I love you

Kap.48

"Katrinas perspektiv"
Jag ser Theo springa ner, ner springer han snabbt. Och skriker, lämna mig inte. Snälla mamma, lämna mig inte.
Helt plötsligt stannar han, och kollar sig runt. Han kollar rakt in i mina ögon, och så ser jag han brinna upp. Jag ser att Erik, står och kollar på och skrattar, men snabbt därefter händer samma sak.
Till sist ser jag en massa blommor, kommer upp ut jorden. Med dem följer även en sten, med ett kors på. På korset står Katrine Johansson vila i frid.

Jag ser, att Helt plötsligt kommer Erik, Theo och hans syster står bredvid graven, alla ser äldre ut.
De står och gråter, när jag försöker säga att jag står här.
-När kan man gräva upp mamma igen? Frågar min lilla höna.
-Jag är ledsen gumman, hon kommer inte tillbaka.
Erik förklarar flera gånger, men hon lyssnar inte.
Han nämner ett namn hela tiden, Astrid, är det namnet på mitt barn? Jag har knappt sett henne, och så försvinner jag. Vad ska hända med henne? jag vill va med när hon börjar gå, när Theo börjar skolan, eller när Theo tar studenten. Jag kommer inte få va med, mina föräldrar kommer va med på min begravning, Theo och Astrid, de kommer få gå fram till min kista och lägga varsin ros, Elisa kommer gå fram med Antonia, och de kommer att lägga en ros, men mina föräldrar. De kommer att va förstörda. Och Erik...... Han kommer inte finnas med när Theo tar studenten, inte på Astrids dop. Han kommer inte klara det, så psykiskt stark är han inte.
Helt plötsligt försvinner allt, och det blir svart.

"Eriks perspektiv"
Astrid, barnet ska heta Astrid. Det bara kom till mig, som om någon gett mig en lapp.

Jag hör hur de kämpar med att hålla min fru, mina barns mamma vid liv. Theo sitter bredvid mig och gråter, Astrid vet knappt hur hennes mamma är.

-Erik, kan du komma in ett tag.
Jag går in, och ser att vissa måste torka bort svettpärlor i pannan.
-Hon höll på att försvinna där, men hon är stabil just nu. Vi vet inte tyvärr, hur var och när hon kommer vakna, men vi hör av oss så fort vi kan.
Jag bara gick förbi henne, klappa min vackra fru på huvudet, och viskar henne i örat, att hon måste vakna, måste måste vakna.
-Mamma, mamma, snälla vakna.
Theo hade kommit in, och höll Katrine i handen och skrek hela tiden.
-Theo, var försiktig.

"Theos perspektiv"

Vi sov där i tre nätter och inget hände. Men den fjärde dagen så skulle jag åka iväg, och jag fick va kvar här. ,
-Mamma vaktar mig ju, säger jag och ler lite.
-Okej, jag kommer tillbaka vid tre. Här får du lite pengar som du kan köpa lunch och lite godis för. Säg till sköterskorna aså hjälper de dig. Du har din iPad och så. Säg till om det är något. Älskar dig gubben.

Pappa gick, och jag satte mig ner för att äta upp min frukost, och så kollade jag på ipaden.
Helt plötsligt hör jag hur någon säger något, tyst, men det låter. Sedan ser jag åt mammas håll, och hon börjar öppna ögonen.

Det blir lite tråkigt, så jag börjar prata med mamma.
-Jag har blivit kär i en tjej här på sjukhuset. Hon heter Laila, och är tre år, hon är jättesnäll. Vi brukar äta tillsammans.
Jag pratar med henne ett tag, och helt plötsligt så händer en sak.
-Hjälp, hjälp. Min mamma öppnar ögonen. Det händer något, skriker jag och massa sköterskor springer in.