att hon inte visste hur hon skulle bete sig med folk som brydde sig om henne och att hon inte ville, fortsatte jag och killarna nickade

- Du, vi har kommit fram till att det kanske är bra om vi berättar för Daff, sa Ogge

- Det kanske är bra, så han vet om det liksom, sa jag

- Vi gör det är han kommer hem, sa Oscar

Efter allt det som hänt väntade vi bara i en timme till, tills Daff kom hem. Han gick in i hallen och vi typ attackerade honom. Vi berättade allt senare när han kommit in i köket. Han satt bara och nickade eller skakade på huvudet. Han lät oss prata klart och avbröt oss inte. Han hade ju också bara känt henne snart två veckor, men vi alla, som sagt, brydde oss om henne. Mer än vad hon tror.

Mias perspektiv

Jag öppnade ögonen och tittade runt i rummet. Det badade i ljus och jag kunde nästan höra fåglarna kvittra utan för fönstret. Jag satte mig upp och tittade ut genom fönstret. Det var en sådan där dag då alla brukar vara glada och ha jättekul. Det var inte så jag kände. Jag tänkte bara tillbaks på igår och önskat att jag fullföljt det jag påbörjade. Mörka tankar närmade mitt huvud och jag lät de komma in. Jag kunde ändå inte få bort de, så varför försöka. Jag reste mig upp och tog på mig ett par mjukisbyxor och en slapp tröja. Även om solen lyste, var det inte så varmt. Det var ändå bara början av maj. Efter det kammade jag mitt hår och gjorde mina morgonrutiner. När jag var klar gick jag ner till köket för att ta ett glas vatten. På bordet låg det en lapp som var undertecknad av Daff.

*Hej, jag och killarna har dragit till studion. Jag tycker att du borde vara hemma idag med tanke på igår, killarna berättade vad som hänt. När jag kommer hem måste vi prata.

PS. Någon ringde på din mobil. Det var någon som hette Anna, hon sa att ni var gamla kompisar! Puss*