The living dead

Kapitel 7.

*1 vecka senare*

"Sam, hjälper du mig med tvätten idag?" Frågade Hilary påväg ner mot dammen.
"Visst" sa Sam och log. Hon tog en korg med kläder och följde med nerför kullen. Under den senaste veckan hade hon och Hilary kommit närmare varandra. Sam brukade hjälpa till med sysslorna, tvätta, diska, laga mat. Sånt som ingen annan ville göra. Men sam gjorde det mer än gärna, hon tyckte om att prata med Hilary.
"Tack så mycket för hjälpen" sa Hilary när den sista skjortan var tvättad.
"Du ska ju inte behöva göra allt det jobbiga själv" sa Sam med ett leende.
"Du är helt klart det bästa som kunde hänt här" sa Hilary. Sam log och tittade mot Hilary. De borde ju inte tacka dem. Sam, Ken, Simon och de andra borde tacka Williams gäng för att de faktiskt fick bo där!
"Nej, ni är det bästa som hänt oss. Vi hade inte överlevt om inte William hade hämtat oss. Och vi hade inte klarat oss en dag till om ni inte hade låtit oss bo här" svarade Sam.
"Nej, säg inte så. Ni är en stark grupp. Ken verkar väl vara en bra ledare?"
"Ja..mot alla utom Athina..han gillar inte henne, jag vet inte riktigt varför" sa Sam tvekande.
"Skojar du eller?! Skulle någon som inte bryr sig om Athina, burit henne hela vägen till skydd även om det gjorde situationen ännu farligare? Skulle han då ha hjälpt Jackie med att göra henne frisk?" Det låg något i det Hilary sa. Men Sam förstod inte helt och hållet.
"Varför ska man bete sig som om man inte gillar någon fast man gör det?"
"Lystnade du inte? Jag sa att han bryr sig om henne. Han kanske inte "gillar" henne med tanke på att hon till exempel drog en kniv mot honom, men han bryr sig fortfarande om henne"
"Men..varför?" Sam förstod fortfarande inte.
"För att han vet att Athina är bra för dig" sa Hilary och log innan hon gick upp för kullen med den rena tvätten. I samma stund kom Athina gående mot Sam. Hon var mycket bättre nu, Jackie hade gjort ett bra jobb.
"Hej, så du får lämna tältet nu?"
"Japp, jag hade tänkt jaga lite middag"
"Men vi får inte skuta, skogen är full av walkers. Du lockar hit dem!"
"Det är lugnt, jag ska inte använda pistol" sa Athina.
"Vaddå? Ska du slå ner djuren med en pinne?" Sa Sam sarkastiskt.
"Nej. Det visade sig att Paul har ett ganska bra vapenförråd"
"Jaså? Vad har han?" frågade Sam.
"Vet du hur man använder pilbåge?" Athina log när hon sa det och Sam nickade. Hon hade faktiskt tränat på att skuta på sånna där tavlor under sommarlovet. De gick ut i skogen. Sam hade fått en pilbåge av Paul och Athina fick ett armborst. De tittade åt alla håll. Inga djur i närheten. De gick längre och längre in i skogen. Lite längre än de hade tänkt. De gick långsamt och väntade på att en hjort eller kanske ett rådjur skulle gå förbi. Det började mörkna men de tänkte leta lite till. Plötsligt bröts tystnaden av att fotsteg hördes bakom dem.
"Walker" viskade Athina och både hon och Sam drog varsin kniv. Men bakom dem stod ingen walker med öppen mun och stönande läten. En hjort stod där, mitt framför dem. Athina sköt en pil med armborsten rätt i hjortens hjärta och den föll ihop. Athina drog ut pilen och granskade djuret. Hon skulle just lyfta upp det när de hörde Kens röst skrika:
"Bil!" De sprang mot lägret.
"Vi hämtar hjorten sen!" Ropade Athina till Sam som sprang precis bakom. När de kom fram till lägret parkerades en blå bil bakom husbilen. En Saab med smutsiga rutor och blodfläckar här och var. En hel familj klev ut ur bilen och mannen i familjen började tala.
"Åh, hej..vi är så glada att vi äntligen ha hittat någ.." Han blev avbruten av att Athina höjde sitt armborst och William riktade en pistol. Mamman började gråta. Paniken syntes i hennes ögon.
"Snälla, vi har barn" snyftade hon fram. En liten tjej i typ 10 års åldern steg fram bakom mamman och en tjej som såg ut att vara typ 14 som Sam. Men när hon steg fram hajade Sam till.
"Michelle?" Frågade hon och granskade flickan.
"Sam?!" Hon sprang fram till Sam och de kramade varandra.
"Michelle gick i min klass!" Sam var överlycklig. Även om hon och Michelle inte direkt var jätte tighta så var de kompisar och att träffa en kompis i sånna här situationer är det bästa som finns.
"Ok, slut på kramandet nu. Är någon av er biten?!" Ropade William, fortfarande med höjd pistol.
"Nej, ingen av oss. Vi har klarat oss bra än så länge. Men maten är slut, vi kommer inte klara oss längre där ute.
"Kom igen William, vi kan inte överge dem. Dessutom kan du inte bara slänga ut Sams kompis som zombie-mat mitt framför henne" sa Hilary bestämt.
"Ok, de kan stanna. Men de måste hjälpa till att jaga och göra sysslor här. Om de någonsin hotar gruppen ska de bort"
"Tack så hemskt mycket" grät kvinnan fram. Hon sträckte fram handen mot Hilary.
"Sara, det här är min man Rickard. Min yngsta dotter heter Lisa och den äldsta, Sams kompis heter Michelle" sa hon. Hilary presenterade Michelles familj för gruppen medan Sam och Michelle pratade för fullt.
"Så, var är dina föräldrar?" Frågade Michelle glatt. När hon såg Sams ansiktsuttryck ångrade hon sig. Hon förstod vad som hade hänt.
"Förlåt..jag menade inte..jag är ledsen" sa hon långsamt.
"Det är ok" sa Sam
"Du visste inte.."
"Sam, följer du med och hämtar hjorten?" ropade Athina.
"Ska du med? Jag och Athina hittade en stor hjort förut idag!" Sam lät glad och uppspelt. Michelle följde med ut i skogen.
"Mamma och pappa har inte velat gå ut i skogen med mig och Lisa, vi har bara gömt oss i bilen och i byggnader" sa hon.
"Det hade inte mina föräldrar heller velat, jag antar att saker förändras" sa Sam innan hon avbröts av ett stönande ljud. Athina och Sam drog varsin kniv.
"Varför har ni inga pistoler?" Frågade Michelle förvirrat.
"Skott lockar till sig walkers i närheten, kniv eller pilar är bättre när det inte är så många" sa Sam. Sedan kom de fram till platsen där ljudet kom ifrån. En walker satt och åt på hjorten.
"Fan!" Skrek Athina och körde kniven i huvudet på walkern.
"Är det inte bättre att sätta kniven lite längre bort från huvudet, där sitter ju munnen?"
Athina skrattade till.
"Du har inte hängt med så mycket va?" Sa hon till Michelle. Sam gav henne en "var-snäll-mot-min-kompis-min". Athinas skratt tystnade och hon vände sin mot Michelle igen.
"Det är bara hjärnan som får en walker att funka, resten av kroppen är redan död. Sikta på hjärnan" sa hon och sparkade undan walkern från hjorten.
"Kan vi fortfarande äta den?"
"Jag skulle inte riskera det, vi går tillbaks" sa Athina. Det var mitt i natten när de kom till lägret igen. Elden var tänd. Rickard och Ken satt och stekte lite mat de hade i husbilen.
"Var är hjorten?" Frågade Ken när han såg Athina komma.
"Det var en walker som åt upp den" sa Michelle. Sam fnissade åt hur uppspelt hon var. Hon hade inte varit med om så mycket på ett tag.
"En vaddå?" Rickard tittade undrande på Michelle.
"En walker, Sam och Athina kallar dem för det"
"Jaha..en walker.." Sam och Michelle satte sig vid elden. William kom gående med en stor väska. Han samlade alla vid elden.
"Jag, Hilary, Jackie och Paul har funderat lite." Sa han och alla tittade mot honom.
"Ni är alla en del av gruppen nu, jag tror att det är dags att ni får lite av våra saker också" William öppnade väskan och massa vapen ramlade ut över marken.
"Ni ska få lite vapen av oss. Alla får varsin kniv och pistol. Har någon berättat varför kniven behövs?"
"Sam berättade att när det är få walkers så ska man inte skjuta med pistol för det lockar till sig andra walkers i närheten" sa Michelle och log mot Sam.
"Precis, Sam och Athina har även andra vapen som kan användas istället för pistol" fortsatte William.
"Vi kommer att hålla skottövning för de som är ovana vid att skjuta. William håller övningar för de vuxna, jag tar barnen" fyllde Hilary i.
"Va? Ska vi låta våra barn ha vapen?!" Sara lät helt förfärad.
"Era barn blir tyvärr tvungna att växa upp lite fortare. Saker har förändrats, det är andra tider nu. De måste kunna försvara sig" sa Paul.
"Imorgon börjar träningen" sa Hilary och delade ut knivar och pistoler till alla. Michelle och Sam gick iväg mot dammen för att titta på vattnet. Påväg ner för kullen kände Sam att någon la handen på hennes axel. Det var Sara. Lisa gick bredvid henne.
"Kan Lisa följa med er? Jag behöver hjälp att hålla koll på henne. Se till att hon inte leker med pistolen"
"Ja, vi lovar" sa Sam och Lisa följde med nerför kullen. Sara gick tillbaks upp mot lägret.
"Så, Lisa..vilken klass går du i då?"
"Du menar "gick"?" Hon lät så allvarlig, så vuxen.
"Ja förlåt. Vilken klass gick du i?"
"Jag gick i 4:an. Jag skulle börja 5:an efter sommarlovet" sa hon stolt.
"Så du är elva år?" Frågade Sam
"Ja, jag fyllde år för 3 veckor sedan. Sen kom den där konstiga dagen..mamma kom in i mitt rum mitt i natten och lyfte ut mig i bilen. Vi körde jättefort men de berättade inte vart. Sedan kom de där konstiga människorna.." Sam såg hur Michelle fick tårar i ögonen.
"Lisa, du vet väl varför du fick den där pistolen va?" Frågade hon.
"Ja" Lisa tittade ledset ner i marken. Sam beundrade hur vuxen Lisa var. De flesta 11 åringar förstod nog inte allvaret så bra. Samtidigt var det sorgligt, 11 åringar ska inte behöva ta sånna här saker allvarligt. För sånt här ska inte behöva hända! Lisa tittade på kniven, sedan på pistolen.
"Vi ska lära oss använda de här imorgon..jag vill aldrig hamna så nära en walker att jag måste döda den" sa hon.
"Det ska du inte behöva heller" Michelle log mot Lisa och kramade henne. Sedan sprang Lisa iväg längs med dammens kant. Sam och Michelle stod bara och tittade på henne. Hon var så söt i sina blåa shorts och rosa linne och vita små skor med öppna tår. Långt blont hår som fladdrade bakom henne. Sam hade färgat sitt röda hår blont en gång men hon trivdes inte med det. Hon återgick till sin medfödda röda hårfärg. Hennes hårfärg hade hon ärvt av sin pappa. Tanken på honom bildade tårar i ögonen som sedan rann ner för hennes kinder. Hon tittade på Michelle som fortfarande såg bort mot Lisa. Michelle log och tittade sedan på Sam.
"Visst är det sorgligt, att en elvaåring ska behöva sova med en pistol?"
"Ja, det är det" sa Sam och kramade Michelle. Lisa kom tillbaks några minuter senare och de gick upp mot lägret. Michelles familj hade med sig två tält som de satte upp. Efter att alla gått in i tältet stod Michelle kvar och tittade ner mot dammen.
"Ska du inte med in?" Frågade Sam.
"Jag kommer snart, jag vill bara titta lite till" svarade Michelle och Sam gick fram och ställde sig bredvid.
"Jag kanske inte har varit med om så mycket det senaste, men en sak vet jag om världen. Att det är de vackraste sakerna som får oss att kämpa vidare. Tanken på allt fint med världen får oss att inte ta livet av oss. Vi fortsätter kämpa fast det verkar meningslöst. Vi kämpar för något vackert. Tycker du inte det?" Sa Michelle och fortsatte titta mot de glimrande vattnet. Sam tittade på henne.
"Jo, absolut"