The living dead

Kapitel 25.

🔶Som jag sa i förra kapitlet, ledsen att jag inte har skrivit på länge. För att kompensera så får ni ett till kapitel idag också😊🔶
🔸🔸🔸🔸🔸🔸🔸🔸🔸🔸🔸🔸

"Vem var Lisa?" George backade bak i ledet till Anna som gick lite vid sidan av vägen helt ensam.
"Va?"
"Jag frågade vem Lisa var"
"Vem nämnde något för dig om henne?"
"Athina verkade bekymrad över något. Hon sa att det räckte med att ni redan hade en Lisa att tänka på"
"Aha..."
"Så vem var hon?"
"Vi pratar inte om henne"
"Men om jag ska bli en medlem av gruppen kanske jag bör veta? Annars kanske jag säger något olämpligt?" Anna tvekade en stund och var tyst. Hon funderade på det George sa. Han hade precis gett upp hoppet om ett svar när Anna började prata.
"Hon var 11 år. Michelles lillasyster. Fantastiskt söt, fantastiskt begåvad. Jag har aldrig sett någon skjuta som hon, så pricksäker. Men efter att gruppen splittades hann Michelle inte hitta sin syster innan Thresh och Lova kom bärande på den döda kroppen"
"Jag beklagar..."
"Ja, hon borde ha överlevt"
"Är det därför hon låser in sig"
"Ja..." Det blev tyst en stund. Anna fick syn på Sam som gick längre fram. Hon tittade ner i marken när hon gick.
"Du kan gå till Athina igen, vi hörs när vi kommer till nästa lägerplats"

"Hej" sa Anna.
"Vad vill du?"
"Göra dig sällskap"
"Välkommen, antar jag" Sam kastade en snabb blick mot George.
"Kom igen Sam, lägg av med det där. Du kan hållit koll på honom som en hök hela den här tiden! Varför så misstänksam?"
"Varför skulle jag inte vara det?"
"För att han är schysst Sam!"
"Hur vet du det så säkert? Vi lever tack vare att vi har varit försiktiga!"
"Som om inte typ alla redan är döda" Anna himlade med ögonen. Sam såg genast chockad ut. Sedan sårad och förolämpad ut.
"Säger du att vi har gjort fel i vårt ledarskap? Att vi har fått folk att dö?!"
"Sam, du är ingen jävla ledare! Inse bara det! Du bara tar åt dig äran för att vi lever men vet du vad sanningen är?! Alla vi är fucking utdöda!" Anna lät riktigt arg. Något hade triggats igång i hennes hjärna nu och ilskan flammade upp inom henne.
"Som om du har gjort något för att hjälpa den här gruppen?!"
"Det är ju du som bara går runt och misstänker alla för att vara mördare medan vi andra sliter och så tror du att ingen kommer bry sig bara för att dina föräldrar är döda!" Sams ögon tårfylldes men ingen skuldkänsla syntes till i Annas ögon efter att hon sagt det.
"Döda föräldrar är ingen ursäkt för att inte hjälpa till! Jag har aldrig ens haft några föräldrar! De lämnade mig när jag var 2 år!"
"Nu börjar jag förstå varför! Jävla missbildning!"

Alla hade för länge sedan slutat prata med varandra och alla blickar var vända mot flickorna. Anna slutade genast se arg ut och det var som om hennes talförmåga var som bortblåst. Nu var det Sam som såg argt på henne medan tårarna rann nerför hennes kinder. Husbilen hade stannat och Hilary tittade på dem. Till och med Michelle stod utanför bilen. Anna rusade fram till dörren, klev in i husbilen och smällde sedan igen den. Michelle försökte öppna men det var låst.

Vandringen fortsatte och Michelle som var tvungen att gå med de andra kisade mot solen eftersom hon inte hade vant sig vid dagsljuset än. Hon var väldigt mager, mer än de andra och hade djupa sår på armarna. Lova gick fram till henne.

"Här, du behöver det" hon räckte fram en flaska vatten, ett äpple och en chokladbar.
"Jag har mer sedan"
"Tack" sa Michelle med svag röst och drack några klunkar vatten.
"Det är kul att se dig igen, vi har varit oroliga"
"Det är nog lika bra. Jag mår ju bra...bättre av att vara med er"
"Ja det är..." Lova blev plötsligt avbruten av att Viggo skrek från längst bak i ledet.
"Walkers!" När alla vände sig om såg de hur säkert 50 walkers kom ut ur skogen och ut på vägen.
"Åh nej!" Lova drog fram sin pistol. Alla andra i ledet gjorde samma sak. En efter en sköt de ner walker efter walker.
Michelle sköt som ett proffs. Förmodligen var det ilska och sorg som hon tog ut på de döda.
'Som sin syster' tänkte George innan han sköt en walker lite längre bort.
Även Sam sköt helt vilt, förmodligen även hon av ilska. Helt plötsligt susade en kula rakt förbi Jackies huvud, farligt nära.
"Sam! Du måste se dig för"
'Åhnej' tänkte George. Han hade sett folk göra så förut. Apokalypsen förändrar en så att man bli helt vild, man vill ta ut vildheten på de döda men när som helst kan en levande komma till skada. Det hade hänt med hans kompisar och gissningsvis var det det som hände med Lisa innan hon hittade honom. Hon sköt på exakt samma sätt som Sam.
Athina försökte febrilt hålla pistolen stadigt med hennes ena hand men allt gick lite för fort. Hon tappade pistolen på marken. Hon böjde sig ner för att ta upp den, men mer än så hann hon inte. Skriket hördes högt genom hela området när en walker som varit bakom henne satte tänderna i hennes hals och slet ut ett stycke inälvor. Sam tittade förskräckt på henne och avlossade ett skott i walkerns huvud. Runt omkring henne sköt Lisa ner de sista som var påväg mot dem. Alla sprang fram.
"Nej snälla! Nej! Det får inte vara sant!" Ropade Sam. Athina fick inte fram ett ljud, hon bara slöt ögonen långsamt.
"Snälla! Du har räddat våra liv så otroligt många gånger, sedan första gången vi träffades" Sam hade gråten i halsen. Michelle snyftade högt.
"Du skyddade ju oss alltid" viskade hon. Lova bara grät. Viggo la en arm om henne och hon grät mot hans axel. Sam blundade och hörde bara ljudet av ett pistolskott när det avlossades i Athinas huvud. Alla reste sig upp och det var tyst en lång stund innan Hilary började prata.
"Det är nog fler påväg efter alla skotten, vi borde gå"