Zombie apocalypse... *PAUSAD*

Kapitel 29

Okej. Innan vi börjar ska vi ha ett litet... Hm. Test. Vad tror ni är ute på vägen? Kommentera innan ni läser vidare! Det ska bli kul om nån har rätt... :D

************************************************************  

LISS PERSPEKTIV

Jag kollade ut på vägen. Några meter ifrån bussen låg någon. Eller tja, jag tror det är en människa. Jag kan inte se det så bra.

Då plötsligt regerade jag när jag hörde nån smälla igen bussdörren. Jag ryckte till och kollade på Maya när hon gick emot den/det som låg därute. Snabbt öppnade jag bussdörren igen och vi andra följde efter. Men innan jag gick hade jag snabbt gripit tag i min yxa som jag inte använt på ett tag. Då insåg jag att jag nästan saknat den extra vikten i mina händer. Vi alla gick ut ur bussen och lämnade dörren öppen när vi gick mot den där... ja. Vad som nu låg på vägen. Väl framme såg jag att det bara var en hög av tyg som hade sett ut som en människa på långt håll. Jag slappnade av och suckade lättat. Vadå? Om det hade varit något annat så skulle det ju kunnat vara en zombie. Eller en människa. Alla människor är inte en ängel direkt. Jag vände huvudet mot dom andra tre (och Jacko, som nosade nyfiket på tyghögen) och sa med yxan över axeln:

"Det var ingen människa. Ska vi fortsätta?" sa jag och vände mig om för att gå tillbaka till bussen. Jag såg att dom andra följde efter mig. Men plötsligt hörde jag något. Dom andra fortsatte att gå. Men då märkte Adam att jag stannat.

"Varför stannade du?" frågade han då vilket fick Maya och Seth att vände sig om. Jag svarade inte. Utan vände mig om och kollade mot tyghögen. Hade den...? Utan ett ord till dom andra gick jag fram mot tyghögen. Jacko satt vid den och väntade på att jag skulle göra något. Dom andra kom fram till mig. Och då drog jag bort tyget. Under tyget var en öppen låda. Och i lådan låg...

... en sovande bebis.

"Vad i... Vem är så... iskall att den lämnar ett barn härute?" frågade Maya och satt sig bredvid mig. Vi andra hade inte sagt ett enda ord. Utan vi bara stod där och stirrade på den medans den låg och sov som om den inte hade några bekymmer i världen. Han hade små fjun på huvudet som var en ljus nyans av rött. Bebisen såg ut som att vara runt ett år gammal. Han höll i en liten filt som var rutig och trasig som var med honom i lådan. Han såg så fridfull ut, när han låg där och sov. Eller... Egentligen vet jag inte om det är en kille eller inte. Men jag gissar det.

Maya stoppade ner händerna i lådan och tog upp honom. Sen höll Maya honom i famnen medans han fortfarande höll i hans filt. Maya såg världsvan ut med bebisen i famnen. Hon kollade på honom och log. Maya måste vara van med ungar. Sen kollade hon upp mot oss.

"Vad ska vi göra med honom?" frågade hon. Jag reste mig upp och kollade mig omkring. Hans (eller hennes) föräldrar kanske är i närheten?

Sen kollade jag tillbaka på honom. Och insåg en sak: Ingen skulle bara lämna ett barn, ett litet och hjälplöst barn, mitt på vägen. Antagligen måste nån ha övergett honom/henne, eller så är hans föräldrar döda.

Seth satte sig ner på knä också, bredvid Maya. Han kollade på bebisen i Mayas armar, utan att säga något. Adam och jag var de enda som stod upp, då även Jacko satt ner.

"Jag... vet inte. Dens föräldrar eller nån av dens vänner kanske är i närheten?" svarade Adam och kollade sig omkring, likadant som jag nyss hade gjort. Men det enda här var bussen, en väg och en mörk och hotfull skog. Maya och Seth reste sig samtidigt. Nu när jag kollade på Maya såg jag att hon hade fått ett bestämt ansiktsuttryck.

"Vi behåller henne." sa hon sen kort och bestämt. "Jag skulle inte kunna sova om vi lämnade henne här, och även om vi hittar hennes föräldrar skulle jag aldrig låta dom röra henne. Dom lämnade henne på en väg, helt ensam. Och även..."

"Visst, hon kan följa med." sa jag kort.

"... om ni säger Nej så tänker jag inte lyssna för att..." fortsatte hon men då avbröt hon sig plötsligt när hon väl insett vad jag sagt. "Va?" frågade hon förbluffat. Hon hade kanske väntat sig att jag ville lämna honom/henne.

"Vi kan inte lämna henne direkt. Då skulle vi vara värre än zombierna därute." sa jag och satte händerna vid midjan. Adam såg besvärad ut. Då kollade jag på honom.

"Men bör vi inte vänta ett tag här för att se om dens föräldrar kommer? Vi vet ju inte ens vad som har hänt." sa han till försvar till min blick. Jag vände blicken mot Seth för att se vad han tyckte.

"Jag tycker att vi kan vila här för natten och när det blir morgon igen, och om hennes föräldrar inte kommit då så tycker jag att vi tar med henne." föreslog Seth. Vi nickade. Det blir nog bäst om vi gör så.

"Jo, det blir bra. Men bara så att ni vet: Jag har ingen aning om hur man tar hand om ett barn!" sa Adam och backade ett steg ifrån bebisen.

"Jag vet hur man tar hand om småbarn. Jag brukade vara barnvakt förut. Så jag kan lära er." sa Maya och log. Eftersom vi hade pratat så började bebisen i Mayas famn osäkert röra på sig. Innan nyvaket öppnade sina ögon och avslöjade ett par bruna ögon.

Okej... Jag är urusel med barn. En gång var jag barnvakt åt mina småkusiner. Men efter bara tio minuter av skrikande och gråtande betalade jag min... syster för att ta hand om dom. Vad? Jag blev SÅ trött på dom.

"Hej lilla vän!" sa då Maya med en bebisröst och kollade ner på bebisen. Bebisen log ett tag när den såg Mayas ansikte. Och... Jag erkänner: Den där bebisen är så gullig! Ingen kan motstå en liten bebis.

Men då plötsligt gav den ut ett skrik och började vrål gråta vilket fick mig att nästan slå händerna över öronen.

Okej. Den gick ifrån att vara jätte gullig till jätte irriterande på bara en sekund.

Varför får jag en känsla att det här kommer bli en lång natt...?

*****************************************************

Okej! Hade ni gissat rätt? I så fall är ni grymma! Och om ni gissade fel är ni också grymma! Hehe.