Zombie apocalypse... *PAUSAD*

Kapitel 19

LISS PERSPEKTIV

Jag, Adam och Maya var ensamma nu. Seth hade visat oss till tre olika gästrum som låg bredvid varandra. Genast hade vi samlats i det ena för att diskutera om Scar och den här gruppen. Även fast Adam inte verkar gilla Scar så måste jag erkänna. Hon är en aning häftig med hennes pistoler. Fast jag skulle inte vilja se Adam min om jag berättade det.

"Vi drar." hörde jag Adam säga direkt när alla tre var samlade. Jag ryckte till när jag hörde hans vassa röst.

"Det kan vi inte! Föresten, varför ogillar du Scar och hennes grupp så mycket?!" fräste jag till Adam och korsade armarna över bröstet. Jacko vankade nervöst fram och tillbaka när han märkte att jag var så sur. Vi kan inte lämna! Inte än i alla fall. Inte förrän jag får veta om läkaren D.J. nämnde, är min mamma. Maya satt vid sängen och kollade nervöst på mig och Adam som genast började munhuggas.

"Du har ingen aning om vad dom har gjort, va?" fräste Adam och kollade på mig.

"Nej såklart jag inte har! Ingen har ju brytt sig om att berätta!"

"Du behöver bara veta att dem är farliga!" Jag fnös.

"Farliga!? Dom har varit snälla mot oss! Scar lät oss faktiskt stanna här fastän hon inte ens känner oss! Så kan du snälla ta ut huvudet ur röven och berätta varför du hatar dem så mycket!" Adam tystnade. Jag vet inte om det var för vad jag sa eller för att han funderade. Var det jag sa för mycket? Toppen. I så fall har jag har blivit en bitch. Igen.

"Minns du vad Maya berättade förr?" Jag nickade bara.

"Vi har haft... lite problem med dom. Vårat närmaste sjukhus är litet. Så när det var uttömt for vi vidare mot nästa stora stad. För att hämta mer såklart till våra sjuka. Fast... då var dom där. Det slutade inte bra. Den gruppen reser ibland men håller oftast till här."

Det berättade Maya när jag kom till campingen där jag först mötte Adam och Maya. Så något allvarligt hände då?

"Vad hände?" frågade jag. Adam kollade ner i marken. Det tog ett tag innan han svarade. Men efter att han svarat förstod jag varför han hatade dom så mycket.

"När vår grupp och Scars möttes så var min vän med där. Han hette Marcus. Och det var nån i Scars grupp som satte en kula igenom hans huvud." Jag stod där och kollade på Adam med en dum min. Fan vad dum jag är!

"Förlåt Adam. Jag hade ingen aning! Jag är så dum!" Uppgivet sjönk jag ner på sängen bredvid Maya. Maya hade tittat på, utan ett ord, medans jag och Adam bråkat. Men nu suckade hon.

"Jag ska prata med Seth." sen utan en blick på oss två gick hon ut ur rummet. När hon smällde igen dörren med en smäll så skakade Adam på huvudet. När han kollade på mig var det med en värme i hans isblåa ögon.

"Det är okej, Lis. Du visste inte. Men förstår du nu varför vi måste dra härifrån?" Jag kollade ner i marken. Att Adam ville iväg förstår jag. Men...

"Adam. Om du vill ta med dig Maya och fara härifrån förstår jag helt och hållet. Men... " Nu kollade jag upp och i hans ögon. "... Jag kan inte fara. Jag måste kolla om läkaren är min mamma. Jag ska följa med D.J. imorgon och träffa läkaren." Adam tog ett tag att smälta in allt. Han kommer nog att åka härifrån med Maya . Och lämna mig här. Plötsligt insåg jag hur... ont det skulle göra. Att se Adam och Maya gå iväg. Och lämna mig kvar. Jag kollade på Adam. Hans alldeles svarta hår som alltid var rufsigt. Hans fräknar på hans kinder... och hans alldeles isblåa ögon som man kan se allt i. Nu när jag tänker på saken... så är Adam rätt så söt. Då kände jag en varm krypande känsla i kinderna. Vad tänker jag! Han är min vän! Jag kan inte sitta här och rodna för att han är... Då kollade han upp på mig.

"Lis. Om du verkligen måste stanna här ett tag så stannar jag här med dig." sen log han. Och när jag hörde vad han sa så log jag mot honom. Plötsligt blev jag alldeles glad när han inte skulle åka. Jag vände mig om för att gå ut och gå till mitt gästrum sa han något.

"Förresten Lis, varför rodnar du?"

**********************************

HEJSAN! Jag skulle bara vilja fråga er en sak..

Vad gillar ni att läsa för sorts böcker? Själv gillar jag bäst att skriva om övernaturliga saker. Men skriv gärna i kommentarerna!

Förresten, en liten hemlighet om mig: När jag hör en bra låt kan jag lyssna på den dag och natt. Och sen aldrig vilja höra den igen. Men iallafall så är den här låten så fin tycker jag. Och bra dessutom.

Hej då!