I love you

Kap.50

*Katrines perspektiv*
Jag vaknar tidigt på morgonen, och får så ont i huvudet.
Jag kommer ihåg gårdagen, och får ont i magen också. O fuck vad livet suger...
Men plötsligt kommer jag ihåg en sak, bara som en kortfilm spelas upp i huvudet på mig. Jag är på en fest, efter skolavslutningen. Då kommer jag ihåg, Erik. Ja, jag kommer ihåg honom. Vi dricker, och så ser jag ...... fuck, svart igen. 

En sköterska kommer in och ler mot mig. 

-God morgon Katrine, hur mår du idag?

-Jag har ont i huvudet, men var är Erik. Jag vill träffa honom. Jag tror jag kommer ihåg lite saker... 

-Jag kallar in honom alldeles strax, men jag måste först ta lite prover, går det bra? 

-Ta vad du vill, säger jag och ler lite. 

Efter hundra prov(känns det som iallafall) så kommer Erik in. 

-Hej, hur är det?

-Jag kommer ihåg, dansen efter skolavslutningen. Jag kommer ihåg att du sov hos mig innan skolavslutningen, vi gick på festen. Elisa och Johan gick med, är det sant?

-Ja, det är det. Minns du något mer?

-Efter festen blir det svart.... Kan du berätta vad som hände efter där sen. 

-Läkaren sa att jag inte får berätta för mycket. Din hjärna ska få tillbaka sina minnen själv. Du måste tyvärr vänta tills dina minnen kommer tillbaka av sig själv. Jag går och berättar för läkaren. 

Erik går ut, och jag lämnas ensam. 

vänta, en till flashback. Vi är utomlands, jag och Erik.  Det är någon som ska gifta sig, det är jag. Jag ska gifta mig med .... Erik. Va? åhh jag blir så glad att jag knappt kan andas. Jag är faktiskt gift med Erik. Jag vet att han redan sagt det, men att jag faktiskt vet det är så jävla kul.

Erik kommer in,och jag  berättar om min nya flashback. 

-Så du kommer ihåg theo också?

-Vem? 

-Våran son... Älskling kommer du inte ihåg Theodor. 

Jag tänker eter riktigt mycket, och ännu en flashback kommer upp. 

-Vänta, jag kommer ihåg att jag var gravid, och att jag sitter i en bil, med någon. Och sedan blir det svart. Efter det kommer det upp en bild av.... Astrid. Våran dotter Astrid. 

-Men Theo då? 

-Ja mamma, mig?

-Ledsen. m,en jag kommer inte ihåg dig. Jag försöker verkligen. 

Jag ser Theodor springa iväg, och jag får skuldkänslor. 

Fan, fan fan. Varför kommer jag inte ihåg honom?

*Författarens ord*

Tack för att ni forarande läser, trots mina breaks ibland. hoppas alla fått en bra jul/vad man nu firar. PS, ja fyller fucking fjorton på tisdag, WTF. Aja, puss och hej. 

Glöm inte kommentera, rösta, tipsa och följa så hörs vi. puss och heeeeeeej