What is wrong with me?

Kapitel 8

Mias perspektiv

Jag vaknade av att jag kände någon trycka sig närmare mig. Jag öppnade ögonen och kollade mig omkring. Jag såg bara en röd tröja framför mig med ett vitt tryck på. Jag tittade upp och såg Felix avslappnade ansikte. Hans ögon var stängda och jag kunde känna hans regelbundna andetag mot min panna. Jag rörde lite på mig för att komma upp men råkade samtidigt väcka honom. Han tittade sig förvirrat omkring och sedan ner på mig. Han log stort och tittade på mig med snälla ögon.

- Mår du bättre nu? frågade han och jag fattade ingenting

- Va? frågade jag och han tittade lättat på mig

- Äsch, det var ingenting, sa han och klev upp ur sängen

- Vill du ha frukost? Jag tror killarna är därnere, sa han och gick ut ur rummet utan att jag hann svara

Jag gick ner till killarna. Som sagt var satt de i köket och pratade högt. När jag kom in tystnade de och allas blickar vändes mot mig. Jag kände mig lite obekväm med det så jag satte mig bara ner bredvid Ogge. Han log snett mot mig och alla fortsatte att prata. Jag tog en macka och började äta. Efter att ha ätit halva blev jag mätt och la ner mackan på bordet.

- Allvarligt? Blev du mätt på det där?! frågade Omar

- Ja, spelar det någon roll? skrattade jag

- Ja, du kommer ju inte orka något, påpekade Felix som också satt sig vid bordet

Efter att jag övertygat killarna om att jag inte var konstig, gick jag upp på mitt rum och klädde på mig andra kläder. Jag sminkade mig inte som andra tjejer brukar göra, för jag tycker det är onödigt. Jag kammade mitt hår och borstade tänderna. Sedan gick jag ner och tog min skolväska. Jag ropade på Felix att jag gick och sedan började jag gå mot skolan. Jag gick som vanligt själv för Felix började om en timme. De andra killarna gick i andra skolor och Omar gick egentligen i Göteborg men han bodde här just nu och letade skola här. Han kanske skulle börja på min och Felix. När jag kom till skolan såg jag det jag inte velat se. Det var min pappa längre fram som pratade med rektorn.