The living dead

Kapitel 13.

*2 månader senare* (September)

Fotsteg hördes ute i korridoren. De var påväg mot dörren, men ingen vaknade av det. Inte heller när dörren öppnades. Michelle och Sam tittade leende på varandra där de stod i Hannas, Athinas och Lovas rum. Långsamt och så tyst som möjligt fäste de kastruller och stekpannor i det tunna repet som de sedan hängde och fäste vid lampor och annat i rummet. Efter mycket jobb var det klart, repet hängde ner tillräckligt nära dörren för att man skulle kunna stå bakom och inte synas när man drog. Så Michelle ställde sig bakom dörren, Sam också. Och fnissande lyssnade de på ljudet som kom när Sam drog i snöret. Alla 7 kastruller och stekpannor bankade och bullrade mot varandra samtidigt och det lät något helt förskräckligt! Det dröjde bara två sekunder innan man hörde hur Hanna, Lova och Athina skrek högt. Sam avslutade med att släppa repet så att allt föll i golvet med ett högt brak innan hon och Michelle rusade iväg. De skyndade in i sitt rum och ner i sängarna för att låtsas sova. De hörde hur någon sprang mot deras dörr och helt plötsligt slet upp den. Det var Hanna. Hon såg trött ut, men framför allt var hon rasande. Michelle och Sam låtsades som om de inte hörde hennes svordomar och hon gav tillslut upp och gick ut.
Vid frukosten var det dock svårare att undvika Athina, Hanna och Lova. Direkt när de satte sig vid ett av de stora borden kom Lova fram och satte sig mitt emot. Strax efter kom Hanna och Athina. De tittade på Sam och Michelle en stund innan Hanna började prata.
"Sovit bra?" Med ett falskt leende.
"Ja, själv?" Sa Michelle och tog en tugga av sin macka.
"Tja, helt okej...vaknade halv 5 på morgonen en gång bara" sa Hanna med en menande blick.
"Okej, var det därför du kom sent till frukosten? För att du var trött?"
"Nej, hon gick för att lämna några kastruller från vårt rum" sa Lova med en irriterad min och Athina tittade anklagande på Michelle och Sam.
"Jaha, ok. Aja..vi ska gå nu. Ha en fortsatt trevlig morgon" fnissade Sam fram innan hon lämnade bordet och Michelle gick efter henne.
Ute på gården hade snön slutat falla, men den låg i ett tjock täcke på marken. Det var iskallt och blåsigt där ute. Nu under vintern hade de sina odlingar i växthus på taket och djuren var inne i ett rum i byggnaden. Det här stället var stabilt, och det hade faktiskt förbättrats sedan Sams läger kom dit. Jackie hjälper till på sjukavdelningen, Hilary har skola för de små och Johanna och Simon var duktiga med djuren och odlandet. Hanna, Ken och William hade fått tillstånd att patrullera gatorna på dagarna. Athina och Lova höll vakt på taket. Alla i den här byggnaden hade en sysselsättning och turades om att vara lediga. Det serverades riktig, god mat och det liknade ett vanligt liv. Tja...förutom att man behövde hålla sig på samma gata hela tiden. Sam och Michelle gick genom byggnaden, utan att veta vad de skulle göra.
"Flickor, ni skulle kunna hjälpa till hos djuren. Jag tror att Johanna och Clara har en överraskning. Clara var en av människorna som levde här innan Sam och de andra flyttade dit. Hon var mycket snäll, och dessutom bäst med djuren. När Sam öppnade dörren till djursalen möttes hon av trynen som puffade på hennes ben och små grymtningar överallt.
"Vår stora tjej fick kultingar igår eftermiddag" sa Johanna och klappade på en stor gris bredvid henne.
"Åh herregud!" Sam satte sig på huk och tittade på kultingarna. De rusade omkring på sina pyttesmå ben och lekte med varandra.
"Här, ta upp en av dem" Clara räckte över en flaska med mjölk till Sam och hon tittade på alla kultingarna. Tillslut fick hon syn på en. Den var lite mindre än de andra och hade en liten svart fläck vid det vänstra ögat. Hon tog upp den och höll fram mjölkflaskan. Först ville den absolut inte men efter en stund av granskande, nosande och funderande bestämde den sig för att dricka. Den slöt ögonen och såg jättesöt ut där den låg i Sams famn. Johanna räckte över en flaska till Michelle också. Hon tog upp en gris som stod still, lite för sig själv i ett hörn. Den hade en stor svart fläck bak vid svansen.
"Wow, jag har aldrig sett något såhär gulligt" suckade Michelle när hon tittade på grisen som nöjt och belåtet drack av mjölken. Clara gav också ifrån sig en liten suck. Men inte en glad sådan.
"Flickor, ni vet väl att grisarna bara är för mat va?"
"Ja" svarade Sam sorgset.
"Det är inte bra om ni fäster er vid något som vi ändå inte ska ha kvar"
"Vi vet. Det är bara så synd" sa Michelle och tittade på grisen hon hade i famnen. Johanna drog iväg med Clara en stund och de diskuterade något med varandra, men pratade så tyst att Sam, trots hennes försök inte kunde höra. Clara gick fram till dem och sa:
"De andra i gruppen kommer inte tycka om det, men ni skulle kunna behålla de grisarna ni har där. Men då är det ert ansvar att komma hit varje dag och se efter dem"
"Seriöst" Sam nästan exploderade av lycka.
"Men de andra som tar hand om djuren då? Det är ju inte bara ni som gör det, de andra kanske inte går med på det?" Frågade Michelle.
"Jodå, det måste de göra. Dessutom är det vi två som ansvarar för grisarna, och ni också nu" sa Johanna och blinkade.
Senare på kvällen gick alla och la sig tidigt. Speciellt Hanna, Lova och Athina efter sin "tidiga morgon väckning". Klockan var kanske nio när Thresh bestämde sig för att få ner Lisa i sängen. Han hade låtit henne sitta uppe och hjälpa honom med att städa i köket på kvällen eftersom Sara hade gått och lagt sig och hon hade tråkigt. Thresh följde henne till översta våningen där alla från hennes läger sov. Han lät henne gå sista biten själv och gick ner till våning 4 där hans rum var. Men Lisa gick förbi rummet hon delade med Luke och Emma. Luke var 11 och Emma var 10 år. De brukade ha kul på kvällarna, men Lisa ville sova hos Sara inatt. Långsam öppnade hon dörren till rummet. Hennes mamma låg med ansiktet in mot väggen och man såg endast hennes bakhuvud. Lisa la sig bredvid. Hon kände Saras andetag och hörde hur hon gav ifrån sig ett lätt stönande ljud. Långsamt vände sig Sara om mot Lisa. Hon tittade nu rakt in i sin mammas ögon. Sara gav bara ifrån sig ett fräsande ljud och sträckte sig efter Lisa. Hon öppnade sin blodiga mun och Lisa skrek det högsta hon kunde, det lät genom hela byggnaden. För det var inte den riktiga Sara som var där. Det var en walker...