Kapitel 7

285 9 0
                                    

Fortfarande Mias perspektiv

Pappa. Personen som satt i köket var pappa. Jag backade bak några steg men märkte att det var en vägg som tog emot. Jg tryckte mig så nära som det gick. Jag tittade skrämt på pappa. Han gick lite närmare mig och jag tittade in i hans ögon. Jag såg att han var riktigt arg. Hans ögon kunde lika gärna brinna och det kunde ha kommit rök ur hans öron. Jag hatade att se honom så här.
- Hej, svarade jag och märkte hur jag darrade
- Jag vill att du kommer hem! NU! Sa han argt
- Jag vill inte, sa jag tyst och kände tårarna bränna bakom ögonlocken.
- Jag bestämmer över dig så nu kommer du hem! Annars kommer du sluta som din mamma! Nästan skrek han och jag kunde inte fatta att han tog upp mamma som ett hot
- Jag bryr mig inte, jag tänker inte komma hem när du håller på såhär! Sa jag i vanlig samtalston
Istället för att säga något knöt han knytnäven och slog mig i magen upprepande gånger. Jag gnydde och föll ihop på golvet. Jag höll om magen och tårarna rann ner för kinderna. Han fortsatte att sparka på mig. Plötsligt hörde jag röster som jag bara älskade att höra. Killarna hade hört och kommit ner.

Felixs perspektiv

Jag vaknade av att jag hörde röster därnere. Jag hörde en mansröster som skrek något jag inte kunde höra och en lite tystare röst. Jag väckte killarna och vi gick ner för att kolla vad som hände. När vi kom ner såg vi att det var tänt och hörde att någon var i köket. Vi gick dit och när hi kom in såg vi något hemskt. Mia låg på golvet och bredvid henne stod en man och sparkade på henne. Jag flög på mannen och han lugnade ner sig en aning. Han gjorde inget motstånd utan lät mig slå honom. Jag slog honom hårt i ansiktet men sedan tyckte jag att det fick räcka. Jag skjutsade ut honom ur huset och låste dörren efter honom. Mia satt fortfarande på golvet och verkade skräckslagen. Hon hade krupit in i hörnet och satt i fosterställning. Killarna satt på huk framför och försökte prata med henne. Jag satte mig bredvid de och frågade om hon var okej. Hon nickade svagt och stirrade fortfarande skräckslaget framför henne. Hon hade hamnat i chock. Jag bar upp henne i min famn och gick upp. Killarna kom snart därefter. Jag tittade in i mina föräldrars sovrum men jag ångrade mig och la henne i min säng. Jag la mig bredvid och killarna la sig på sina madrasser. Jag pussade Mia i pannan innan både hon och jag somnade.

What is wrong with me?Donde viven las historias. Descúbrelo ahora