The living dead

Kapitel 5.

"Athina..vad är de för något?"
"De? Du menar walkersarna? Om du blir biten så, dör du..men efter ett tag startar hjärnan igen. Men bara den delen av hjärnan som får dig att stå, gå och döda"
"Man slutar vara en människa..man BARA finns. Man känner inget, man bara existerar" Sam tittade ner i marken.
"Ken! Vad är planen? Vart är i påväg?!" Det var Simon som ropade.
"Det finns ett sjukhus ungefär 4 km härifrån. Där kan vi hitta första hjälpen och mediciner som kan behövas senare" svarade Ken och pekade längs med vägen.
"Athina? Kommer du?" Frågade Sam medan Athina bara stirrade bort mot skogen.
"Bhyl" Athina mumlade något och fortsatte stirra mot skogen.
"Va?" Sam tittade undrande mot skogen men såg inget.
"Bil!" Athina sprang mot skogen och alla följde efter. Det var en grön pic up.
"Perfekt, Sam, Johanna och Simon får sitta på flaket. Athina sitter i bilen med mig." Sa Ken och Athina tittade på honom.
"Jaså? Så jag är inte så hemsk ändå då?" Sa hon med en undrande min. Men hon log ändå lite.
"Nej, jag vill hålla koll på dig" sa Ken och Athina gav honom en föraktfull blick. Hon gick mot bilen och öppnade dörren. Ett skott hördes direkt efter och när Sam sprang för att kolla låg Athina på marken med en walker över sig. Hon reste sig och knuffade undan den. Även om hon var tuff, eller i alla fall verkade tuff så kunde Sam se att den döda lukten gjorde henne spyfärdig.
"Du ska fortfarande sitta där fram med mig" sa Ken och flinade. Athina satte sig i bilen och Johanna hjälpte Simon upp på flaket. Sam hoppade upp och Ken körde iväg.
"Walkern i bilen måste ha varit ägaren. Bilnyckeln var i bilen så han satt väl förmodligen bara och väntade på någon. En walker måste ha varit i bilen sedan innan och dödat honom." Samma sekund Athina sa det så spärrade hon upp ögonen. Sam tyckte hon hörde ett flämt från inuti bilen men bestämde sig för att hon hade hört fel. Det fanns ett litet utrymme bakom sätena. Täckt av massa filtar och tygstycken.
Långsamt sträckte Athina ner bakom sitt säte. Hon skulle precis ta tag i ett tygstycke när hon skrek till. En arm tog tag i henne och en walker tog sig upp och bet efter hennes hals. Sam såg det genom fönstret mellan flaket och sätet och drog fram pistolen. Walkern gav ifrån sig ett kvävande ljud innan den föll ihop bakom sätet.
"Kan vi få en enda lugn dag?" Sa Athina innan hon sjönk ihop i sätet. Efter bara10 minuter var de framme vid sjukhuset. Att de hittade bilen var nog det bästa sedan virusets början. Ken steg ut ur bilen, Simons ben var mycket bättre nu så han gick efter.
"Jag trodde Simon blev biten?" Sam hade funderat på det sedan Athina berättade om vad som händer när man blir biten. Hon visste att ett bett inte dödar så länge inte walkern äter av en men viruset värkar ändå.
"Nej, bara nerslagen..riktigt hårt. Han hade otrolig tur." Sa Johanna. I samma stund kom Ken och Simon tillbaks. Sam tittade mot sjukhuset. Walkers kom ut från den stora byggnaden och hela gården var överfull.
"Vi måste sticka, sjukhuset är förlorat. Kom! Innan de ser oss!" Flämtade Ken fram. Han vred om bilnyckeln tusentals gånger.
"Fan att bensinen ska vara slut just nu!" Skrek han och bankade på ratten så att tutan ljöd över hela området. Alla walkers vid sjukhuset tittade mot bilen.
"Snyggt Ken!" Sa Johanna argt och hoppade av flaket.
"Var är Athina?" Frågade Sam.
"Hon somnade i bilen efter att hon blev attakerad" sa Ken och ruskade om Athina.
"Athina? Athina?!" Ropade Sam men Athina låg bara still.
"Hon måste vara avsvimmad!" Sa Simon.
"Vi måste få med henne, vi kan inte lämna henne i bilen!" Sam såg hur alla walkers sprang mot bilen, de var nära nu.
"Äsh, VAFAN!" Ropade Ken och lyfte upp Athina. De sprang iväg med alla walkers efter sig. De sköt så många walkers de kunde medan de sprang. Ett höghus låg ungefär 70 meter fram och de rusade in, stängde de båda tjocka glasdörrarna och la på en regel på den innersta dörren. Men de hann inte hämta andan innan en hand tryckte upp Johanna mot väggen och en röst hördes.
"Ni kan fan inte skjuta överallt! Man rör sig i tystnad! Ni ringde precis i matklockan!" Skrek hon och pekade mot dörren där minst 50 walkers tryckte sig mot glaset och man hörde hur den första sprickan bildades.

------------------------------------------ Ledsen att kapitlet blev så kort :( hoppas ni gillade det ändå! Kram så länge! ❤️