Mias perspektiv
Jag satt, i mitt nya rum hos Daff, med Felix armar ihop slingrade om mig, och grät. Han frågade mig om och om igen varför, men sanningen var att jag visste inte. Livet är svårt för alla, men för mig känns det som om jag får fem olika smärtor på samma gång. Det känns som om jag känner alla andras sorg medans de går runt med ett leende på läpparna, för att det inte känner smärtan. Jag vet inte hur jag skulle förklara hur allt var skit för Felix, jag kan knappt erkänna det själv.
- Varför? frågade Felix för miljonte gången
- Jag vet inte okej!? ropade jag och jag kände hur ilskan bubblade upp igen
- Jag vet inte hur jag ska förklara det och det enda du gör är att ställa samma jävla fråga om och om igen! Jag vet inte! Kan inte du bara fatta det? fortsatte jag att ropa och Felix slog sina armar om mig igen
- Förlåt mig, ängeln min! Förlåt mig, viskade han och jag lutade min huvud mot hans axel
- Nej, förlåt, jag överreagerade! Men du måste förstå att jag inte har svaren på allt, sa jag och han nickade.
STAI LEGGENDO
What is wrong with me?
FanfictionDu är äcklig. Jävla hora. Kan du inte dö? Ord , slag och tårar. Det är vardag för Mia. Allt hon vill är att dö men vad ska man göra när man är rädd rädd för döden? När man skadar sig varje dag finns det ingenstans att fly. Ärren är kvar ändå. Men e...
