Felix perspektiv
Jag gick in i mitt rum. Det var jättestökigt men jag brydde mig inte. Det var inte så att någon skulle komma på besök eller något. Jag slängde mig på sängen och tog upp mobilen. Jag gick in på instagram och kollade igenom bilderna. Jag gillade några av fansens bilder och sedan la jag ut en selfie. Snabbt fick jag en massa kommentarer och gillningar. Jag log för mig själv, fansen var verkligen det bästa som fanns. Plötsligt så pep min mobil till. Det var ett sms ifrån Mia.
"Kom hit, snälla!" hade hon skrivit
"Kommer nu, hänt ngt?" skrev jag tillbaka och började att ta på mig en jacka
Utan att hon hade svarat, började jag gå hem till henne. Det var inte så långt, kanske en kilometer. När jag kom fram såg jag att det lyste i hela huset förutom i ett rum, vilket jag tror var Mias. Jag gick fram till dörren och knackade på. Efter en liten stund öppnades dörren av Daff.
- Felix? Vad gör du här? frågade han
- Ehm, jag skulle hälsa på Mia, sa jag försiktigt
- Jag tror hon sover, men kom in, sa han och jag gick in
Han visade mig hennes rum och sedan gick han ner igen. Jag knackade försiktigt på dörren och sedan öppnade jag den långsamt. Det var mörkt i rummet men jag såg en svag, skepnad ligga på sängen. Jag stängde dörren och gick fram till sängen och satte mig på kanten. Först nu hörde jag svaga, tysta snyftningar. Jag tittade noga på skepnaden. Det var såklart Mia, hon låg med ansiktet intryckt i kudden. Jag smekte henne över ryggen och sa att allt skulle bli bra.
- Nej, det kommer det inte, snyftade hon fram
- Jo, berätta, sa jag och hon satte sig upp
Hon torkade bort några ensamma tårar som fortfarande rann ner för kinderna. Jag slog armarna om henne och sa att hon inte behövde berätta om hon inte ville. Jag visste inte hur hon kände, men jag kände på mig att det kan vara ganska allvarligt. Som om hon skulle skada sig själv om hon aldrig berättade.
- Kan du inte berätta? Du skulle säkert må bättre av det, viskade jag och hon kröp fram till sänglampan och tände den
I ljuset kunde jag se hennes rödsprängda ögon och rödgråtna kinder. Jag såg att det hänt något som hon inte kunde lösa. Jag vet en sak. Jag kommer hjälpa henne med vad hon än behöver. Hon öppnade munnen och sa det bara rakt ut:
- Jag gillar dig, sa hon och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra
YOU ARE READING
What is wrong with me?
FanfictionDu är äcklig. Jävla hora. Kan du inte dö? Ord , slag och tårar. Det är vardag för Mia. Allt hon vill är att dö men vad ska man göra när man är rädd rädd för döden? När man skadar sig varje dag finns det ingenstans att fly. Ärren är kvar ändå. Men e...
