Zombie apocalypse... *PAUSAD*

Kapitel 8

Jag och Adam hade tänkt och gå till samma bilaffär som jag hmm... "lånade" den röda bilen från. Och som jag senare körde in i ett trä. Jaja. Vi hade packat våra väskor med olika saker. Och såklart så hade jag min vikinga yxa över axeln. Och vid midjan hade jag fack med knivar i. Men min väska var bara halvt fylld. Det är så ifall vi skulle hitta något bra på vägen. Varför jag lät Adam följa med vet jag inte. Kanske för att jag inte ville vara så ensam längre? Fast okej, Jacko ska ju såklart följa med. Men jag menar nån jag kan prata med och som faktiskt svarar.

Precis när vi hade lämnat campingen så kom Maya springande med alldeles för mycket packning. Två väskor, en liten handväska och en ryggsäck. Vad nu?

"Jag vill följa med er." sa hon bestämt. Lite som om hon inte bryr sig om vi säger nej.

"Är du säker? Det är inte direkt en promenad i parken." frågade jag och kollade på Maya.

"Äh. Om hon vill följa med så går det väl bra. Men varför vill du följa med, Maya?" sa Adam och kollade först på mig och sen på Maya.

"Jag vill inte bara vara på campningen. Jag vill ha... Ja. Ett litet äventyr." Jag nickade. Men jag var ändå osäker...

"Okej. Kan du använda något vapen?" Maya skruvade lite på sig.

"Jag brukar använda mitt baseboll trä." Först nu såg jag att på ryggen stack det ut ett handtag från ett baseboll trä. Jaså. Jag ser inte Maya som en... krigare direkt.

"Visst. Men du måste nog släppa ifrån dig lite packning." Maya kollade tveksamt på alla väskor hon hade.

"Lite för mycket?"

"Lite." svarade Adam.

Efter att sagt adjö till alla på lägret och haft ett tjejigt ögonblick mellan Flisan och Maya gav vi oss av. Hela vägen dit som var några kilometer pratade vi om allt möjligt.

"Allvarligt? Gillar du inte sushi?" frågade jag och tittade på Adam. Han skakade på huvudet.

"Det är ju bara död fisk. Ush. Den ska ju vara stekt."

"Då är den ju ännu mer död."Svarade jag och jag och Maya skrattade till.

"Okej hörni. Favoritdjur?" frågade Maya och kollade på oss. Nu hade hon mycket mindre väskor, bara två. I den ena hade hon det viktiga, som vapen och mat. Jacko sprang några meter framför oss och jagade alla fåglar han kunde komma åt. Han däremot var tvungen att följa med.

"Hund." svarade jag snabbt på Mayas fråga.

"Hamstrar!" sa Maya. Adam tvekade lite.

"Fåglar, tror jag. Hök, kanske?" Jag kollade förvånat på Adam.

"Varför fåglar?" Adam tvekade. Som om han funderade om han skulle svara på frågan.

"Dom är fria. Dom kan gå var som helst, när som helst." Jag nickade. Det lät mer som om Adam var avundsjuk på dem, än att det var hans favoritdjur. Jag kollade ner i marken när vi fortsatte gå. Efter att vi tagit en bil ska vi åka en bit längst några vägar och gator och tillslut ta en båt så att vi kan segla till Stockholm. Enkelt. Vi skulle sova i gamla hus och turas om att vakta.

Fast vad jag egentligen undrar på är om botemedlet verkligen finns. Om det finns... då ska jag hitta det. Om inte, ska jag förbli levande tills någon fixar hela den här skiten.

Jag kollade upp på dom andra. Maya kollade mest på naturen och kollade runt. Hennes hår svängde när hon gick och hennes kläder är vanliga jeans och tröja. Jag vände mig mot Adam. Hans ögon är verkligen blå, det märkte jag inte förut. Det såg ut som han funderade på något. Han hade en jacka, jeans och pilbågen som han höll i. På ryggen hade han en korg med pilar i och i den andra handen höll han en väska. Jag stötte till honom med axeln.

"Så, varför ville du följa med?" frågade jag honom.

"För att du inte skulle krocka in i nån stackare som råkar gå förbi." Jag stötte till honom igen. Hårt.

"Det var ett skämt! Har du hört om skämt förut?" skrattade han till. Jag log men slutade snart när Maya skrek till.

"D-där!" stammade hon fram. Maya pekade fram mot vägen och jag gapade när jag såg minst femton zombier stå där och blocka vägen. Zombierna hade hört oss när vi kom och kom nu rusande mot oss. Maya drog fram sitt baseboll trä. Adam spände bågen med en pil i handen. Mitt grepp om yxan hårdnade. Toppen.

Det sista jag hann tänka innan zombierna var framme hos oss var att jag skulle vara tvungen att tvätta mina kläder sen från allt blod.

"Jag slår vad om att jag dödar flest." hörde jag Adam säga samtidigt som han siktade. Det som hände sen gick så snabbt. Snabbare än vad man hann blinka hade jag huggit av huvudet av en zombie. Maya svingade med sitt baseboll trä och slog dom flesta i huvudet. Adam hade kört sina pilar igenom huvuden på zombierna. Vissa av zombierna är tjejer, andra män. Vissa är barn. Jag sparkade en zombie kille i magen så han ramlade, drog fram en kniv och kastade den mot en zombie bakom killen. Av ren träffsäkerhet träffade den rätt i huvudet. Då mosade jag zombien som låg på markens huvud med min sko.

Genom hela detta log jag aldrig, jag visade inga helst känslor. När zombier är i närheten stänger jag av mina känslor. Det måste jag. Annars skulle jag aldrig kunna döda dom. Snabbt kollade så att Adam och Maya var okej. Maya såg panikslagen ut men höll alla zombier några meter ifrån henne med hennes svingande baseboll trä. Adam backade ifrån zombierna och sköt dom i huvudet. Och han träffade nästan varje gång. Då kände jag hur någon tog tag i mig. Eller, snarare något. Jag höjde yxan för att slå den i zombiens huvud. Men då såg jag vem det var. Och jag frös till is. Nej... Snälla... Inte du. Vem som helst förutom du.

***********************************

HEJ! Vill bara tacka er för alla fina kommentarer och röster. Och tack så mycket för att min bok har fått ÖVER 200 läsningar! Ses!