The living dead

Kapitel 20.

Lova gick med snabba steg mellan träden. Paniken fyllde hennes kropp och hon vågade knappt andas. Hon hade råkat komma bort från Thresh och Lisa oäunder vägen och hon hörde steg runt sig, men såg ingen. Hon tittade sig blixtsnabbt runt omkring sig för att se något innan det satte tänderna i henne. Helt plötsligt kände hon en hand på axels och ett högt skrik lämnade hennes läppar. Hon drog kniven och vände sig om. Men just innan hon hann sätta kniven i armen på den som nyss skrämde henne så insåg hon att det inte var en walker. Det var Thresh som tittade på henne och log. Hon log tillbaks men leendet försvann snabbt när hon insåg hur mycket ljud hon nyss orsakade.
"Vi borde röra på oss" sa hon och drog iväg med Thresh som bar på Lisa. Snabbt gick de mellan träden för att hitta en säker plats. Mörkret började långsamt falla och när solen inte längre var synlig skulle det vara omöjligt att ta sig vidare, dessutom skulle det vara mycket farligare. Lova hörste ett kvävande, fräsande ljud några meter bredvid sig och satte snabbt kniven i en walker. Den ramlade över henne och hon föll baklänges.
"snälla, ta bort den från mig" sa hon irriterat och försökte kasta av sig den. Hon kunde inte använda sina armar eftersom walkern låg rätt på dem. Thresh satte ner Lisa och slängde av den döde mannen. Men när han föll till marken ramlade något ut från hans jacka, en flaska! Lova tog snabbt upp den och drack en klunk, men hon spottade snabbt ut den.
"Definitivt inte renat, men det är inte gammalt. Han måste ha hämtat det nyligen"
"Det måste betyda att det finns sötvatten här någonstans!" Thresh lyfte upp Lisa igen som fortfarande sov, sedan rusade de i full fart vidare genom skogen. Och som de räknade med, det fanns vatten i närheten. De kom fram till en bäck som rann ut mellan träden och ut till en damm. En brygga gick från det torra gräset ut till vattnet och en gammal, smutsig och trasig bil stod vid kanten. De gick närmare för att titta.
"Perfekt, vi kan sova i skift. Man sover i bilen och den andra får vakta utanför"
"Låter bra, kolla om det finns något i den" viskade Lova till svar. Thresh satte ner Lisa som nyss vaknat och gick mot bilen. Men han hann inte titta i mer än en sekund innan han hoppade till när en walker kastade sig på rutan inifrån. Det var en ung kvinna med ett vackert silverhalsband på sig. På framrutan hade någon skrivit en text. "Låt min syster vara" Thresh bara suckade. Någon verkade tro att systern kunde ha det bra när hon kom tillbaks till liv. Han bara öppnade bildörren och satte en kniv i kvinnans huvud, sedan släpade han ut hennes kropp.

Nästa morgon satt Thresh och kollade igenom vad som fanns i bagaget och Lova sov i bilen.
1 tom flaska, 1 flaska med oranget smaksatt vatten, 2 burkar med äppelmos, ett paket kex och 3 chokladkakor.

Lisa satt på bryggan och tittade på de små söta varelserna som simmade runt i vattnet. Hon hade sett många fiskar vid det här laget, alla var likadana. Hon drog med fingrarna genom vattnet. Plötsligt hörde hon ett konstigt ljud från under bryggan. Någon verkade sitta fast där och försökte komma loss. Kanske en groda eller en padda? Det var inte jättestort utrymme under bryggan men tillräckligt för att Lisa skulle kunna böja sig ut över kanten och se in utan att bli blöt. Men det var ingen liten groda, ingen padda heller för den delen. Walkern hade fastnat med benet under bryggan och den hade bara en arm. Den vänstra var borta. Lisa hann inte med att flytta på sig, hon hann inte ens skrika innan walkern hade tagit tag i henne med sin enda arm och drog henne mot sig. Lisas skrek ljöd genom halva skogen när tänderna sakta borrades ner i hennes hals. Lova och Thresh var snabbt där men det var försent. Blodet strömmade ut och vattnet blev rött. Thresh sköt walkern i huvudet och den sjönk ner till botten. Han drog upp Lisas kropp och la henne på bryggan. Tårarna rann i floder nerför deras kinder när de såg på den lilla söta elveåringen med hennes blonda hår och rosa linne som nu hade en stor blodig fläck. Hennes ögon var förfarande öppna och de skimrade i sin blåa färg. Lova sträckte ut två fingrar och slöt ögonen på henne, sedan sattes kniven i hennes hjärna.
"Vi borde röra på oss" sa hon med gråten i halsen.
"Vi måste bära med henne, Michelle förtjänar att se henne. Sedan har vi en riktig begravning för henne, för det är så människor gör!" Svarade Thresh. Lova bara mickade. Sedan tog de väskorna och gick iväg. Långsamt lämnade de dammen, bilen och den blodiga bryggan långt bakom sig.