The living dead

Kapitel 21.

Inne i den lilla blåa stugan brann en eld. Lågorna steg uppåt och röken slingrade sig genom skorstenen för att sedan bli nästan osynligt när de nådde den lika mörka himlen.

"Har ni klarat er ensamma hela den här tiden?" frågade Herman och satte sig i en fåtölj.
"Vi hade folk förut. Vi var en stor grupp" svarade Michelle och tittade ut genom fönstret. Anna satt bredvid och stirrade in i elden.
"Vart tog de vägen sen då?"
"En olycka i lägret" sa Sam.

Ett ljud hördes utanför, ljudet av prasslande löv och grenar som knäcktes en bit bort.
"Det är lugnt, det är nog bara en smygare. De kommer hela tiden, men de är alltid borta till gryningen"

Men när ljudet var ganska nära hördes även en motor och bildäck som rullade in framför huset. Sam och Michelle tittade genast ut genom fönstret och ute bland träden lös två lampor. Anna märkte att de hade sett något utanför och tittade åt samma håll.
Konturerna av människor syntes men i nattens mörker syntes inga ansikten trots bilens lysen.

Harman släckte elden.
"Bort från fönstret, de får inte se att vi är här"
"Varför inte?" frågade Sam.
"Jag tar inte emot gäster här" Herman gjorde en gest mot Sam som visade att hon skulle ner bakom soffan. Kort efteråt bankade det på dörren, tre hårda knackningar. Ingen inuti stugan rörde sig eller gav ifrån sig ett ljud och tystnaden följdes av ytterligare tre, hårda knackningar.

Men sedan hördes röster utanför.
"Jag sa ju att det var onödigt att stanna, det är tomt här" sa en röst. Det lät som en kille, men riktigt vuxen.
"Jag lovar att jag såg rörelser här inne" sa en röst som lät mycket bekant.
"Kom, vi går tillbaks till bilen innan vi blir omringade av walkers" den där rösten kände Sam igen var som helst, Athina!

"Vad fan gör du?!" Viskade Herman när Sam reste sig upp och gick mot dörren. Mer hann han inte säga innan hon öppnade den och såg ut på fyra bekanta ansikten.
"Jag kan inte fatta att ni hittade oss" Sam var helt överlycklig när hon föste in alla och stängde dörren.
"Du! Du har ingen rätt att ta in folk i mitt hus!"
"De här är från vår grupp!"
"De kan fortfarande vara farliga" sa Herman och granskade Hilary, Jackie, Athina och Viggo. Alla bara ignorerade honom.

"Vi hittade Athina och Viggo längs med vägkanten när vi körde iväg med husbilen. Sedan efter ett tag så tyckte vi att vi såg rök här borta" sa Jackie och log stort.
"Jag är så glad att ni hittade oss!" sa Sam igen. Men Michelle stod bara tyst och tittade på dem. Hon var den enda som inte var glad över besöket.
"Var är Lisa?" Det blev en lång tystnad innan Viggo svarade.
"Jag tror jag såg Thresh och Lova springa iväg med henne under olyckan. Jag hann inte ifatt dem"
Michelle stirrade bara ut i luften. Hon såg helt förkrossad ut. Sedan satte hon sig i soffan och grät.
"Det är okej, vi ska hitta henne. Jag lovar" viskade Anna till henne och drog fingrarna genom hennes långa, tjocka, bruna hår.

"William och Paul?" frågade Sam efter en liten stunds tystnad.
"De blev kvar i byggnaden" sa Hilary mycket lågt, så lågt att det var nästan ohörbart. Man såg hur hon bet sig i läppen för att inte gråta och bakom henne stod Jackie med tårar i ögonen.

"Jag tror vi borde åka nu" sa Hilary sedan och torkade en tår ur ögat. Alla reste sig upp och gick ut till husbilen.
"Vänta..." sa Jackie och stannade.
"Vad?" frågade Athina.
"Skulle du..."
"Herman"
"Herman, vill du följa med oss?"
"Va?" frågade Athina igen.
"Jag vet inte, jag kanske inte kan lite på er?" sa Herman misstänksamt.
"Det är upp till dig, men vi åker nu. Du får bestämma dig" sa Jackie och alla började gå igen.

De var precis framme vid bilen när de hörde hans röst bakom dem.
"Vänta, jag kommer" Jackie log mot honom och sedan satte hon sig på passagerarsätet bredvid Hilary. Sedan rullade bilen ut på stigen och körde skakigt iväg då stigen var alldeles för trång för den.