I love you

Kap.38

*Eriks perspektiv*Dagen innan bröllopet*

Åhh, känslan när man vaknar, och det är varmt ute, man hör havet och man hör sin älskade sova bredvid en. That feeling är helt oförklarlig.

Men jag går upp och sätter på kaffe. Klockan är halv åtta och alla barnen sitter och leker på gräset ute.

Men vi äter frukost allihopa och sedan går vi ner till byn lite.

-Jag skulle vilja shoppa lite, sa Elisa och Katrine och Zoe hängde på.

Alla äldre människor gick åt varsitt håll, och vi gick och letade efter en lekpark som vi kunde rasta ungarna på.

Vi hittade en jättestor och där släppte vi ungarna. Jag, Johan och Zoes pojkvän Alechandrio satt och kollade när barnen sprang.

-Pappa, Killarna är elaka mot mig, sa Antonia till Johan.

-Okej, men säg till dom att sluta vara det. På skarpen, sa Johan och log.

-Ungar nu för tiden alltså, sa jag och log.

-Japp, men det är kul att dom är med varandra iallafall.

-Japp, kolla . Dm leker med varandra som om det aldrig har bråkat, sa Alechandrio.

Vi satt och pratade lite, men tillslut blev vi hungriga så vi gick till en restaurang som gör fantastisk fisk, och den bästa frozen yoghurt i hela grekland enligt Katrine.

Vi satte oss och åt en fantastisk lunch, och perfekt till efterrätten kom tjejerna, plus våra föräldrar.

Vi alla satt och fortsatte att äta, och vi hade en jättebra eftermiddag.

Senare på kvällen gick vi och badade, ungarna var glada, vi var lyckliga. Vad mer önskar man?

*Bröllopsdagen*Katrines perspektiv*

Jag vaknar klockan fem på morgonen och jag är ändå glad.

Jag går ut, mot köket och där står alla tjejer. Inklusive min, Eriks Elisas och Zoes föräldrar. Och Antonia.

-Nu börjar det, sa Elisa och drog med mig in i en stor taxi.

-Va ska vi? frågade jag.

-Vi ska till Spaet, nere i centrum, sa Zoe.

Vi åkte till spaet, och vi gjorde oss i ordning där. Alla blev sminkade, till och med lilla Antonia.

Jag fick en ljus rosa sminkning, och sedan tog jag ut mina flätor.

Min klänning var fantastisk. Den var inte jättelång, ungefär lite längre ner än knäna, och den var vit, precis som Elisas klänning, och sedan vid höfterna va det vinröda rosor fastsydda. Riktiga rosor, istället för att jag ska hålla i dom.

Sedan var det dags att åka till Kapellet. Det var fint, vitt, med massa volanger i rosa hängde där man sitter. Sedan längst fram stod min kusin,prästen alltså.

Min pappa och jag höll varandra i handen och började gå.

Men vi stannade när vi såg att .....

*Författarens ord*

Förlåt för vad jag skrev igår, är bara så trött på att jag KNAPPT får någon respons för mitt arbete. Jag lägger ner så mycket tid jag kan(förutom när jag inte ha några idéer). Men hoppas ni gillar detta kapitel, skriv gärna det då.

Glöm inte kommentera. rösta tipsa och följa så hörs vi. Hejdå <3<3