I love you

Kap.24

*Katrines perspektiv*
Idag ska jag och Erik köpa lite grejer till den lilla bebisen.
Tänk att vi ska få en liten son.
Han ska heta antingen Luke eller Theodor. Vi ska bestämma det lite längre fram.

Vå åkte till gallerian, och gick in på en affär som sålde lite barn grejer.
-Men denna ska han ha, sa Erik och visade upp en tröja som var grön, med svarta, blåa och vita bilar på.
-Nu vet du att den är till lillen, inte till dig. sa jag.
Han skrattade sedan gick vi vidare.

Det slutade med att vi hade en blå sparkdräkt, tre byxor, fyra tröjor, bil leksaker, 1 mössa och 1 overall. Sedan en kudde som var alldeles baby blå. Med den köpte jag en filt i samma färg och en nallebjörn som han ska få när han föds.

När vi kom hem satte vi oss ner och skulle betala räkningar.
Det satt vi med i kanske 1 timma, sedan gjorde vi mat.

När vi satt och åt kände jag hur bebisen sparkade. Det var den mäktigaste känslan jag har känt.

-Kom erik, du måste känna, sa jag och la hans hand på magen.
Lillen sparkade flera gånger och Erik bara log.
-Det var häftigt, ska lillen bli fotbollspelare, sa Erik med en bebisröst.
Jag skrattade och kysste Erik.

Efter maten så diskade vi, sedan skulle vi möblera i den lilles rum.
Sängen, en hylla och en byrå med blöjor och sådant var redan där inne.
Men vi satte in lite leksaker, en matta med massa bin och olika djur, satte upp en tavla och sedan bäddade sängen.

-Tänk när jag kan komma in hit och se lillen ligga här i, jag längtar såååååå tills dess, sa jag.
-Åh vad många gånger vi kommer få springa in hit för att mata honom, trösta och klappa honom, sa Erik.

Vi skrattade sedan kollade vi på teve.
Den natten sparkade Lillen så mycket att jag fick ont. Men det var vanligt hade Dolores sagt så jag försökte att ignorera det.

*3 månader senare*Eriks perspektiv*
Jag vaknar mitt i natten av att jag får en kudde i ansiktet. En plågad Katrine ser på mig. Hon är rädd, det ser jag på henne.
-Vattnet gick precis, vi måste sticka till sjukhuset, säger Katrine.
Jag får panik och slänger ihop lite kläder i en väska.
-Jag ringer till Dolores, sa jag och slängde upp telefonen.
Dolores, Katrines vatten har gått, vi kommer in, sa jag.
-Kom in, skynda er.

Vi hoppade in i bilen och körde iväg till sjukhuset.
vi gick in på BB avdelningen och sedan stod Dolores och väntade på oss.
Hon kollade massa papper och såg lite bekymrad ut.
-Den är en månad tidig. Vi gör ett ultraljud för att kolla.
Vi kollade och då såg jag att Dolores såg mer bekymrad ut.
-Barnet ligger lite fel. Vi måste få ut det nu. Om hon börjar krysta nu så kväva barnet. Det blir akut kejsarsnitt.
Katrine börjar gråta, men det försöker hon dölja.
Katrine fick på sig operationskläder, sedan bars hon ut i operationsalen.
Jag fick också följa med, och det gjorde jag. Men innan jag gick in så messade jag mina och hennes föräldrar om hur läget är.

Först tvättades Katrine om magen, sedan började vi.
Själva operationen gick bra, ,en det var det efter som gick lite snett.
-Barnet andas inte själv. Han behöver gas, nu med detsamma.
dom kopplade in honom så han fick luft.
-Hur går det Karlsson? frågade Dolores.
-Han börjar andas, men han skriker inte, sa en av doktorerna i salen.
Katrine grät, jag grät men visade det inte för katrine.
-Dolores, kommer vi kunna behålla barnet? frågade Katrine.
-Vi kan inte lova något fören han skriker, men vi gör allt vi kan för att rädda eran son, sa Dolores.
Jag och Katrine kollade på varandra. Jag höll hennes hand och den skakade.

När Katrine blivit fixad igen, och låg i ett rum, så kom Dolores in med en vagn.
-Detta är eran nya son.
Vi ställde oss upp och kollade i kuvösen. Där låg han, det lilla knytet.
-Han är så vacker.
-Han har dina ögon Erik.
-Han mår perfekt nu. Lite andnings problem, men det kommer växa bort.
Han får ligga i kuvösen så hans puls blir normal, och hans andning är 100% bra.
-Tack Dolores, sa Katrine med gråt i halsen.

*Katrines perspektiv*
Jag hade ont, men det skiter jag i. Mitt barn är fött. En månad tidigt, det är jättelitet, men det är fött.

Han väger 2570 gram, är 43 cm lång och är allmänt fantastisk.
-Jag skulle kunna kolla på honom för evigt, han är så fantastisk, sa jag.
-Vill ni hålla i honom? frågade Dolores och jag nickade ivrigt.
Hon tog upp honom, och la honom i min famn. Han var varm, han sov, men jag kände hans hjärtslag. När jag vaggat honom en stund, så gav jag honom till Erik. Han stod med armarna beredd och han reagerade nog på samma sätt.

vi sov på sjukhuset en natt men sedan fick vi ta hem honom.
När vi kom hem så stod vi i hallen, filmade och sa både jag och Erik
"Välkommen hem Theodor"
Jag är så glad att han klarade sig. Mitt älskade, nu kan vi äntligen skapa en familj.

*Författarens ord*
Jag vet att jag sa att jag skulle vänta att avslöja könet, men men. Ni får reda på det ändå.
glöm inte att rösta, KOMMENTERA, tipsa och följa så syns vi i nästa kapitel.