Kapitel 23

238 18 18
                                    

LISS PERSPEKTIV

Okej. Låt mig få förklara lite om Scars grupp.

Dom odlar mat och har en liten bondgård i närheten. Det är därifrån dem får sin mat.

Det finns vakter som går runt basen för att se till att ingen smittad kommer in.

Och dom tränar ofta. Och då menar jag ofta. Men när dom inte tränar älskar tonåringarna i gruppen att irritera folk. Och med folk menar jag mig.

"Men snälla, Lis! Det kommer bli kul!" sa Seth. Han drog ut på Ä:et i "snälla" och stod bakom mig.

"Nej." svarade jag kort. Han och några andra, både folk jag känner och folk jag aldrig träffat, hade bestämt sig att ha sanning eller konsekvens. Dom försökte övertala mig att vara med. Men jag sa nej. Och nu var Seth den enda som inte gett upp. Han stod bakom mig när jag höll på att träna med att kasta yxan på måltavlan. Jacko satt några meter ifrån oss och kollade på mig och Seth med nyfikna ögon.

"Varför inte? Är du en kyckling?" Då vände jag mig om.

"Jag är ingen kyckling."

"Paw. Paaaaw." Toppen. Nu gör han kycklings ljud. Jag suckade.

"Visst. Men bara ett tag."

Jag och Seth hade gått till ett rum där Maya, Adam, Haylin, D.J., en kille jag inte visste namnet på, och en tjej satt i en cirkel runt en glasflaska. Rummet var rätt så stort och mörkt. Jacko följde efter mig och när jag väl satte mig runt cirkeln satte han sig bredvid mig och kollade glatt på alla i rummet. Jag kliade honom lite bakom örat medans dom andra pratade en aning.

"Okej! Jag börjar!" sa Haylin och klappade händerna entusiastiskt innan hon snurrade flaskan. Flaskan snurrade i några sekunder innan den stannade upp och pekade på Maya.

"Sanning eller konsekvens?" frågade Haylin dramatiskt och kollade på Maya. Maya svalde nervöst.

"Eh... Sanning?" sa hon trevande. Haylin fick genast ett ont leende.

"Om du var tvungen, vem i det här rummet skulle du kyssa?" Maya tvekade i en stund.

"Jag vet inte! Om jag måste så... Seth kanske... Eh. Jag vet inte!" Maya kollade ner i marken. Jag vet inte säkert pågrund av mörkret, men det såg ut som om hon rodnade lite. När Seth hörde hennes svar fick han ett mycket nöjd flin i ansiktet. Maya snurrade på flaskan. Och efter att den snurrat runt så stannade den och pekade mot Seth.

"Konka." sa Seth direkt när flaskan stannade. Maya funderade ett tag.

"Sjung någon sång högt." Seth log ett snett leende. Sen reste han sig upp. Och la handen på hjärtat.

"Stoooockhoooolm i mitt hjääääääärtaaaaa..." sjöng han med den falskaste rösten man kan ha. Alla började skratta. Det lät ju som om han hade en groda i halsen. Och efter en extremt lång refräng sätter han sig igen.

"Va? Inga applåder?" frågade han en aning förolämpat efter att tystnaden lagt sig. Efter några få applåder snurrade Seth flaskan igen. Och den stannade efter ett tag... och petade mot mig. Oh shit.

"Så Lis? Konka eller sanning?" frågade Seth. Okej... Vad är värst? Tvingas göra något eller tvingas svara på vad som helst?

"Sanning. Jag har inga hemligheter." Sa jag och ryckte på axlarna. Seth kliade sig i nacken innan han kom på vad han skulle fråga.

"Berätta något du har gjort med någon, som du ångrar." Jag funderade ett tag. Jag har gjort rätt så mycket dåligt förr med folk. Det kändes som om jag bläddrade i en bok och skulle välja en sida.

"Förr, innan polisen försökte äta mig, så var jag med en gammal kompis och vi snodde öl från en affär." Vad jag inte berättade för dem att jag sen fick dåligt samvete mot dom i butiken och gick tillbaka utan min kompis. Väl inne i butiken lämnade jag pengar på disken utan ett ord och gick ut.

Jag snurrade på flaskan igen tills den stannade och pekade mot Haylin. Hon log ett leende mot mig.

"Jag tar konka." sa hon. Hm. Okej...

"Gå till nån som inte är med i leken och dra en dålig raggnings replik." Hehe. I am evil. Haylin log fortfarande mot mig. Men man kunde se att hon planerade hämnd mot mig. Hon reste sig. Och gick ut ur rummet. Vi alla trängde oss vid ett fönster för att kolla på Haylin. Vi öppnade fönstret också för att kunna höra. Med självsäkra steg gick Haylin fram till en kille som var på knä och höll på att knyta skorna. Hon böjde sig ner för att vara i samma höjd som killen.

"Hej!" sa hon med samma muntra ton som vanligt. Han kollade upp. Såg Haylin och log.

"Hej Haylin."

"Vet du vem du är lik?"

"Nej?"

"Min nästa dejt." När han hörde det här så blev han så förvånad att han ramlade bakåt.

"Vad sa du?" Hon reste sig.

"Inget. Hej då!" sen stack hon rätt så snabbt tillbaka in i rummet. Jag höll för munnen för att inte börja skratta. Stackars kille!

Sen satte sig alla runt en cirkel igen och vi körde några sanningar, några konkor och jag hade faktiskt jättekul. Roligare än vad jag har haft på länge. Sen, utan att knacka på dörren, så öppnade D.J.s morfar dörren. Han sökte igenom rummet med blicken och stannade vid mig.

"Fröken Elisabeth? En sökningsgrupp är tillbaka nu. Marie är hemma. Vill du träffa henne?" Då drogs all luft ur mig. Mamma?

***********************************************

Jag hade egentligen tänkt att lägga ut det här kapitlet imorgon. Men då kommer jag vara bortrest så det kommer ut idag.

Förresten, jag loggade in idag och såg att min bok hade fått över 2.000 tusen läsningar! Tack så jättemycket för alla röstningar, kommentarer och för att ni läser min bok! :D

Men vi hörs! :D

P.S. Berätta gärna om ni ser något i boken som jag kan förbättra, t.ex. om ni ser stavfel eller något åt den stilen.

P.S.2. Platserna i boken finns inte på riktigt, så att ni vet. Det är bara platser jag har hittat på.

Zombie apocalypse... *PAUSAD*Where stories live. Discover now