Zombie apocalypse... *PAUSAD*

Kapitel 17

LISS PERSPEKTIV

"Nu är vi verkligen i skiten." hörde jag Seth säga efter att ha svurit på tyska. Och han hade rätt. Vi var verkligen i skiten.

Efter att vi kört i några timmar var D.J. trött. Och det är inte konstigt heller. Det var alldeles bäckmörkt ute när jag vaknade av en stor smäll. Vi hade kört på några zombier som gått på vägen. Vilket gjorde så att bilen sladdade flera meter och tillslut tippat på sidan. Alla fick panik. Men vi hade tur. Ingen blev allvarligt skadad. Efter att vi tagit hand om våra sår så gick vi till närmaste stad som vi nyss kört förbi.

Men när vi väl kom fram till staden hade den varit fyllt av zombier. Vi flydde in i ett höghus och lyckades stänga ut zombierna. Men det gjorde så att vi även stängde in oss själva. Zombierna bankade på dörrarna. Dörrarna knarrade och lät något för jäkligt. Snart skulle dom falla in. D.J. och Alex hade förvisso machetes på sig. Men det var så många zombier där ute. Och Adam började dessutom snart få slut på pilar. Jag var rädd. Det var jag men jag visade det inte. Jag hade fullt med att komma på en ide för att ta oss ut. Utan att dö. Alla vi var rädda. Det syntes i våra ögon. Eller ja, alla var rädda förutom Alex. Han stod lutad mot väggen och fingrade på sin machetes. Han har aldrig sagt ett enda ord. Och verkar knappt regera till saker och ting. Faktum är att han skrämmer mig lite.

"Kan vi gå ut på bakvägen?" frågade jag dom andra. Adam skakade på huvudet.

"Jag har redan kollat det. Dörren är låst." sa Adam och nickade mot den vita dörren som skulle leda oss mot frihet.

"Vet nån hur man kan öppna en låst dörr?"

"Med en nyckel, kanske?" sa Seth sarkastiskt. I ögonvrån såg jag Alex skaka på huvudet. Sen gick han fram till dörren och satte sig på knän. Ur fickan tog han fram en ståltråd och började försöka låsa upp bakdörren. Medans han höll på rasade ytterdörren in. Och zombier rusade in. I nästa sekund var det som ett krig där inne. Pilar flög igenom luften och vapen svingades igenom rummet. Alex däremot regerade knappt på att dörren fallit in.

"Alex! Jag vill inte stressa dig... Eller jo det vill jag. Öka farten!" ropade Seth från andra sidan av rummet samtidigt som han sköt en pil mot en zombie. Själv högg jag precis huvudet av en zombie. I nästa sekund körde jag armbågen in i en zombie som var bakom mig. Jag körde yxan ner i hans huvud också. På nån sekund hann jag smälla av nån zombies huvud samtidigt som jag höll koll åt alla håll. I samma sekund fick Alex upp dörren.

I nästa sekund sprang vi alla ut igenom dörren och smällde den efter oss. Vi sprang så långt vi kunde ifrån byggnaden på bara några sekunder. Och sen stannade vi upp för att hämta andan. Jag kollade mig omkring för att kolla så att alla var här. Adam, Maya, Seth, Alex, D.J. och... Jacko! Var är Jacko!? Jag kollade mig omkring samtidigt som jag kände hjärta banka hårt i bröstet. I nästa sekund ropade jag igenom luften med en gäll röst:

"Jacko!"