Zombie apocalypse... *PAUSAD*

Kapitel 9

Jag kollade min egna syster i ögonen. Fast det var inte hennes ögon. Hennes ögon hade varit fyllda med liv och glädje, nu visade dom bara död. Min stora syster som alltid log, alltid skrattade och var aldrig elak mot någon. Hon var den bästa vän man kan ha. När jag var ledsen fanns hon där med en chokladbit, när jag var glad fanns hon där för att vara glad med mig. Jag kan inte döda henne. Så när jag såg att hon hade greppat tag om mig släppte jag yxan mot marken. Och jag blundade. Jag svek min syster, min vän en gång. Jag kan inte göra det igen.

"Lis!" hörde jag Adam ropa med panik i rösten. Det fick mig att öppna ögonen igen. Zombierna var döda. Och framför mig låg min syster på marken med en pil i huvudet. Det kändes som om någon greppade tag om mitt hjärta och krossade det. Jag gick ner på knä och stängde hennes ögon. Så. Nu kan hon vila. Vila för alltid.

Adam tog tag om mina axlar, drog upp mig och skakade till mig.

"Vad i helvete, Lis! Vad hände? Du kunde ha dött!" Maya sprang fram mot oss med en orolig blick. Jacko gnydde och kollade ledset på mig. Jag hade inte sagt något än. Jag hade en brännande känsla av halsen, samma som man får innan man börjar gråta. Jag ryckte mig ifrån Adams grepp. Jag blinkade bort tårarna och vände min rygg emot Maya och Adam så att dom inte kunde se mina tårar.

"Jag mår bra. Kan vi gå?" fräste jag till dom. Jag tog upp mig yxa och torkade av den mot en av zombiens kläder. Jag var väldigt noga med att inte kolla på min syster. Jag kan inte ens tänka på hennes namn utan att brista i gråt. Men istället för att gråta floder som man alltid gjorde till slutet av Titanic fortsatte jag bara gå. Gå bort från min syster som jag hade svikit. Både när hon var vid liv, och när hon inte var det.

Vi gick i tysthet. Adam och Maya måste undra vad som hände med mig. Adam var ju tvungen att rädda mig. Men jag sa inget. Dom frågade inget. Och det var jag nöjd med.

Efter ett tag så var vi äntligen framme vid bilaffären. Vi tog samma ingång som jag hade gjort förut. Jacko satte av mot ett gosedjur som hamnat på golvet och började genast använda det som tuggleksak. Jag och Adam gick mot bil uthyrningsavdelningen medans Maya gick mot en annan del av butiken. Vi gick med våra vapen i beredskap, visst det var inga zombier när jag var här fast mycket kan ändras. Fast det verkade inte vara nån zombie här.

"Så... Hur är det?" frågade Adam långsamt. Som om han undrade om han bör fråga eller inte.

"Bra. Vilken bil ska vi ta?" svarade jag kort. Jag tog några nycklar som låg närmast och började gå tillbaka till Maya. Adam följde efter och jag hann se Maya stoppa någonting i sin väska. Hon sa ingenting om det. Jag ryckte bara på axlarna och gick vidare till garaget. Jacko sprang genast efter med gosedjuret i munnen. Jag suckade. Om han tog med sig den där i bilen skulle hela bilen fyllas med bomull och sånt. Jag stannade upp och vände mig mot Jacko.

"Loss. Du kan inte ta med dig den där." När han hörde detta sänktes hans öron och ögonen kollade på mig med en ledsen blick. Det räckte för att få mitt hjärta att smälta och jag suckade igen och fortsatte gå. Jacko kom snart efter med svansen i vädret och med gosedjuret i munnen.

Bilen jag hade tagit var den här gången en grå bil. Adam dreglade nästan när han såg den. Varför killar gillar bilar så mycket kommer jag aldrig fatta. Jag räckte över nycklarna mot Adam och han tog emot dom. Några minuter senare var alla våra väskor inklämd i package luckan, Maya och Jacko i baksätet och så satt Adam bakom ratten och jag i framsätet. Garagedörren är fortfarande öppen från förr då jag var här. Vi hade såklart torkat av bilen från lite damm och det. Adam vände sig mot Maya.

"Är allt klart?" frågade Adam och kollade på oss. Jag nickade bara och kollade ut genom fönstret.

"Ja. Vi är klara." svarade Maya och klappade Jacko löst på huvudet. Adam körde sen ut ifrån garaget. Och även om det är svårt att erkänna, så kör han kanske bättre än mig. Men bara kanske.

"Okej... Hörni. Det finns en by några kilometer härifrån. Där kanske vi kan sova över natten?" frågade Maya efter att vi kört i några timmar. Hon höll i en karta som hon tog ifrån bil affären. Vi hade pratat och kört hela dagen. Nu började solen snart gå nerför trädtopparna. Maya har rätt. Adam kan inte köra om han är trött. Och när jag tänker efter börjar jag också känna mig lite hängig.

"Visst. Jag tycker att vi kan övernatta där. Adam?"

"Jo. Det går väl bra." sa han och gäspade. Sen fortsatte vi köra. Jacko satt i baksätet och sov. Maya höll i en karta. Jag kollade ut genom fönstret på alla träd som svischade förbi. Hur hade mitt liv sett ut om inte zombierna hade funnits? Om denna helvetes sjukdom aldrig börjat? Jag hade nog gått på gymnasium. Sen gått ut, kanske gift mig och få barn senare. Fått jobb som lärare och sen efter några år dött av en hjärtattack. Hehe. Jo visst. Men istället för att lära barn om andra världskriget är jag med i det tredje världskriget. Jag vände mig emot Adam och Maya. Jag är en aning nyfiken på en sak...

"Vem är Scar?" frågade jag rakt ut. Adam ryckte till och spände krogarna om ratten. Maya kollade upp på mig. Varför regerar dom så mycket på att bara höra hans namn?

"Ehm. Jo... Hon är runt arton, nitton och leder en grupp som man helst bör undvika." Jag nickade. Sen la jag märke till vad hon sagt.

"Va? Hon? Är Scar en tjej? Är inte det ett killnamn?" frågade jag förbluffat. Jag trodde verkligen att Scar var en kille.

"Nja. Hon är en tjej." sa Maya och skruvade på sig.

"Deras grupp dödar andra människor. Och Scar är ledaren för allt." sa Adam med en röst jag aldrig hört förr. Nästan som om han knappt vill prata om dom, eller deras ledare.

"Har ni träffat Scar nån gång? Och vem ger sin unge ett namn som Scar?"

"Jag... tror inte hon egentligen heter Scar. Men det säg att hon aldrig berättar sitt riktiga namn." När jag hörde det sista ryckte jag till. Jag har inte heller berättat mitt hela namn. Inte för att jag håller det hemligt, jag bara kallas Lis. Det är bara så.

"Och ingen från vår grupp har träffat henne. Och det vill vi helst behålla så." sa Adam med en giftig röst. Oj. Varför får jag en känsla av att om Adam träffade Scar skulle det sluta med en pil i huvudet?