Zombie apocalypse... *PAUSAD*

Kapitel 12

MAYAS PERSPEKTIV

Först när jag öppnade ögonen kunde jag inte se någonting. Det var alldeles för mörkt. Men efter ett tag hade ögonen vant sig. Det luktade sunket, som om det inte hade vädrats på ett tag. Vad hände?

"God morgon Törnrosa. Jag började faktiskt undra om du någonsin skulle vakna." Jag ryckte till när jag hörde någon prata. Jag tittade mot ljudet och så såg jag en kille som var bunden till en stolpe med ordentliga rep. Bredvid han nån meter bort låg ett armborst. Han såg ut att vara i fjorton, femton årsåldern. Alltså lika gammal som mig. Hans hår är ljust brunt. Förutom vid topparna, som är mörkare. Han har gröna ögon, som oliver. Jag kollade mig omkring. Vars är jag?

"Vem är du?" frågade jag och kollade på honom. Jag ansträngde mig för att hålla rösten stadig. När jag kollade såg jag att jag också var fastbunden.

"Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte presenterat mig." sa han högtidligt. Först nu inser jag att han pratar med en tysk accent. "Mitt namn är Seth. Jag skulle skaka hand också, fast jag sitter lite fast." Först kollade jag bara på honom ett tag. Han är inte allvarlig va?

"Vars är vi?"

"Inte hos tomten i alla fall." fnös Seth. "Vi är hos nån gammal gubbe." fortsatte han och knyckte med huvudet åt en trappa som ledde till en dörr. Först nu inser jag att jag tror att vi är i nån källare. Det fanns ett litet fönster, rätt så nära taket. Det fanns också ett bord. Med... Knivar på det?! Jag kollade på Seth med panik i blicken.

"Ska han äta oss?!" Utropade jag. Seth verkade inte bry sig om att vi snart skulle bli uppätna. Han ryckte bara på axlarna.

"Nope. Jag kommer vara långt härifrån när han väl försöker." Hur kan han låta så självsäker på det?!

"Hur då?"

"Jag... Har inte tänkt ut det, än." Han kollar sig omkring. Som om han letar efter något. Sen ser han på sitt armborst. Och ler. Vi sitter fast hos en kannibal. Och han ler. Seth drar in magen så att repen blir lösare och rörligare. Sen sträcker han sitt ben till ett av armborstets pilar, så att han kan dra det närmare sig. Jaså. Så det är så han tänker göra. Smart. Seth drar pilen närmare sig. Sen lyckas han röra handen tillräckligt mycket för att kunna ta tag i pilen. Som han senare använder för att försöka såga av repen. Det gick långsamt, men det funkade. Innan repen helt var av så hörde jag någon stoppa in en nyckel i dörren. Dörren gnisslade till en aning, innan den slogs upp och avslöjade samma man som hade attackerat mig. Samma man med dom främmande ögonen.

"Hejsan Gubbjävel. Hur har din dag varit?" frågade Seth med glad röst. Jag kunde inte låta bli att fnissa till. Vadå? Han är rolig. Seth log. Innan det plötsligt byttes ut mot en iskall blick. Först då märke jag vad som hade hänt. Mannen med dom främmande ögonen (Gubbjäveln) stod helt plötsligt framför mig. Han vickade obehagligt på huvudet. Han hade inget hår och ögonen är uppspärrade som om han var i chock. Och när han talade märkte jag att nån skulle behöva borsta tänderna.

"Flicka lilla. Söt flicka lilla." han lutade sig närmare mig. Jag vände bort huvudet för att komma undan den där blicken. Samma blick som Adam brukar ha när han kollar på mat. Gubben skulle äta mig. Varför bryr jag mig inte om. Det jag bryr mig om är när han ska äta mig. Gubben tog tag i min haka och gjorde så att jag kollade på honom. Jag kunde känna mitt hjärta dunka hårt i bröstet.

"Släpp henne! Nu!" beordrade Seth gubben att göra. Men han regerade inte. Men han släppte min haka. Istället tog han tag i mitt långa hår. Och började lukta på det. Ugh. Läskigt.