The living dead

Kapitel 12.

Alla rusade ner längs vägen för att se den enorma helikoptern som precis landat hos dem. Lova rusade fram, trots sin skada, och kramade en man som klev ut. En annan man kom också ut några sekunder senare.
"Så spåraren fungerade? Ni hittade mig!" Sa Lova och log. Mannen hon pratade med var mycket lång och muskulös. Han hade mörk hud och pratade med basröst.
"Japp, vilka är det här?" Svarade han.
"Det här är Hanna och hennes grupp" Lova pekade på Hanna och sedan på resten av den stora gruppen. Sedan hördes en annan mans röst.
"Thresh! Ska vi ta med de där?!" Han klev fram. Likt Thresh, som den långa mannen uppenbarligen hette, så var även den här mycket kraftigt uppbyggd. Hans hud var lika mörk som Thresh och de var mycket lika varandra. Förmodligen bröder.
"De verkar ha tagit väl hand om Lova, de får följa med. Vi har ju en våning kvar" ropade Thresh tillbaks och sedan log han mot Lova.
"Jag antar att vi drar direkt, ljudet från helikoptern var högt och vem vet hur många walkers som är påväg" sa Hanna och skulle just sätta upp ena foten i helikoptern när Thresh bror stoppade henne.
"Vi tar bara in barnen i helikoptern"
"Va?!" Sam lät minst sagt förvånad när hon ropade.
"Vi känner knappt er, tills vi gör det vill vi inte vara ensamma med er...vapen-vana..." Sa Thresh.
"Dessutom har ni väl bilar så det räcker till er andra?" Alla i gruppen nickade. Michelle lyfte upp Lisa i helikoptern eftersom det var ganska högt, sedan gick hon själv på och väntade på Sam.
"Nej, nej, nej snälla" Sam tittade oroligt på helikoptern.
"Sam skynda in i helikoptern nu bara" sa Hilary och tittade sig stressat omkring. Bara väntade på att massa walkers skulle komma fram ur skogen.
"Snälla låt mig åka bil istället!"
"Sam! Vi kommer få trängas i bilarna som det är. Det får absolut inte plats fler!"
"Snälla tvinga inte in mig i den där" vädjade Sam och tittade plågat på helikoptern.
"Sam...jag förstår inte, vad är problemet?!"
"Du...du är rädd för höjder?" Avbröt Michelle. Hon var verkligen den enda som kunde göra sånt där. Se på folk vilka de var. Hon kunde se i Lovas ögon att hon inte var en walker och hon såg när mannen under hyllan i affären förvandlades. Hon var något speciellt. Sam nickade mot Michelle, Hilary suckade bara.
"Sam, vi måste åka!" Sam gick ändå inte in i helikoptern. Hon stod bara still med en orolig blick ner på sina skor. Då började Michelle tala med henne.
"Sam, under hela den här apokalypsen har du fått mig att glömma mina rädslor. Du har varit en av de modigaste jag sett i den här gruppen! Ska det här sätta stopp för det nu?!" Sam tvekade en stund, sedan klev hon ombord på helikoptern. Hilary log mot henne och i samma stund hördes stönande läten från utkanten av skogen. 4 walkers var där och säkert fler påväg. Hilary skyndade in i Williams bil.
"Vi flyger ovanför vägen, följ efter bara!" Ropade Thresh och stängde helikoptern. Den lyfte från marken och det höga ljudet fick alla walkers att fräsa mot den. De gick lite snabbare men bilarna rullade iväg efter helikoptern och det fanns ingen chans att komma ikapp.
"Sådär, nu är vi påväg! Jag heter Tobias förresten" sa Thresh bror som körde helikoptern.
"Lokalen vi ska till var förut en kontorslokal, vi har tagit med massa familjer så byggnaden är nästan full. Ni är den sista gruppen som kommer in" berättade Thresh. Sam försökte lyssna och glömma de hemska tankarna, men det gick inte. Helikoptern hade många, ganska stora fönster, så det var nästan omöjligt att inte se ut. Träden som förut var helt enorma var nu otroligt små och marken såg ut att vara oändligt långt bort. Att blicka neråt mot marken fick Sam att vackla till. Michelle höll ett öga på henne hela tiden. Lisa stod bredvid Michelle och lekte med ett gummiband som hon satte upp håret med. Sam ställde sig vid dörren till helikoptern eftersom det var den ända platsen utan fönster. Hon lutade sig mot dörren och på något otroligt konstigt sätt öppnades den. Inte mycket, för den var låst så den inte kunde öppnas mer än 1 decimeter. Men det var tillräckligt för att Sam skulle vackla till, snubbla och se genom den 1 decimerer lilla öppningen, rakt ner mot marken. Sam blev extremt chockad av den plötsliga händelsen och blickarna ner mot marken, säkert över 1000 meter ner. Hon backade och sjönk ihop mot väggen. Michelle rusade fram till henne, chock ledde sällan till bra saker. Paniken över hur högt uppe de var gjorde att Sam inte kunde sluta titta ut genom fönstret och ner mot marken. Hon började andas häftigare. Det ökade tills det blev 1 andetag per sekund. Michelle kramade hennes hand.
"Ok, det är lugnt, allt är lugnt" Det hjälpte inte, Sam var fortfarande i chock och paniken ökade varje sekund.
"Sam, Sam...SAM! Titta på mig" Michelle vred Sams huvud så att de fick ögonkontakt. Sam lugnade ner sig i ungefär 5 sekunder men sedan tittade hon genom fönstret igen och paniken startade på nytt.
"Kom igen Sam! Titta på mig!" Ropade Michelle och Sam gjorde som hon sa.
"Bra, räkna till 3 med mig. 1-2-3" Sam räknade med och blev genast lite lugnare. De gjorde övningen flera gånger och tillslut var det över. Sam var ur chocken och paniken försvann. Michelle kramade om Sam vars ögon fylldes av tårar.
"Sådär, det är över. Vi är snart framme" viskade hon. 10 minuter senare landade helikoptern på taket till en hög stenbyggnad.
"Ni får våning 11, den översta" sa Tobias och öppnade helikoptern. Några människor på en uppbyggda muren öppnade porten för bilarna och de rullade in på gården. De i husbilen, som trängts länge var lättade över att få komma ut. Det var en stor gård, de hade odlingar i ett område och på resten av gården gick folk omkring och arbetade. Det var otroligt stort, att ingen hade tagit över det här för länge sedan. Lova, Thresh och Tobias tog ut Sams, Lisas och Michelles väskor ur helikoptern. Lisa skuttade glatt ut och gick efter genom en dörr och nerför trapporna in i byggnaden. Sam och Michelle klev långsamt ut ur helikoptern. När de gick förbi kanten på hustaket sneglade Sam ner men tittade hastigt bort när den svindlande höjden gjorde henne yr.
"Högst upp...självklart" muttrade hon irriterat för sig själv.