The living dead

Kapitel 27.

Okej..det känns som att jag förvirrar alla nu när jag gör ett kapitel här iaf..Poängen är i alla fall att jag har bestämt mig för att den här boken är viktig för mig. Den har fått många visningar och ni som läser verkar gilla den, jag kan inte låta bli att avsluta den. Så här får ni, njut av kapitlet och alla framtida kapitel❤️
------------------------------------

"Anna, jag tycker du är löjlig nu"
Anna svarade inte och det var tyst en stund innan George fortsatte.
"Du har varit här i 3 veckor nu och du måste ut snart"
"Inte så länge hon är där"
"Kom igen. Jag håller med, Sam gick över gränsen men.."
"Sam är inte sig själv" avbröt Anna.
"Men vem är det egentligen nu för tiden?!"
Anna blev ännu en gång tyst. Hon hade inte ett svar. George hade helt rätt. Alla förändras.
"Men man kan alltid ändra tillbaks om man vill" sa George. "Du kan komma ut och återgå till att bli den underbara, smarta och positiva tjejen som jag föll för"
Den sista meningen stal Annas talförmåga helt. För tredje gången var hon bara tyst och lät George ord susa omkring i huvudet. Tillslut öppnade hon munnen och svarade.
"Hur?"
"Följ med mig"
"Hur menar du?"
"Anna, jag tänker lämna gruppen. Som sagt, alla förändras, jag också. Jag måste helt enkelt iväg, men du kan följa med"
"Men Michelle..hon behöver mig"
"Jaså? Det är hon som är där ute nu och möter sina rädslor. Det är DU som sitter här inne" sa George och gick mot dörren. När han precis skulle öppna den hör han Annas röst bakom sig.
"Okej! Jag kommer med"

Viggo gick ensam och tittade sig omkring. Thresh verkade ha glömt att vaka över honom som en hök men ändå vågade han inte komma i närheten av Lova. Thresh skrämde honom, och det var det inte mycket som gjorde.
Plötsligt kände han en hand på sin axel och direkt efter hur ett par läppar träffade hans. Lova tryckte honom tätt intill sig och strök fingrarna genom hans mörka hår.

"Hej" sa hon och log stort.
"Hej"
"Jag har saknat dig"
"Jag har saknat dig också"
"Så varför har du inte kommit till mig då?" Frågade hon Viggo, som sneglade mot Thresh.
"Åh kom igen! Han kommer inte skada dig för att vi pratar"
"Men det du gjorde nyss då? Kallar du det för prat?"
"Men han såg ju inget. Min bror ser aldrig när jag gör något" sa Lova och kysste Viggo ännu en gång.

Plötsligt stack Hilary ut huvudet genom husbilsfönstret.
"Det ligger ett hus där borta!"
"Perfekt, kör dit!" ropade Jackie tillbaks. "Äntligen. En lägerplats"

På kvällen började snön falla. Små flingor som susade ner mot marken. Elden brann och röken steg upp mot den svarta himlen.
"Jag hämtar Lova och Viggo" sa Hilary och gick upp för trappan till balkongen. Det mörka trät knarrade när hon gick på det och dörren in till sovrummen gnisslade. Hon knackade på Viggos dörr och det tog en stund innan någon öppnade. Det hördes ljud inifrån. Det var två personer där inne, de viskade till varandra. Viggo öppnade iklädd bara byxor, men han öppnade inte dörren helt.
Hilary knuffade undan honom och öppnar dörren hela vägen. Där på sängen ligger Lova iklädd endast underkläder. Viggos ansiktsuttryck var helt stelt och han började svettas samtidigt som hans ansikte blev rödare och rödare.
"Herre..gud.." varr det enda Hilary kunde få ur sig. Hon såg chockad och besviken ut när hon tittade på dem.
"Du säger väl inget till min bror" vädjade Lova.
"Vi får se, kom nu" de båda slängde på sig kläder och de kom just ut på balkongen när Thresh utbrast:
"Walkers!"

Från skogen 100 meter bort kom en grupp på säkert 40 walkers mot stugan.
"Kom upp här!" Ropade Hilary och alla rusade upp. Walkersarna hade kommit närmare och Jackie började skjuta mot dem. Anna och George gjorde samma sak.
"Blockera trappan!" Ropade Hilary när hon såg hur hälften av alla walkers började gå mot den ruttna trappan. Thresh och Viggo började dra dit en staty som prydde balkongen. När den stod där började golvet knaka mer och mer och när den första walkern tog ett första steg upp på den ruttna trappan brast det ihop. Alla walkers nedanför blev mosade.
"Hjälp till att skjuta!" Ropade Jackie. Lisa rusade fram och började skjuta ner mot de hungriga, fräsande monsterna. Trät knakade oroande högt och plankorna började kännas mer och mer ostabila.

Jackie stod och kämpade med säkert 20 walkers, Lisa stod vid den före-detta-trappan och sköt 10 till som kommit av det höga ljudet medan Anna tog hand om ytterligare 10 på långsidan av balkongen. Trät knakade mer och mer och det var snart det enda George kunde höra. Han såg hur plankorna långsamt såg ut att lossna under allas fötter.
Plötsligt blev det sant. Plankorna brast under lisas fötter samtidigt som räcket föll av balkongen och Anna ramlade ner. Lisa hängde från trappan och sparkade ilsket bort walkers som försökte äta på hennes ben. Anna hängde kvar i det som fanns kvar av räcket och sparkade i panik för att undvika de livsfarliga käftarna. George stod emellan dem och hade endast några sekunder på sig att rädda dem innan de föll ner. Ingen annan var in närheten, alla var som försvunna. Då insåg han att han bara skulle hinna rädda en av dem. Han tittade sig omkring i panik och tillslut, snabbt som blixten rusade han bort mot Anna och drog upp henne. När hon var uppe vände han sig mot Lisa men där fanns ingenting. Han gick fram till kanten och såg hur hon blev sliten i stycken och hennes skrik ekade i hans huvud.
Han tog upp sin pistol och sköt varenda walker där nere tills den fräsande, kväljande ljudet upphörde.

"Fort, det kommer komma fler" sa han sedan stelt och sprang ner för trappan inuti stugan. Där nere stod redan Sam, Michelle, Herman , Viggo, Lova, Hilary och Thresh.
"Så det var hit ni gick?! Vad fan håller ni på med?!"
Ingen sa någonting.
"Ni kan inte stå här och göra ingenting medan vi gör jobbet och riskerar våra liv där uppe!"
"Vi var tvungna att gå ner, trät hade inte hållit" svarade Lova.
"Men det gick sönder ändå. Och hade bara EN av er brytt er om att stanna hade vi kunnat rädda ett liv idag" sa han och gick ut genom bakdörren. Anna kom strax efter.

När solen steg upp morgonen därpå slog de läger. Stjärnorna syntes inte längre och snön hade slutat falla. Den kalla sen-höst-vinden susade genom luften och gjorde ett visslande ljud.
Vindens ljud var det enda som hördes när gruppen var samlad och satt i en ring.
"Vi måste hitta mer mad. Vi har lyckats hitta på vägen så att vi kan klarat oss men det räcker inte. Särskilt inte när vintern kommer. Vi måste hitta mer mat och mer kläder. Det är den enda planen nu" sa Hilary.
"Det ligger en liten stad inte långt härifrån, vi borde kolla där" sa Thresh och pekade på kartan.
"Perfekt, vi packar ihop grejerna tidigt imorgon"
"Ursäkta" flikade George in. "Jag och Anna vill bara..berätta något"
"Vad är det?" Frågade Jackie.
"Vi ska iväg, vi lämnar gruppen"