Zombie apocalypse... *PAUSAD*

Kapitel 2

Jag hoppas verkligen att det inte är många zombier därute. Jag kan knappast ta flera samtidigt. Jacko kollade på mig och väntade på nästa kommando. Jag klappade honom på huvudet och sprang ut. Jag höll korgen i armvecket och höll i min yxa med båda händerna. Jacko var inte långt efter. När jag väl kom ut såg jag fyra zombier några meter bort. Men dem hade inte lagt märke till mig. Men istället för att springa motsatta hållet stod jag kvar. Zombierna hade tvingat in två 12 åringar i ett hörn. En tjej och en kille. Dom var lika långa och hade båda brunt hår. Man kunde se paniken i deras blick. Jag såg en pistol ligga några meter bort på marken. Antar att dom hade tappat den. Jag hade två val. Antagligen leka hjälte, försöka döda zombierna och riskera att dö själv eller fly och lämna tonåringarna åt sitt öde.

Korgen kastade jag på marken och jag sprang fram mot zombierna medans jag skrek och ropade. Min geniala plan var att väsnas så att zombierna skulle fara till mig istället för tonåringarna. Jag vet inte om jag är modig eller en idiot. Troligtvis både och.

Jag höll i yxan med ett hårt grepp. Zombierna kollade på mig. Sedan satte alla fart mot mig samtidigt. Helvete. Jag svingade yxan och slog snabbt in den i den närmaste zombiens huvud. Den föll ner död. Jag drog ut yxan och högg i huvudet på den andra. Jag drog ur yxan... Eller jag försökte. Fast yxan satt fast i huvudet. Fan. Två av zombierna var kvar och min yx jävel sitter fast i någons skithögs huvud. Jag släppte yxan och backade. Först tänkte jag öppna min ryggsäck och använda nånting där som vapen. Men då la jag märke till att jag hade tappat den där korgen var. Jacko sprang fram och tillbaka oroligt. Han väntade på att få attackera zombierna. Men om han gör det kanske han biter dem och får i sig deras blod. Och då slutar han kanske som en zombie.

De två zombierna hasade fram emot mig. Den ena var en kvinna och hade idrottskläder och var rätt så mullig. Den andra var en man i 20 års åldern. Vad ska jag göra nu? Jag stötte in i pistolen som tonåringarna måste ha tappat. Precis nu var zombierna en meter ifrån mig och försökte gripa tag i mig. På en sekund tog jag upp pistolen och sköt en kula in i skallen på kvinnan. Helsike vad högt det låter när man använder pistoler. Mannen grep tag i mig vilket gjorde så jag tappade pistolen. Shit. Jag är död. Och precis då han öppnade munnen för att bita mig såg jag bakom honom min yxa svängas och hugga av huvudet på zombien. Jag fick lite blod på mig, men jag levde. Det var ingen fin syn. Zombien föll åt sidan och jag kunde se vem som hade räddat mig. Killen hade tagit min yxa och huggit av zombiens huvud. Jag gick emot honom. Jag gissar på att ungarna kanske är tvillingar eller något.

"Kan jag få tillbaka min yxa?" frågade jag vasst. Visst, jag är ingen trevlig människa. Men förra gången jag träffade på människor försökte dem äta Jacko. Och att vara snäll hjälper inte mot zombier. Han nickade lite nervöst och räckte över den till mig. Bladet droppade av blod så jag torkade av det mot zombiens kläder. Jag höll yxan över axeln och gick till min korg och ryggsäck. Det är bäst att jag drar innan andra zombier kommer. En av hundsmat burkarna hade hamnat på marken fast inte gått sönder. Hundmaten la jag i korgen igen. Jag visslade till Jacko och han kom genast till min sida. Sedan fortsatte jag att gå som om ingenting hade hänt.

"Ska du bara gå?!" hörde jag tjejen säga bakom mig.

"Jepp." svarade jag utan att vända mig om. Jag hörde att tvillingarna sprang ikapp mig.

"Men lever du ensam?" frågade killen.

"Kanske."

"Men hur kan du överleva om du är helt ensam?"

"Har ni inget vettigt att göra?" fräste jag till dem.

"Men vi skickades ut för att se om det fanns fler överlevande. Vi har en grupp." Jaha. Då var det dom som hade tagit allt toalettpapper från affären.