I love you

Kap. 46

*Katrines perspektiv*
Dagarna gick, och jag kon hem från sjukhuset. Vi började som smått att packa ihop lite saker, till den nya lägenheten. Vi har en månad på oss, för i december ska vi få nyckeln.

-Theodor, kom hit!
-Vad mamma? Frågar han ängsligt.
-Skulle du inte plocka ihop dina leksaker, lägg dom i kartongen. Och det är nu.
-Varför är mamma arg, frågar han och kollar på mig.
-För att du skulle plocka ihop detta för länge sedan, kan du ropa hit pappa.
Jag kände hur mina kramper i magen började komma, och det gjorde ondare och ondare för varje gång.
Theo sprang snabbt in till köket, och hämtade Erik.
-Vad är det?
-Jag tror vi måste in, min mage, det krampar, säger jag medan jag försöker att komma ihåg hur man andades.

Erik skickade ett snabbt mess till Johan och Elisa, för dom skulle komma idag, men att dom kanske kunde komma lite tidigare.
-Jag måste åka, och det är nu.

Elisa kom själv. Utan Johan, men det brydde jag mig inte om just då.
Vi satte oss i bilen, och åkte snabbt Iväg.
-Älskling, vi är snart framme, håll ut.
Att få höra Eriks röst gjorde mig lugnare, men det var långt ifrån okej.

Helt plötsligt var vi på sjukhuset, jag måste ha svimmat. För det sista jag kommer ihåg var att Dolores, sa att det är akut.

*Eriks perspektiv*
-Älskling, vi är snart framme, håll ut. 
Jag körde så snabbt jag kunde, men jag såg på Katrine att hon började att bli vitare och vitare i ansiktet.
-Älskling, hallå. Vi är framme.
Jag fick ingen kontakt med henne.
Jag bar henne, i mina armar och skrek på någon att dom måste hjälpa mig.
Dolores kom snabbt, och hon konstaterade att vi inte skulle få åka härifrån utan ett antal operationer, plus kejsarsnitt.
-Erik, när började det, du måste ta det lugnt. Att få panik löser det inte. Jag måste se när jag kan gå in.
-För kanske trettio minuter sedan. Jag tycker att hon blir blå i ansiktet, gör något för fan.
-Hans, gör henne redo för kejsarsnitt.
En man, började att köra iväg henne.
-Dolores, vad ska jag göra? Frågade jag, i hopp om att jag skulle få va med vid hennes sida.
-Du får följa med här. Kom.
Jag följde med, fick ta på mig ett förkläde, en mössa och sedan fick jag tvätta mig noggrant med en massa tvåler och sedan gick jag in i salen, och där låg Katrine.
De tvättade magen först, sedan började de skära upp magen med en skalpell.
-Hur går det Erik.
Jag var alldeles illamående. Blod och sådant är jag inte jättepepp på, men jag brydde mig inte. Jag höll Katrines hand, hela tiden och viskade samma mening om och om och om igen,
-Allt kommer gå bra, allt kommer gå bra, allt kommer gå bra.
Barnet fick de ut, men det skrek inte.
-Varför skriker den inte. Varför skriker han inte.
-Hon, skriker inte. Hon har lite problem med att andas. Grattis, du har fått en dotter.
Jag kollade på Dolores, som höll upp min dotter.
-Hjärtat, sa jag och jag höll i henne.
Jag har fått en dotter. Tjugofem år, och fått en dotter. Alltså detta är sjukt.
-Hej pappas ängel, välkommen.
Jag ville inte släppa henne, men jag var tvungen.
-Dolores, hjärtstillestånd.
Jag kollade på den lilla skärmen som visar Katrines hjärtfrekvens.
Där stannade min värld.

*Författarens ord*

Nämen kolla, jag lever. 

Nej men ni som missat det har jag vart på öland, saxnäs kronocamping (tipsar så mycket om) och tidigare även åkt uppåt landet, till mosjöns camping. Men jag vill bara säga att jag saknat att skriva, ibland skriver jag i timmar, och jag vill bara säga att ni är bäst, så ni vet <3<3 

glöm inte kommentera, rösta tipsa och följa så hörs vi. Hejdå<3<3