The living dead

Kapitel 11.

"Ska vi äntligen få ha en vanlig dag?" Suckade Athina och tittade på sin före detta hand.
"Ja..Athina, jag är hemsk ledsen för vad som hände igår" sa Sam.
"Det är lugnt, det enda är att jag inte kan skjuta med armborsten längre" Sam tittade hoppfullt på Athina och öppnade munnen för att svara innan Athina avbröt.
"Nej, du får inte armborstet. Hanna tar över" skrattade hon och Sam såg besviken ut innan hon log.
"Hur gick vapenträningen nu på morgonen då?" Fortsatte Athina.
"Bra, vi lärde oss hur man använder knivar"
"Bra, ni kan behöva det. Jag hoppas att ni inte kommer det, men vem vet?"
Sara kom gående och hade just tvättat kläder, hon tittade på Sam och Athina.
"Kom här" sa hon. Sam och Athina reste sig men Sara gjorde en "stop-gest" mot dem.
"Bara Sam..." Athina backade med undrande blick men sedan vände hon bara om och gick till husbilen för att vakta med Hanna.
Sara började med långsam röst prata med Sam. Hon lät orolig.
"Sedan ni...Lisa gick iväg har hon börjat bli mer..."äventyrlig" och oförsiktig..." Började hon. Sam gav henne en "fortsätt-blick" och Sara började prata igen.
"Kan du hjälpa Michelle att hålla koll på henne, hon är bara 11 och..hon kanske inte..." Sara började gråta.
"Hon kanske inte klarar sig" snyftade hon.
"Det är lugnt, jag ska se till henne. Hon kommer klara sig bra" sa Sam med ett vänligt leende.
"Ok, tack så mycket" Sara vände på klacken och gick för att hjälpa Jackie med maten. Sam gick upp på husbilstaket för att spana med Athina och Hanna. Hon tittade ut över det stora fältet vid vägen. Skogens träd skymde horisonten bakom fältet. Solen var stekande varm och bara den dagen hade minst 6 av vattenflaskorna de hämtade igår tömts. Inget syntes på fältet. Eller...var det inte något där. Nej, inte något. NÅGON! Det var Michelle sprang över fältet. Förmodligen bara för att det var fint där, men ändå. Sam blev genast orolig. Hanna verkade också se Michelle där nere och som tur var trodde hon inte att det var en walker.
"Vad håller hon på med? Någon kan tro att hon är en walker eller så kommer det riktiga walkers från skogen"
"Det är ok, jag går ner och hämtar henne" sa Sam och klättrade ner för stegen. Hon rusade ner för vägen och mot fältet. Håret fladdrade bakom henne och hon hade rätt hög fart. Hon snubblade ett par gånger på vägen ner. Michelle såg henne springa och stannade.
"Du kan inte vara här, det är farligt" Michelle tittade undrande på Sam.
"Farligt? Hur då?"
"De kan råka skjuta dig. Dessutom finns det walkers i skogen" sekunden efter att Sam sagt den sista meningen hördes Athinas röst uppifrån kullen.
"Walker från skogen!" Både Michelle och Sam tittade blixtsnabbt bort mot skogen. En walker kom ut. Blodig och stinkande av död. Den haltade mot Sam och Michelle, biten i benet och lämnad för att dö antagligen. Annars hade den haft fler bett men bara benet var skadat. Den hade ett gevär över ryggen. Långsamt kom den närmare. Sam tänkte precis springa men Michelle stannade och tittade på walkern. Hon tittade den i ögonen med undrande blick.
"Det är ingen walker, hon lever" viskade hon. Sam tittade också på walkern och insåg att Michelle hade rätt. Hon tittade i panik upp mot husbilen. Långt där borta siktade Hanna noga på tjejen från skogen.
"Stopp! Hon lever!" Men Sam hann inte stoppa Hanna från att avfyra armborstets pil och den träffade tjejen rakt i axeln och hon föll ihop.

*4 timmar senare*

"Jackie fixade ditt ben, jag är ledsen att jag sköt" Hanna pratade med tjejen som nyss börjat vakna upp. Hon såg minst sagt förvirrad ut när hon tittade sig omkring i tältet Men hon hade inte mycket energi så hon brydde sig inte om att fråga.
"Jag passade på att fixa din tidigare skada också, vad gjorde du egentligen?" sa Jackie när hon kom in i tältet. Tjejen började prata.
"Kniv" svarade hon stelt. Efter det sa hon inget mer. Inte innan middagen när hon satt tillsammans med alla och åt. Alla granskade henne, de brydde sig knappt om att äta. Hon hade mycket långt brunt hår Det var uppsatt i en prydlig hästsvans där bak och fladdrade lätt i sommarvinden. Hon hade mycket blodiga kläder så tidigare hade hon fått några av Hilary. De nytvättade kläderna matchade verkligen inte hennes smutsiga och blodiga ansikte.
"Så, har du ett namn?" Frågade Hilary för att bryta tystnaden.
"Lova" sa tjejen, fortfarande uttryckslös.
"Jag antar att du stannar med oss?"
"Nej, inte direkt"
"Jaså? Varför inte?" Frågade Hilary.
"För att ni ska stanna hos oss" alla tittade undrande på Lova.
"Bara om ni är intresserade, vi har skydd. Ingen har blivit dödad hos oss"
"Ni? Du har ett läger med andra?" Frågade Michelle.
"Japp, ni kan stanna hos oss. Det är ett mycket stort hus ett par mil härifrån. Vi har byggt upp stora stängsel länge runt om"
"Det är snällt men hur ska vi komma dit?"
"Ni har tre bilar, ni kan följa efter mig och mina vänner. Några får åka med oss också" Lova log mot Michelle.
"Men de vet väl inte ens att du är här?" Fyllde Sam i.
"Jodå, de är påväg just nu" sa Lova och log. Sekunden efter ljöd ett högt ljud från himlen. När alla tittade upp såg de vad som gjorde ljuden. Borta på fältet landade en stor helikopter...

-------------------------------------
Jättekort kapitel! Jag vet...Jag ville verkligen uppdatera för det var länge sedan men jag hade slut på idéer och inte så mycket tid...Hoppas det var helt ok ändå😘Som ni säkert förstår är det en bild på Lova där uppe så klicka på den! Ja...inte så mycket mer att säga
😂👏
Hare bra tills nästa kapitel!💗💙