Zombie apocalypse... *PAUSAD*

Kapitel 26

LISS PERSPEKTIV

Vi samlades på morgonen. Och med vi menar jag mig, Maya, Adam och alla som skulle ta farväl av oss. Inklusive mamma. Jag har fortfarande svårt att tro det. Att jag fick träffa min mamma igen efter ett år. Imorse när jag vaknade trodde jag att allt var en dröm. Att läkaren inte varit min mamma utan nån annan. Men sen när jag såg henne igen insåg jag att det inte var en dröm. Nu stod vi vid porten med väskorna packade. Eller ja, knappt packade. Vi hade fått ta med oss lite mat ifrån gruppen. Vädret var molnigt och det såg ut som om det snart skulle börja regna. Men nu stod jag och kramade mamma. Och precis när jag släppte henne så tog nån tag i mig och drog mig i en kram som nästan kvävde mig.

"Ha så bra när ni åker iväg! Och snälla, dö inte." hörde jag Haylin säga med en glad ton.

"Kan... inte andas." mumlade jag fram och Haylin släppte mig. Hon log mot mig innan hon vände sig om och kollade på en kille som lutade sig mot väggen, i skuggan av ett hus. Jag minns honom. När jag först mötte Seth träffade jag samtidigt D.J. och Alex. Han håller sig i bakgrunden och säger ingenting. Han heter...

"Alex! Stå inte där forever alone och kom hit och säg hej då!" ropade Haylin till honom. Jag kunde se att Alex himlade med ögonen innan han kom fram till mig.

"Hej då." mumlade han tyst med en hes röst (som om han inte sagt något på ett tag) innan han vände sig om och gick iväg. Jag stod bara och stirrade på honom. Jag hade aldrig hört honom säga ett enda ord förrän Haylin sa åt honom nu. Haylin ryckte bara på axlarna innan hon vände sig emot mig med ett lika stort leende som förr. När jag bara stirrade på henne så skrattade hon och sa:

"Alex är min bror! Visste du inte det?" Vänta va? Men... Haylin är ju så glad och pratglad medans Alex är... Alex. Hur kan dom vara syskon!? När hon såg min förvånade blick la hon till:

"Eller tja, vi har samma pappa." Sen skrattade hon igen och gick därifrån samma väg som Alex gick. Okej. Det var förvånande. Jag vände mig om och såg att Maya pratade med Seth. Jag gick lite närmare för att höra vad dom sa.

"... är du säker på att du vill åka in till Stockholm? Jag har varit där några gånger, det är inget ställe man vill vara i." hörde jag Seth säga.

"Vi måste."

"Jo, jag hörde det. Men Maya... Det är farligt där. Och varför ska ni även dit?"

"Det kanske finns ett botemedel där, i ett labb."

"Botemedel? På riktigt? Vet ni var det där labbet är ens?"

"Nej. Men vi får väl leta."

"Jaha. Så ni funderar på att vandra runt i en stad fylld med döda, för att leta efter något som kanske inte ens finns. Och utan en plan?" När han säger det så låter det här riktigt dumt.

"Ehm... Ungefär."

"Jaha. Då följer jag med."

"Va? Hörde du inte vad du själv sa nyss?"

"Jo. Och det är anledningen till att jag följer med. Nån måste ju se efter dig." sa han med ett flin på slutet.

"Jag behöver ingen barnvakt."

"Vem sa att jag var en barnvakt? 'Riddare i skinande rustning' låter så mycket bättre." sa han och log. "Dessutom hittar jag runt i Stockholm. Gör ni det?"

Efter att alla hade tagit farväl av alla så hade vi tagit samma buss som vi kom i och körde iväg. Återigen på äventyr! Yay. När Maya berättade att Seth tänkte följa med blev Adam förvånad men tyckte det var en bra ide. Trots allt, Seth har varit i Stockholm förut och hittar runt där.

Så nu sitter vi och kör. Eller rättare sagt så är det Adam som kör och vi andra som sitter och gör absolut ingenting. Jag satt på samma säte som förut då vi åkte i den här bussen och Jacko låg nedanför mina fötter och sov. Jag lutade kinden i handen och kollade ut genom fönstret.

Träd, träd, träd, träd, och återigen var träd det enda jag såg. Ibland svischade en övergiven bil förbi. Men annars var det bara träd. På riktigt, det var tråkigt. Jag kunde se fåglarna flyga över den molnfyllna himlen. Snart skulle det nog börja regna. Tur att vi är inne i en buss då. Inte för att lite vatten gör mig något, men jag skulle helst undvika att bli förkyld eller nåt åt den stilen.

Den här bussen har ett litet... förråd? Jag vet inte vad det heter, men där man förr la sina reseväskor och sånt. Vi kollade förr vad det fanns i förråden. Men det fanns bara skräp där.

"Oh nej. Hörni, vi har problem." hörde jag Adam säga ifrån förarsätet. Jag vände mitt huvud åt hans håll. Jaha. Vad är det nu då?

"Va?" frågade Maya. Då började bussen förlora sin fart och tillslut så stannade den. Oh nej. Jag vet redan vad Adam kommer säga nu...

"Vi har slut på bensin. Vi kommer ingenstans." Jag hatar när jag har rätt.